When the world seams to turn another way,
Here comes another January anyway.
Igår kl 14 dominikansk tid drog jag upp min ena sko ur påsen och upptäckte att den andra var borta. Där stod jag nyduschad och iklädd uniform på hotellrummet, stressad över vetskapen av att jag måste hämta upp 70 gäster en halvtimme senare och köra till flygplatsen. Ledsen över de avsked som kvarstod och orolig för att ha glömt något.
Och precis när jag är ombytt och klar och bara ska ta på mig skorna för att hinna säga hejdå till de sista innan det är dags för upphämtning, inser jag alltså att en sko saknas.
En sko saknas.
Och akternativen bara rusar runt i huvudet. Ska jag gå barfota? Ska jag bara ta på mig ena skon och låtsas som ingenting? Eller ska jag på riktigt ta på mig gympaskorna till kjolen, skjortan och scarfen?
Utan något större hopp ringer jag min kollega som har nycklarna till den bil där min andra skor ligger. Och som en gåva från ovan visar det sig att han kört upp till hotellet och kan komma ned med skon. Helt underbart, och den lilla detaljen att jag sedan mitt i all iver glömde checka ut gjorde nog ingen större skada egentligen.
Så hoppade jag upp på min kompis moppe och åkte ner till malecón där bussen väntade. Hatar att säga hejdå, på riktigt alltså. Men förutom en person som jag verkligen hade velat träffa hann med det mesta och åkte ändå hem med en känsla av att vara nöjd. På arbetsplan var jag helt klar. Men på fritiden hade jag mer och mer börjat inse charmen med Samaná och hoppas verkligen att jag återvänder igen!
Så ligger jag åter här i min säng i Uppsala och är nog för första gången jetleggad på riktigt. Imorgon bär det av till huvudstaden men nu ska jag bara slappna av, njuta av att vara hemma och just det - sova. Godnatt flickor.
Igår kl 14 dominikansk tid drog jag upp min ena sko ur påsen och upptäckte att den andra var borta. Där stod jag nyduschad och iklädd uniform på hotellrummet, stressad över vetskapen av att jag måste hämta upp 70 gäster en halvtimme senare och köra till flygplatsen. Ledsen över de avsked som kvarstod och orolig för att ha glömt något.
Och precis när jag är ombytt och klar och bara ska ta på mig skorna för att hinna säga hejdå till de sista innan det är dags för upphämtning, inser jag alltså att en sko saknas.
En sko saknas.
Och akternativen bara rusar runt i huvudet. Ska jag gå barfota? Ska jag bara ta på mig ena skon och låtsas som ingenting? Eller ska jag på riktigt ta på mig gympaskorna till kjolen, skjortan och scarfen?
Utan något större hopp ringer jag min kollega som har nycklarna till den bil där min andra skor ligger. Och som en gåva från ovan visar det sig att han kört upp till hotellet och kan komma ned med skon. Helt underbart, och den lilla detaljen att jag sedan mitt i all iver glömde checka ut gjorde nog ingen större skada egentligen.
Så hoppade jag upp på min kompis moppe och åkte ner till malecón där bussen väntade. Hatar att säga hejdå, på riktigt alltså. Men förutom en person som jag verkligen hade velat träffa hann med det mesta och åkte ändå hem med en känsla av att vara nöjd. På arbetsplan var jag helt klar. Men på fritiden hade jag mer och mer börjat inse charmen med Samaná och hoppas verkligen att jag återvänder igen!
Så ligger jag åter här i min säng i Uppsala och är nog för första gången jetleggad på riktigt. Imorgon bär det av till huvudstaden men nu ska jag bara slappna av, njuta av att vara hemma och just det - sova. Godnatt flickor.
Varför inte dominikaner röker.
.
Jag och päronen var på utflykt i Las Galeras idag, vi körde på krokiga bumpiga vägar in i djungeln tills vi hittade en liten restaurang med tak av palmblad på en klippa. Vi var jättehungriga och lyckades tajma in dagen då kocken var på semester. Men vi drack kaffe och var glada.
.
På vägen tillbaka från Las Galeras hade vi flera små givande diskussioner. Som denna:
.
Pappa: Det är nästan inga dominikaner som röker?
Mamma: Det kommer ju rök när de eldar uppe i skogen.
.
Så alla rökare där hemma, ni kan lägga undan cigaretterna och tända en brasa istället!
.
.
Nej mamma hade inte öronpropparna i den här gången, hon satt bara i baksätet och hade lite svårt att höra.
.
ÖHRN
.
Vi har en massa kalkongamar (nästan örnar alltså) som flyger omkring utanför balkongen. Pappa har stått i givakt med kameran och gjort tappra försök att fånga dessa på bild.
.
Såhär skulle bilden kanske ha sett ut enligt pappas önskemål:
.
.
Såhär blev bilderna i verkligheten:
.
.
Det är inte lätt.
.
Mamma och pappa beställde dryck igår vid lunch av en ny servitör.
.
Mamma: Water with springles please.
Pappa: Beer please.
.
När dom frågar pappa om han vill ljust svarar han ja.
.
Mamma fick en pepsi light och pappa fick vitt vin.
.
När vi googlar water with springles nu frågar dom om vi menar water with sprinkles? När vi väljer det, blir översättningen vatten med strössel. Pepsi light var kanske inte så dumt trots allt.
.
HAHAHA!
.
- Akta dig för dörren!
- Vilken dörr?
.
.
Det krävs inte mycket.
.
Vi har kommit på lite fler varianter av historier som dessa:
.
- Akta dig för hajen!
- Vilken haAAAAAAJ
.
- Akta dig för trappan!
- Vilken trappapapapapapa
.
- Akta dig för stupet!
- Vilket stuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuup
.
Våra nya tillägg är följande:
.
- Akta dig för stolpen!
- Vilken stoi-oi-oi-oi
.
- Akta dig för dörren!
- Vilken dörr?
.
- Akta dig för högtalaren!
- Va?
.
- Akta dig för dörren!
- Vilken dörr?
Pang.
.
HAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAA!
.
Kvällsprat.
.
Vi tittar på månen.
.
Pappa: Den är ju upp och ner! Den ser ut som kolon D.
Mamma: Vadå, tjocktarm?
.
Pappa syftade på :D. Mamma syftade på att kolon betyder tjocktarm på latin.
.
Sen kom vi på att Christoffer Columbus, som heter Cristobal Colón på spanska, egentligen heter Christoffer Tjocktarm.
.
.
Läggdags inatt:
.
Pappa (lugnt och tydligt): Om man vill släcka lampan på toan får man trycka på knappen inne på toan.
Mamma (högt med proppar i öronen): VAD SA HAN!?
.
Läggdags igår:
.
Pappa: Har du sett mina öronproppar?
Mamma: Godnatt!
Pappa: Du har dina öronproppar i hör jag.
Mamma: Ja, sov så gott!
Pappa: Vet du vart mina öronproppar är?!
Mamma: Ja, jag ska sova nu.
.
Efter ett tag hittade han dom i väskan. Nu ska vi snart sova igen, efter middag på fiskrestaurangen och suddiga bilder utanför hotellrummet som fortfarande inte går att lägga upp här.
.
Lägesrapport från Dominikanska!
.
Päronen har blivit lite stekta på stranden, och har varit snela turister på välkomstmötet. Tänkte lägga upp en bild men det gick visst inte så vi återkommer igen. Tills vidare kan ni ju föreställa er klarblått hav, svalkande vindar, vajande kokosnötspalmer, kalkongamar och pelikaner som glider förbi utanför balkongen och 30 plusgrader.
.
Det enda som saknas nu är fyra små syskon och tre galna katter! ♥
.
PÄRON!
.
Nu sitter dom på flyget, förhoppningsvis med fungerande tv-skärmar, men mamma läser säkert böcker ändå. Och pappa tittar ut genom fönstret fast man bara ser moln än så länge. Och så sitter de säkert bredvid någon pratglad liten gubbe som aldrig kan va tyst och dom nickar artigt i 9 timmar.
.
OCH SEN KOMMER DOM HIT!!
.
.
Its leading towards the end.
.
Herregud, vår sista ankomst är imorgon och om två veckor och en dag sitter vi på flyget mot Sverige!!
.
Har gjort säsongens sista schema, de sista ändringarna i serviceprogrammet och en våning nedanför packar Oscar ihop material som vi inte behöver mer i vinter.
.
Hur gick det så snabbt, vad hände?
.
Det här med ansiktsminne.
.
Idag kom en dominikansk tjej fram till mig och såg jätteglad ut. Vi hälsade med att kindpussas och hon frågade när jag kommit hit. I november svarade jag, och hon såg förvånad ut över att vi inte setts innan. Så frågade hon vart jag bodde och när jag svarade Samaná nickade hon som att hon förstod. Jag bodde ju i Las Terrenas i vintras. Vi småpratade lite och sen vinkade vi glatt hejdå när hon gick vidare.
.
Hela tiden undrade jag vem hon var. Jag kände inte ens igen människan! Åh dios mio, är det nu jag kommer bli senil?
.
MÖP MÖP!
.
ÅÅÅH har börjat längta så mycket till i sommar! AAAAAAAH! Har mailat min chef och bombarderat honom med frågor, ska snart skriva välkomstmail till guiderna och har börjat läsa igenom all information jag fått lite mer nogrant. Kan tyvärr inte skriva de roliga delarna ur informationen här, men ni hade nog skrattat om jag gjort det. Så ni kan ju låtsas att ni vet vad som är så roligt och skratta ändå bara för att.
.
Bara för att ett gott skratt förlänger livet!!
.
Håller för övrigt på att bli lite galen tror jag, sitter på kontoret med Anneli och håller på att kissa på mig. En kollega jag jobbade med på Gran Canaria för tre år sen kommer hit ikväll eller imorgon, känns lite overkligt men börjar förstå nu att han faktiskt tänker komma på riktigt. Har snällt informerat honom om att vi kan umgås i två dagar, sen kommer mina päron så då får han underhålla sig själv, men det verkar han va bra på.
.
Kul iallafall att det händer lite saker! Kiss kiss kiss i byxan, nu är det nog snart dags att resa på sig. Men jag skjuter nog upp det en stund till, det är nämligen så långt till toaletten härifrån. Typ 20 meter.
.
FFS!
.
Efter att ha väntat i nästan 2 timmar på pizzan bad jag min spansktalande kollega ringa pizzerian för att höra sig för vad som hänt. Det visade sig att motoconcho-killen inte velat köra hit eftersom det var för långt. Oavsett hur bra jag betalade.
.
Så kvällen kommer nu spenderas i sängen med en film. Hoppas den inte innehåller för mycket mat. Nåja det är ju faktiskt bara 12 timmar kvar till frukost!
.
Och vissa saker ska man kanske låta bli att räkna ut.
.
I'm not the one you needed.
.
I love you, goodbye.
.
I love you, goodbye.
.
Har precis (eller ja, för 40 minuter sen ungefär) beställt pizza för 750 pesos. 350 av dessa är priset på pizzan, de andra 400 pesosarna (pesorna?) är för motoconchon (moppen) som ska köra dom hit. Damn, dom hade ingen homedelivery tydligen men vad gör man när man är fast mitt ute i djungeln och inte orkar be någon om skjuts.
.
750 pesos låter dessutom mycket mer än det egentligen är, priset är ca 150 svenska kronor vilket en pizza med dryck säkert kostar i Sverige. Skulle inte förvåna mig iallafall.
.
Men nu börjar jag ju bli lite smått orolig att han kört fel. Eller att jag missade någon viktig information vid beställningen eftersom Angelica bara kunde spanska. För vart håller pizzan hus???
.
.
Ehh. Kom precis på att han kanske inte får komma in. Har ju inte berättat för vakterna att jag beställt pizza. JAJA får väl röra på fläsket lite och undersöka saken!
.
Look at the stars, look how they shine for you.
.
Jag är verkligen fast i djungeln på riktigt. Anneli kommer först tillbaka imorgon bitti men jag bestämde mig för att jag inte orkade ringa skjuts och åka till hotellet iallafall. Vi är ju där hela tiden ändå. Så jag beställde hämtmat från en lokal restaurang à la mango-mos, fiskröra och friterad ost! Helt random men jättegott.
.
Snart blir det svenska köttbullar igen!
.
GAME ON!
.
8 minutes abs, nu kör vi! Det faktum att båda mina (vältränade) brorsor fick träningsvärk i magen och i nacken efter dessa killermoves skrämmer mig inte ett skvatt. Hej tvättbräda, hejdå badringar!
.
http://www.youtube.com/watch?v=GRL-YGgm2IA (vet inte hur man lägger in länkarna snyggt)
.
JAG IMORGON:
.
.
Like an apple hanging from a tree.
.
I pick the ripest one, I still got the seed.
.
I pick the ripest one, I still got the seed.
.
JAG ÄR FAST I DJUNGELN! Ånej.
.
Anneli är i Sanchez och Oscar på kontoret. Och jag glömde helt bort att ta med mig mat från hotellet igår. Så här ligger jag nu, nyvaken och ledig för dagen med endast en vattenflaska som sällskap. Jo men jag har ju ioförsej lite knäckebröd à la yuccaplanta i lådan, kan ta med det ner till poolen.
.
Det får duga tills någon kommer och räddar mig ur slottet.
.
.
JALLA SHREK, JALLAAA!!
.
Näst sista.
.
På min näst sista utflykt till Los Haitises nationalpark idag gick båtens motor sönder påväg till Bacardi-ön. Vi kom ju fram, men det gick inte att gasa så mycket. Hursomhelst hade vi ingen brådska så ingen större skada skedd. Jag berättade om sjökorna som Columbus trodde var sjöjunfrur (fast dom är skitfula) och så serverade vi lite mer rom och cola, så var alla nöjda. Sen hjälper det ju alltid att solen skiner också!
.
Idag har jag btw tränat för första gången på mer än en månad, hurra! Min livsfilosofi (en del av den iallafall) är att om man nu ändå ska bli tjock kan man ju lika gärna njuta av det. Så jag har ätit så många muffinsar jag velat och njutit av varenda en. Men för några dagar sen minskade sötsuget och nu var jag som sagt på gymmet. Well, då får jag väl bli en liten smalis istället!
.
Jaha, vad har ni själva för er, varför är ni så tysta?
.
