glitter

När egyptierna (och turkarna) vill fråga vart man har varit någonstans, säger dom "where are you?". Och när taxichauffören undrar om man har pojkvän frågar dom "you my friend?". My friend = boyfriend. Och igår försökte en armbandsförsäljare i Khan el Khalili på ca 8 år fråga om Wiccan ville bli hans fru. Men det tog ett tag innan hon förstod eftersom han frågade: "You need my housband?".

Annars skiner solen, temperaturen vilar fortfarande på omkring 35 grader i skuggan och pyramiderna står kvar där de stått i snart femtusen år. Iallafall sist jag tittade i förrgår.

Idag är jag ledig och tänkte jag börja förbereda mig inför månaderna i Dominikanska. Men internet går helt galet segt, så jag tar nog en taxi till Il Mercato istället. Vi ses där gott folk!

Idag akte vi till El Tur. Det maste vara det trakigaste stallet pa jorden. Efter att ha akt genom oknen i en timme fran Sharm el Sheikh mot Kairo kommer man till varldens minsta stad dar man nastan inte ser nagra manniskor alls pa gatorna. Och mitt i staden ligger den byggnad man maste besoka for att forlanga sitt visum i Egypten.

Den har gangen gick det dock forvanandsvart fort, sa jag hade inte behovt skramma upp mina kollegor sa mycket. Hehe.

Pa vagen hem var vi tvungna att stanna vid en bensinmack for jag holl pa att kissa pa mig, har kommit in i en kissperiod igen nar jag blir akut kissnodig ungefar en gang varannan timme. Lite jobbigt eftersom vi ska till Kairo inatt men det gar nog. Hursomhelst forstar jag inte varfor de inte anvander toaletter med hal i marken mer? Det ser inte frascht ut, men det AR frascht! Man behover inte rora vid nagonting, mycket mer hygieniskt. Istallet hade de vanliga toaletter, som vanligt valdigt ofrascha och nu krop det till och med kackerlackor inuti.

Men. Noden har ingen lag. Ibland far man gora som ryssarna och sta pa toalettstolen. Lite anvandbara tips fran arablandet!

Och angaende rubriken pa inlagget - var chauffor Ismael friade till mig med en ring som hade en arabisk skrift och hjartan inristade pa insidan (misstanker starkt att det ar hans forsta, andra eller tredje frus namn). Eftersom han erbjod mig ett tusen kameler tackade jag ja.

Whats a camel-less girl supposed to do?

Fast han fick tillbaka ringen sen, vet inte om det raknas som skiljsmassa.

Masalaama hoouma!

Hejda apa pa arabiska. Lite osaker pa stavningen dock.

Hej igen!

Igar skulle jag och Johanna aka ivag till Dahab, en mysig liten stad ca en timme utanfor Sharm el Sheikh. Vi tankte ta bussen efter jobbet och overnatta pa ett hostel dar. Allt var planerat och klart in i minsta detalj.

Tills nagra av lokalguiderna fick veta att vi skulle aka och glatt meddelande att de ocksa skulle dit samma kvall. Vi kunde alltsa aka med dom. Eftersom lokalbussarna inte ar alltfor charmerande tackade vi ja och avtalade tid runt halv nio.

Halv nio kom och halv nio gick. Vi fick inte tag pa nagon av vara chaufforer. Bade jag och Johanna akte hem for att lamna uniformer och jobbvaskor som vi hade tankt ta med till Dahab och invantade samtal.

Vantade och vantade. Borjade ringa varandra for att se om den andra hort nagonting men ack. Inte ett ord. Jag fick tillslut pa en av killarna som satt hemma hos nagra kompisar och roade sig, utan en tanke pa att hamta upp oss.

- Yes we will go around 1 or 2 tonight, informerade han glatt. Klockan var da ungefar elva.

Jag och Johanna hade borjat acceptera att vi inte skulle till Dahab och planerade en resa idag istallet, men klockan tolv ringde hon till mig och berattade att en av killarna nu stod utanfor hennes hus med bilen redo. Och ca tjugo minuter senare hamtade de upp mig.

Alltid nar man ska ut fran Sharm el Sheikh maste man visa sitt pass i en kontroll. Nar vi stannade i den har kontrollen markte vi att nagot inte stod ratt till. Killen som tagit vara pass satt bara stilla pa en bank och tittade pa dom och vara arab-kompisar stod utanfor bilen och rokte lite for lange.

Vi satt kvar i bilen i ungefar tio minuter till och skojade om att utflykten inte var som guiden berattat och att vi ville ha pengarna tillbaka, ingen gav oss nagon information. Vi hade valdigt kul men nar vara kompisar statt en bra stund och pratat med kontrollmannen borjade vi kanna att nagot inte riktigt stamde.

Och sa kom var chauffor tillbaka och meddelade att vi fick vanda om. Vi kunde inte aka till Dahab. Varfor? undrade vi. Men det behovdes ingen anledning. Vi var tva utlandska tjejer i baksatet pa en bil med tva egyptiska killar framtill, och vi var inte gifta. Nu vet jag inte om detta var problemet men vi misstanker det starkt. Och trots att det inte fanns nagot riktigt skal till att vagra oss att aka vidare, var det inte mycket vi kunde gora att det.

Konstapelns ord vager tyngre an vara. Sa det var bara att vanda om och atervanda till vara boenden. Jag och Johanna mumlade i baksatet att den har utflykten varit valdigt dalig och att chaufforen inte skulle fa nagon dricks.

Ikvall ar vi inbjudna pa en 3D-film, vi sag den forra aret ocksa och det var jattehaftigt. Haller dessutom pa att kissa pa mig sa med dessa ord checkar jag ut for ikvall!

Ta hand om er dar borta, och glom inte bort mig bara for att jag har dalig uppdatering!! Aterkommer snart med mer konstiga berattelser.

Då hade Egyptens historia varit så mycket mindre komplicerad. Det hade jag sett till.

Men nu är jag nästan klar med att skriva stödord till mitt 35-sidor långa kompendium. Har "bara" egyptiska muséet kvar. Hämtas utanför hotellet jag bor på om 5 och en halv timme. Kanske kommer sova 2 timmar innan dess.

Såhär ser programmet ut sen!

Bussresa till Kairo ca 6-7 timmar (med ett kort frukoststopp inräknat).
Möta vår lokalguide i Kairo som man måste ha med sig för att kunna guida.
Guida i Saladins citadell och Muhammed Alis moské.
Äta lunch. Ahhhh. Happy moment.

Pyramiderna! Igen. Och Sfinxen. Och Kefrens daltempel där jag ska berätta om hur man mumifierade faraoner, muahahaha.

Prata om och demonstrera hur man gjorde papyrus förr hundra tusen miljoner år sedan. Eller okej, tvåtusen år sen. Svara på hundra frågor om vad alla tavlor på Egyptus Papyrus föreställer och betyder.

Åka till hotellet. Med världens mjukaste sängar. Vilja ta mitt traditionella heta bad och sova, men det blir mer troligt en snabbdusch och sedan hoppa in i taxi med guiderna för att visa dom Kairo by night.

Sova och snarka som en galen gris.

Vakna och undra vart jag är. Äta frukost, mingla med gästerna och fråga vad de gjorde igår kväll (sov).

Åka till Egyptiska muséet med minst en halvtimme stillastående i morgontrafiken, försöka prata på så mycket jag kan för att underhålla alla.

Guida i Egyptiska muséet. Slappna av på cafét bredvid när gästerna har egen tid.

Lunch på flodbåten i Nilen.

Khan el Khaliliiii! Åh vad jag längtar. Träffa mina gamla vänner från cafét vi brukar hänga vid.

Bussresa tillbaka till Sharm, inklusive kort stopp på Burger King, tävling på bussen för att se vilka som lyssnat på vad jag sagt ;) och filmvisning.

Sova som en väldigt nöjd och trött älg.

Men först ska jag skriva klart alla stödord, skriva ut allt, skriva färdigt brevet till gästerna, hitta annat material jag vill ge dom, skriva ut allt det, lägga i kuvert och hämta utflyktslistan och tillståndet att guida.

Och sen ta en taxi till hotellet, beställa frukostbox och äta middag.

Har kommit en bit på väg men jiises alltså. Fattar fortfarande inte helt det där med Ka, Ba och Akh. Nån som har koll på det? Ka och Ba var det man trodde var människans själ, om jag förstår det rätt. Kanske var Ka en del av personligheten och Ba den mer abstrakta själen. Och Akh var den delen som försvann när man dog, och placerades på himlen i form av en stjärna.

Och det var då Ka och Ba äntligen kunde mötas.

Eller va?

Egypterna är och har alltid varit lite konstiga.

Det hände precis igen. Servitören kom fram till mig och jag var helt säker på att han sa soda water? och var beredd att svara ja tack, när jag insåg att han hade sagt is it working, wireless?

Nej nu får nu faktiskt sluta uppehålla mig. Jag har ett jobb att sköta!

♥

Släpade iväg min rumpa och min dator till Cilantro i Il Mercato för att förbereda mig lite inför Kairo-utflykten som börjar inatt. Planen var att skriva ett papper med stödord från kompendiet, och det behöver jag ju verkligen inte internet till. Men facebook-abstinensen bet tag i mig så ja, nu har jag suttit här i över en timme utan att ens ha öppnat upp dokumentet.

Så med dom orden sagda, beslutar jag mig nu för att börja jobba direkt efter att ha sparat detta inlägg! Och fortsätta ignorera det irriterande faktum att jag måste kissa. Igen. Den enda toaletten i Il Mercato är nämligen ganska äcklig och saknar dessutom toapapper. Och jag orkar inte släpa datorn med mig dit.

ÅNEJ! Bara för att jag började tänka på min kissnödiga situation så blev jag ännu mer kissnödig. Eller så har det med mina två koppar kaffe att göra. Okej får helt enkelt bege mig iväg.

Men sen! Sen ska jag börja jobba.

Det är alltid väldigt spännande att åka taxi i Egypten. I nio fall av tio blir man friad till. Det spelar ingen roll att taxigubben är trettio år äldre, fet och skäggig. Han anser sig fortfarande vara guds gåva till kvinnorna och tror på fullaste allvar att det finns en chans att man svarar ja.

Numera säger jag dock att jag är gift. Det sparar så mycket tid. Och det finns liksom ingen ursäkt för att säga nej till bröllop, om man är singel (ogift = singel). Du är inte riktigt min stil och jag är inte intresserad av ett förhållande går liksom in genom ena örat och ut genom näsborren.

Förra året sa jag ofta att jag var ogift men hade pojkvän. Detta är ju i en egyptisk ogift mans öron samma sak som att man är singel. Speciellt om pojkvännen inte befinner sig i Egypten. Här är det också väldigt svårt att få dem att förstå att man aldrig kommer följa honom till altaret. Hur många kameler han än erbjuder.

Idag frågade min chaufför mig i vanlig ordning om jag var gift. Ja, sa jag. Jag är gift. Det faktum att jag inte har någon ring på fingret reagerar dom normalt inte på. Följdfrågan blir då om han kommer från Egypten och här svarade jag att han var turkisk. Dunno why. Följdfråga nummer två blir ganska snabbt därefter om han befinner sig i Egypten. Eftersom ett nej skulle sänka min status från gift till singel på två röda, svarade jag ja.

Men intervjun är långt ifrån över här. Kanske har hans chanser för att bli gift med en europeisk rik kvinna minskat något, men intresset kvarstod. När han frågade hur många barn jag hade, sa jag att barnen kommer senare. Han sken genast upp som en liten sol, och förklarade att min make var dålig i sängen. Om han inte kan få tre, fyra eller fem barn, är han dålig. Jag borde byta ut min man.

Själv var han tydligen gift och hade tre barn. Han var väldigt bra i sängen. Jag kunde gifta mig med honom istället så skulle han skänka mig många barn. Men min make borde jag lämna, han var ingenting att ha.

Well. För att inte skrämma upp er vill jag understryka att jag fortfarande är ogift och inte har några planer på att få barn inom den närmsta framtiden. Men vem vet. Nu ska jag hoppa in i en taxi och åka tillbaka till hotellet.

Nu har jag äntligen satt mig ner här för att uppdatera bloggen. Inget internet på hotellet (om man inte vill bli ruinerad och det vill jag inte) och det vanliga internetcafét hade de plötsligt ersatt med sand och byggarbetare. Vet inte vad som hände där. Så jag tog en taxi till Il Mercato och här sitter jag nu. Redo att uppa.

Fast det blir nog ganska kort. Vill hem och sova, bekväm som man blivit.

Izmir - Istanbul
Satt bredvid en tysk gubbe som verkade flygrädd. Han gnuggade händerna, gjorde konstiga läten och började i slutet på flygresan att gunga fram och tillbaka, likt ett psykobarn i en skräckfilm. När vi hade landat var han helt uppspelt varje gång han såg ett flygplan som var påväg att lyfta från landningsbanan. Han petade på mig och visade flyget. Yes, sa jag vänligt. Its flying. Kanske borde sagt nåt på tyska istället. Jaaa klaar, das ist einen flugen maskinen. Jaa jaa. Sehr gut.

Istanbul - Cairo
Här var det lite sorgligare, eftersom jag lämnade Turkiet. Men araberna i gaten var mycket tystare och stiligare än förra gången jag flög den här rutten. Bara en av kvinnorna bar slöja och jag var överlag väldigt imponerad. Satt bredvid en egyptisk man som bodde i Frankrike. Han försökte göra upp roadtrip-planer med mig men tror jag lyckades backa ur. Kul man iallafall, han sa att han hade flytt från Kairo men var nu tvingad att stanna tre dagar pga jobb. Sen skulle han fly tillbaka till Frankrike. Kairo var för kaotiskt sa han. Jag kikade ut ur fönstret och såg flera kilometer av stillastående trafik, och kunde inte riktigt ifrågasätta hans åsikt.

Cairo - Sharm el Sheikh
Än en gång positivt överaskad av servicekänslan bland egyptierna. De jag mötte på flygplatsen hade självdistans, kunde skämta om sig själva och var allmänt trevliga och tillmötesgående. Flygplatsen såg ut som förra året och jag blev snart hämtad av mina chefer för transport till hotellet där jag nu bor.

Morgonen pratade jag på bussen från flygplatsen inför våra nyankomna gäster och ungefär hundra guider som var med för att studera vad man ska säga på en ankomstbuss i Sharm el Sheikh. Sen hade jag välkomstmöte men där fick jag med mig en kollega som hjälp. Fler guider som lyssnade än gäster.

Igår hade vi service på hotellen och därefter cityturen, vilken faktiskt gick jättebra. Återigen hade jag ungefär fem guider med som antecknade och lyssnade tålmodigt. Vi hade en liten miss dock, det var vårt stopp vid Sadiki café där vi skulle se solnedgången. Kl 16.10 frågade jag min lokalguide när solen skulle gå ner. Halv, svarade han då. Okej bra, sa jag, då kan vi åka dit nu så kommer vi i perfekt tid.

Bara att han menade halv sex, inte halv fem. Var han vänlig att påpeka för mig efter att vi väntat i 35 minuter.

Idag var jag ledig och låg vid poolen hela dagen! Nu har jag träffat på ett par av de egyptier som man faktiskt blir irriterad på. Började undra om jag kanske inbillat mig att de fanns. När någon frågar vad man heter och vart man kommer ifrån, är det inte så svårt att svara. När den tredje personen i rad frågar, är det fortfarande okej. Men efter femton gånger får man pröva sitt tålamod något.

Återkommer med mer spännande händelser från den Egyptiska vardagen.

KRAM PÅ ER!

save it for a rainy day.

---

Håller på att somna alltså. Men måste packa klart ikväll. Imorgon åker jag till kontoret för final liquidation och annat spännande pappersarbete. Sen är det nästan dags att åka. Sheiisse. Ska försöka hinna med så mycket som möjligt nu innan ögonlocken stängs. Trött som en galen gnu som åker skidor. Om de nu kan vara trötta.

Familjen - update på telefon väntar från sandlådan när jag kommer fram! Ringer så fort jag kan. Om det är superdupermegastressigt eller dålig uppkoppling, gör jag en snabb update här först.

KÄRLEK!

AH! Separationsångest. Och lite packings-ångest. Väskorna är fulla och jag har inte packat ner alla kläder än. Och ingenting annat för den delen heller.

Allt är precis som det ska vara alltså.



Istanbul!

Åh. Hade en mysig utflykt till Sirince men min lokalguide funderade nog på att strypa mig några gånger när jag gav längre tid än hon ville på de olika stoppen. Okej undrade faktiskt lite själv vad jag höll på med, när vi satt och väntade på att tiden skulle gå och jag hela tiden nickade till trots alla koppar kaffe.

Men faktiskt. Vi får betalt för att åka dit och kan göra det när vi vill. Gästerna betalar pengar för det och kanske bara kommer dit en gång i sitt liv. Klart de ska få tid att njuta av det då.

Imorgon har jag flera av gästerna med mig till Efesos tillsammans med Kakan som kommit hela vägen från Cesme för att säga hejdå till mig! Awww.

Det var föresten helt sjukt vad trött jag var när jag kom hem. Däckade ganska omgående på soffan och först ringde Kakis för att berätta att hon kommit fram till Kusadasi. Minns inget mer av det samtalet. Jo hon skulle ringa upp igen när de lagat pannkakor. Men det var Therese som ringde nästa gång. Minns bara känslan av att försöka fånga min hjärna som liksom svävade någonstans utanför huvudet. Jag hörde nog vad hon sa, men det gick inte att förstå ett enda ord. Och jag tror jag sa det till henne.

På något sätt förstod jag ändå att pannkakorna var klara och tio minuter senare var jag påväg upp med mjukisbyxor och katt-tofflor för att joina.

Gulltjejer.

Citat från Johanna när hon berättar att hon fick rå kyckling och försöker försvara restaurangen för oss:

- It was not totally raw, it was just not cooked at all.

BTW. Folk ar valdigt oppna har i Turklandet. Igar gick jag och Orkun ner mot Bosborun och motte en tant med sot liten hund. Japp, jag har glomt allt om min stalker och sag hunden rakt i ogonen medan jag sa aaah ar du sa sot liten vovve!

Som tur var brydde den sig inte sa mycket om oss och den hade ju sin matte med sig dessutom. Men efter den lilla kommentaren, och jag tror Orkun sa nat om sot hund pa turkiska ocksa, sa borjade tanten prata med oss. Bara i fem minuter, men under dessa fem minuter gjorde hon klart for oss att den lilla bebishunden faktiskt ar nio ar gammal och sjukt krasen. Den har under dessa nio ar inte hittat en enda tjej att para sig med! Och om det gar ytterligare ett halvar utan parningsprocess far hunden av nagon anledning prostatacancer och dor.

Hon berattade ocksa att hon last in hunden med en tjejhund under nagra timmar for att de skulle para sig men trots att tjejen jagade honom runt i rummet som en galning, sprang han bara ifran henne utan minsta intresse.

Det ar ju helt uppenbart att hunden ar bog.

Sa, nu nar jag har delat med mig av denna fangslande historia till er ska jag nog packa ner det sista av mina klader i vaskan och ladda over nagra bilder pa datorn innan det ar dags att aka ner pa stan igen.

ß-)

Ikvall ar det dags att aka tillbaka till Koss-Doss. Tar nattbussen och kommer till Izmirs station kl 06.30 imorgon bitti. Darifran hoppas jag hitta en buss till Kusadasi sa att jag hinner hem for snabbdusch och ombyte innan morgonservicen borjar kl 9.

Sen har vi tydligen manga inbokade till Sirince-utflykten sa jag bestamde mig nyss for att kora den direkt efter service eftersom jag anda maste dit innan jag aker. Och sa slutar jag kl 18, hem och packa sa mycket det gar och pa sondag morgon kl 7 hamtas jag for att ha min sista utflykt till Efesos for sasongen.

Hujedamig!

Sen hem och packa packa packa, och pa mandag kl 14 gar flyget fran Izmir till Istanbul, fran Istanbul till Kairo och till sist vidare till Sharm el Sheikh. Formodar att det blir en och annan forsening pa vagen, tur att flygplatser ar sa spannande. Ska ladda mp3:n och datorn fullt.

Nej men. Da sager vi sa salange! Opiyorum seni!