Budapescht


Nu är jag med Nathalie i Budapest, vi har precis kommit tillbaka till hotellrummet efter vår sista middag för den här gången.

Tidigare idag var vi uppe vid slottet och på vägen ner var vi helt övertrötta och skrattade så vi grät åt precis allt. Det brukar ju komma en dipp strax efter då när man blir helt trött men det konstiga var att den dippen kom aldrig.

Under middagen sen kunde vi knappt äta för att vi skrattade så mycket och när vi tog ett glas vin efteråt var det samma sak där. Ingen av oss hade egentligen någon energi kvar till att skratta men det gick bara inte att sluta.

En sak jag la märke till och reflekterade över nu efteråt är att både restaurangen och baren skulle ha öppet minst två timmar till efter att vi gick. På båda ställena började de ändå plocka ihop allt (och ja menar allt! Till och med krukväxter och dekorationer ställdes undan) medan vi satt kvar.

Var det någon pik där vi missade eller?



För övrigt är Budapest en väldigt vacker stad och vi hade absolut kunnat ha användning för en dag till. Vi hann nämligen inte med grottkyrkan, källbaden eller vinmuseet. Men ack så mycket annat vi hann med!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0