...
Vet inte vad vi trodde exakt, men ingen av oss fyra guider som sagt upp oss eller var påväg hem för att ha lite semester innan nästa destination hade sett detta komma. Vi hade alla föreställt oss att vi skulle sitta som resenärer i dessa bussar som skulle ta oss från Barcelona till Sverige och vi hoppades på att få komma i samma buss så att det skulle bli lite roligare.
Istället satt vi en guide längst fram i varje buss och under de första 25 timmarna var det vi som skulle informera och planera resan mot Hannover där nya danska bussar väntade på oss. Jag har åkt buss från Sverige till Frankrike en gång när jag gick i gymnasiet, men kan inte direkt påstå att jag vet vart alla restauranger och bra toalettstop ligger längs med vägen. Hade heller inte förväntat mig att chaufförerna i fyra av våra bussar skulle bestämma sig för att åka iväg på egen hand med mina kollegor och lämna mig själv med min buss plus två bussar utan guider. Jag hade alltså själv hand om ca 150 trötta och hungriga gäster under 25 timmar genom Spanien, Frankrike och Tyskland.
Ska inte gå in på för mycket detaljer, men det är fortfarande helt otroligt hur fullt vuxna människor plötsligt kan bete sig som dagisbarn och hur svårt det är att få fram rätt information när folk bara hör vad de vill höra. Kände mig flera gånger ganska hjälplös där i guidesätet på bussen utan mobiltelefon och utan täckning på mina chaufförers mobiler. Visste att vi skulle möta de danska chaufförerna på flygplatsen i Hannover men inget mer. Och när man inte vet får man improvisera, och hoppas på det bästa.
Som tur var hade jag också väldigt söta gäster på bussarna och trots att även de blev trötta och kände sig uppgivna, förstod de att vi befann oss i en extrem situation och att detta var vårt enda alternativ. Och jag har fått många kramar och värmande ord från dessa underbara människor.
Kommer sent att glömma ögonblicket när vi mötte de danska chaufförerna i Hannover. Jag hade tidigare bett alla gäster att vänta i bussen medan jag fick mer information som jag sedan skulle ge till dom. Hade alltså tänkt fortsätta vara guide hela vägen till Sverige. Och känslan av lättnad går nästan inte att beskriva, när den danska chaufförern tog mikrofonen i bussen och själv gav all info till gästerna. Och hur de hade organiserat alltihop och hur de tog över ansvaret från oss.
Det var helt otroligt skönt att sitta på ett riktigt bussäte och faktiskt kunna börja slappna av. Visst fortsatte vi att få frågor, men nu kunde vi hänvisa till chaufförerna eftersom de faktiskt hade koll på läget. Och det hade varit svårt att sova på guidesätet eftersom det inte fanns något att luta sig mot. Varje gång jag nickade till höll jag på att ramla ner på golvet!
Är så otroligt tacksam för mina kollegor från mitt eget och två av näst största resebolagen i Sverige, utan oss hade bussresan mellan Barcelona och Hannover inte fungerat. Den hade verkligen inte fungerat. Och jag är så tacksam för alla gäster som visade tålamod och förståelse under resan, trots att det var så tufft för alla.
Ännu något man inte trodde man skulle få uppleva som guide. Och jag minns ännu ett par som frågade mig om jag fick bra OB för det här. Kunde inte låta bli att skratta. Har väldigt svårt att tänka mig att dessa två dygn ens kommer räknas som arbetsdagar. Troligtvis blir det inte mer än två semesterdagar som försvann. Men det gör inget, för trots att jag är galet trött och sliten med värk i de flesta delar av kroppen, så är jag glad. För vi hade ett bra team, och många underbara gäster. De andra kommer nog inse vikten av vad vi gjort för dom om några dagar. Och nu i efterhand känns det faktiskt nästan värt det.
Dags för en promenad ute i solen och den friska svenska vårluften. Kan inte fatta att jag är hemma.
Ändrade planer...
Nu händer det äntligen lite grejer! Jag har fått lite action som jag bett om. Tack tack, vulkanen hörde mina böner.
Dock hade jag kanske inte tänkt mig det här, men nu blev det så. Skulle egentligen ha varit hemma på semester nu men eftersom all flygtrafik i norra Europa fortfarande är avstängd och askan blåser in ännu mer mot Sverige har vi ganska nyligen landat i Barcelona istället.
När vi rest över nästan hela Atlanten var det fortfarande oklart om vi skulle landa här, i Atén eller i Las Palmas. Men nu är vi här på ett fint femstjärnigt hotell och kl tre i eftermiddag hoppar vi på sju olika bussar, jag och de andra fyra guiderna som är med (på väg från eller till semester) kommer vara med på varsin buss. I minst 45 timmar kommer vi resa genom Europa i bussar utan toalett med säten som inte går att fälla tillbaka.
Men vad ska vi göra, det är bara tur att vi hittat sju bussar med två chaufförer i varje. Några gäster försökte sig på att hyra bil härifrån och köra hem själva, men det visade sig vara lite svårt då ALLA bilar i hela Europa redan är uthyrda. Folk ber om hytt på färjan vi eventuellt kommer ta senare, ber oss separera barn och ungdomar på bussarna och undrar varför vi inte har bekvämare bussar att åka med.
Jag är hemskt ledsen, men det här är vad som finns. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen! Själv kommer jag sitta längst fram på guidesätet och ha tio kilos nackspärr på tisdag kväll men tänk ändå vad häftigt! Vi har rest från Mexiko till Barcelona, och nu kommer vi resa genom hela Europa. Det finns faktiskt folk som betalar dyra pengar för att bila eller åka buss genom Europa! =)
Men det lite jobbiga är att jag inte hittar min mobil, vart katten har jag lagt den? Har inte använt den på 1,5 månad men vet att jag tog den från mitt rum i Playa del Carmen. Men har ingen aning om vart den befinner sig just nu. Well well, får försöka uppdatera här och på facebook längs med vägen. Vi kommer antagligen övernatta i Tyskland och där kanske dom är civiliserade nog att ha internet.. =)
Ta hand om er små räkor, snart kommer jag!
Och om vi inte hörs innan, tar jag mig hem på något sätt. Antagligen tisdag kväll.
Inte NU.
Fråga: När du ändå har väntat i 200 år - kunde du då inte ha väntat 3 dagar till?
Såklart blir det flygförsening och vi har ingen aning om hur lång den blir. Jag har spelat upp många worst case scenarios i mitt huvud under dagen och känner att ingenting skulle förvåna mig längre. Det som skulle förvåna mig var om vi fick flyga härifrån på söndag! Det hade varit helt otroligt.
Stackars de människor som jobbar på huvudkontoret nu med att ordna upp det här. Vi har gäster i Mexiko, på Gran Canaria, Mallorca, i Grekland, Turkiet, Egypten, ja faktiskt om man också räknar med rundresorna så kan jag lika gärna sluta där. För det är många ställen. Och många gäster som skulle ha flygit hem idag och som vi, imorgon. Och alla ska till norden. Om det inte går att öppna upp flygtrafiken igen måste vi omboka alla flyg den närmsta tiden till flygplatser i södra Europa och därifrån boka buss, båt eller tåg. Vad jag har hört kan aska ligga kvar i luften väldigt länge, och eftersom det är just askan som kan påverka flygmotorerna negativt så känns det inte som att vi kommer kunna flyga hem den här helgen.
SKIT. Har längtat så mycket! Kommer missa SPA-helgen också som jag fick i present av mina kompisar. Men okej, har ändå två veckors semester och därför kommer jag nog få lite tid hemma oavsett. Det kunde ha varit värre, som för min kollega som knappt haft någon semester under vintern och nu kanske hennes tre dagar hemma också ryker.
Bokstavligt talat.
Målade en liten bild för att illustrera mina känslor.
Det är ingen vulkan. Det är jag.
Lars <3
Det tog lång tid för Sofia och Sari att tatuera sig och Pau skulle iväg på annat håll, så jag vandrade runt lite på femman o tian och letade efter nåt ställe att ta en drink på utan att känna mig alltför utstirrad. Det slutade med att jag satte mig på El Bistro och tog en baileys - Gud vad gott det är! Måste vad något av det godaste som finns.
Men tiden gick och tröttheten bet tag i mig, jag vandrade tillbaka hem medan jag messade med Lars. Lasselasseliten. Och nu har vi pratat på skype en lång stund, det var så länge sen vi pratade! Åh längtar till i sommar när vi ska ha reunion i Marmaris, på Rhodos och i Kusadasi. Kosso-dosso.
Nej mina kära vänner nu är det läggdags. Tack och adjö! v
Kvällen fick en oväntad vändning!
Inte nog med att jag hittat världens kanske mest underhållande sida http://translate.google.com - jag har dessutom hittat en helt vilt rolig blogg! http://egoinas.se/ ...i love!
Kvällen är räddad, nu saknas bara lite mat, och eftersom jag är fattig som en loppeliloppa ( бълха på bulgariska ) så ska jag försöka nosa upp något ätbart ur kylen som jag för övrigt skurat rent idag.
Peeeace aout yaa!
*
Upptäckte att egoina var ganska känd.. Men så går det när man inte hänger med! Tycker att Bad Romance är jättebra också, har den spelats länge i Sverige eller? =/
जंगल में lingonberries नमस्ते! 満足した.
Rubriken betyder "hallå i lingonskogen" på HINDI! Hur coolt är inte det liksom. Fast "lingon" verkade inte vara ett ord på hindi, antar att det är därför det står lingonberries mitt i alltihopa.
Symbolerna efter den meningen är japanska och betyder tjock och lycklig.
Det här kan du säga till Russel Anneli: Wow ang iyong ilong ay hindi mapaniniwalaan o kapani-paniwala maganda!
Wow din näsa är helt otroligt vacker på fillipinska.
Och Barret, nästa gång du ser en främlig titta lite extra länge på dig på stan, säg bara: Uklidni se! Nejsem zirafa!
Lugna ner dig! Jag är ingen giraff! på Czechiska. MAN, var pratar man det språket!?
Väldigt användbar sida måste jag säga!
Low.
Var så glad imorse efter att ha läst alla galna familje-inlägg men resten av dagen har jag varit på samma humör som himlen idag - regnig och molnig. Med små inslag av åska och blixtar.
Försöker lugna ner mig själv, peppa mig själv, njuta lite istället för att känna mig stressad. Ibland är det lätt, men idag var det svårt. Kanske överreaggerar jag. Men känslan av otillräcklighet ligger fortfarande kvar och jag hatar den! Det var så länge sen jag kände att jag inte gjorde tillräckligt. Kanske är det bara för att jag är van att jobba hårdare, fler timmar. Då njuter man lättare när det blir en paus. Men nu är varje dag som en lång utdragen paus och det jobbiga är att det känns som att skolka från skolan! Som att jag har tusen saker att göra men bara låter bli att göra dom. Men vad är det då jag ska göra? Tell me and I'll do it liksom.
Haha jaja, nu är jag iaf på bättre humör, och himlen har slutat regna också. Vänner går på TV, Sari och Sofia ska snart tatuera sig och min final liquidation stämde på öret. Däremot har jag ett kvitto från AZS på 8000dop från en restaurang i Las Terrenas som jag aldrig har ätit på.
Fråga: Varifrån kommer detta kvitto?
Fråga: Varför har jag sparat det?
Eftersom det låg i min jobb-plånbok borde det vara något jag ska ha tillbaka pengar för. Men vad!?
Jaja, kassan stämde ju när jag åkte och stämmer här. Så det är väl mina privata pengar isåfall jag saknar av.. Men fattar inte vad det kan va. Hoppas att jag kommer på det snart. Tror jag börjar bli lite smått senil. Fyller ju snart 24 så de grå håren börjar snart växa! Men det gör inget, för jag har världens bästa familj som jag ska få träffa om två dagar! <3
Och plötsligt känns allt så mycket bättre.
Arent they beautiful? <3
TACK! <3
Hahaahaha ååh fattar inte hur jag kunde åka ifrån dom här galningarna...
Förstår ni det?
Hinner inte ladda upp mer nu, måste fortsätta jobba. <3
Ojdå!
- Det heter mucho calor, sa en hygglig kille på kontoret till mig idag. Muy caliente betyder "jag är het". Eller ännu värre.
Tack! Under de fem dagarna som återstår av min säsong i ett spansktalande land, ska jag numera säga mucho calor.
SCORE TILL MIG!
Oväntat besök...
- Väntar du besök? frågade hon. Nej inte direkt. Så hörde jag det också - någon BANKADE på vår ytterdörr. Alltså inga små diskreta knackningar, utan hårda slag. Jag blev inte rädd först, tänkte att det måste ju vara någon dom känner här nere, men så väckte vi Pauliina och hon visste inte heller vem det kunde vara.
Bankningarna fortsatte och blev högre och längre. Vi ringde till vakterna som alltid står vid entrén tre våningar ner, två byggnader bort. Och bankningarna fortsatte. Men det värsta var att varje gång de upphörde, ryckte det i handtaget och det kom knäppande ljud som om någon faktiskt försökte bryta sig in.
Vi låste in oss alla fyra på Sofias rum och kröp ihop vid sängen. Pauliina öppnade försiktigt balkongdörren och Sari undrade om vi skulle hämta en kniv, när vakten äntligen kom och vi insåg att det faktiskt var en som vi kände som stått där och bankat.
Men vi stoppade honom inte. Det är faktiskt inte helt okej att utan minsta förvarning ställa sig och banka på dörren mitt i natten. Och han gav sig inte heller!
Det tog ett tag för oss alla att somna om efter det och nu har jag ganska nyligen vaknat efter en välbehövd powernap. Så nu har jag ingen ursäkt kvar! Hade tänkt träna men inser nu att det inte kommer hända idag heller, mitt sår har äntligen börjat läka men det gör fortfarande ont att gå så det enda jag har att göra nu är att
PACKA!
Yes - nu kör vi.
Vid ankomst till Egypten vintern 08. Allt kom med! Masallah.
*
Alltså jag fattar inte. Skrev ett jättelångt inlägg nyss och HUR kunde jag tycka att "logga ut"-knappen såg ut som "spara & publicera"? GAH!
Hur som helst ville jag bara berätta hur duktig jag varit som packat min svarta väska full av souvenirer och min rosa full av kläder, med plats över till det jag inte kan packa ner än! WOHO! Och utöver detta har jag även städat mitt rum - det ni.
Sen berättade jag också att jag upptäckt att kvinnan som jobbar på cafét vid kontoret är från TURKIET! Vi pratade lite igår och jag sa biraz turkce biliyorum, jag kan lite turkiska. En av de få meningar jag ännu minns, men snart blir det fler!
Men innan dess ska jag få spendera två helt lovely weeks med min familj. <3 Janne Långben the movie, varma mackor, stuvade makaroner, promenader, frisk luft, galna katter och inte minst BRA HUMOR!!
Längtar efter att kissa på mig av skratt, det var länge sen nu. Hej hopp dags för jopp! (jobb) <=)
(pricka rätt knapp nu kicki, snälla pricka rätt knapp)
¡ seiz dias mas !
Har köpt en normalstor ROSA resväska. Mycket stolt! Ska bara fylla den som sagt, så får vi se om stoltheten blir kvar eller inte. Hungrig men orkar inte resa mig ur sängen? Vilket problem.
Men som sagt, sex dagar kvar. Det är helt otroligt att jag varit här i fem veckor. Och att jag står på Arlanda om en vecka! <3 BTW, kan någon be Thomp att hämta mig? 0=) Återkommer med exakt tid osv sen.
KRAM på er alla barn! Och grattis igen Anklet! <3
*
Kom precis tillbaka från - tara-tadam - STRANDEN! Äntligen har jag fått lite färg! Röd, iof, men det blir väl brunt snart. Ni vet när man rakar benen och råkar skära sig och det blir vitt först och sen tar det jättelång tid innan det slutar blöda? Det hände mig för tre dar sen och nu tror jag det blivit inflammerat för det läker inte och gör mer och mer ont. Så köpte nån alsolsprit-wannabe på apoteket och hoppas det går över. Ska trots allt gå genom hela Playa del Carmen på min eftermiddags-service snart och det lär ju kännas.
Har inte börjat packa än :/ Planen ändrades när Sari stack ut huvudet från Sofias rum och frågade om jag ville med till stranden. Jag övervägde strand mot pool i två sekunder innan jag sa JA! Vi åt lyxig frukost för 130 pesos och jag läste nästan klart Flyga Drake. Bara nästan.
Så snart dags för jobb, imorgon är det bara fem dagar kvar och min resväska lyser fortfarande rosa och tom bredvid mig.
Hasta la vista!
*
Aj det går verkligen upp och ner här, ena stunden njuter jag och har kul och andra stunden längtar jag bara hem. Men kvällen var okej, vi åt tacos på en lokal taqueria där maten serverades på tallrikar med plastpåsar över. Väldigt smart faktiskt, så borde man kanske börja göra när man får gäster, så slipper man all disk. Tips till er där hemma! Sprid mitt budskap!
De var imponerande snabba med att plocka bort våra tallrikar som vanligt, så fort man lagt ner gaffeln efter sista tuggan står de lutade över bordet och säger "excuuuse me, may I take?". Ölglasen och flaskorna från gästerna före oss brydde de sig dock inte om att ta bort. Kanske hade tallrikarna tagit slut och det ser ju inte lika elegant ut att servera mat på plastpåsar utan tallrikar inuti. Så jag förstår dom. Vi gav dom bra dricks, faktiskt 6 svenska kronor mer än vi behövde.
Nu när jag kom hem hade jag för kanske fjärde dagen i rad sagt till mina kollegor och rumskompisar att jag skulle börja packa. Vilket jag även har intalat både mig själv och er X antal gånger. Men som ni ser ligger jag här i sängen.. Eller nja, det ser ni kanske inte men ni ser ju att jag uppdaterar min blogg väldigt flitigt iallafall, såhär flitig har jag ju aldrig varit och det är ett säkert tecken på att jag undviker något. Att packa.
Något annat jag gjort för att undvika min LYSANDE rosa resväska (varför köpte jag ingen mer diskret? Den går ju inte att ignorera!) är att titta på bilder. Har redan bläddrat igenom flera album från Marmaris i somras och nästan kissat på mig av skratt åt våra videos! Men den här gången tittade jag tillbaka på Egypten och hittade den här bilden som Tuire så fint målat i ett väldigt träffande försök att återspegla detta underliga land som jag av någon anledning inte kan låta bli att älska.
Åh, jag minns det så väl. <3
BTW...
Hjälp, hittade inte blanketterna till körkortet? Vet ni vart dom finns? Ringer dom och beställer över telefon annars.
Upptäckte idag att jag gett lite fel info till våra gäster. Hehe.. Ops. Berättade massor om en mexikansk restaurang på mitt välkomstmöte i lördags och sa att den låg på gata 22! Vilket den INTE gör, märkte jag idag när jag gick dit. Den ligger typ två gator ifrån nr 22. Och det hade väl vart okej, om inte i princip ALLA gäster bett mig märka ut den på deras karta!
Mummel mummel.
Får väl se om nån kommenterar detta imorgon.. PUSS!
FYI: Detta är ingen myrslok, som jag sagt till alla mina syskon. Detta är en tapir!
The rain must fall.
Hihi.
Idag var lite konstig, arbetsmässigt. Det är ju supermycket att göra eftersom vi ska flyga härifrån nästa fredag, om en vecka och (gulp!) en dag. Och lägenheten känns ju som det mesta jobbet just nu, att den ska städas ur. Och idag hade jag "fix" på schemat men när jag äntligen bestämt mig för vilken ände jag skulle börja i, tog det så lång tid att jag inte hann börja med lägenheten. Jag fick GÅ till alla hotell med brev till gästerna eftersom vi inte har cyklar kvar och jag inte har körkort för tillfället (går in och beställer hem nya beställningsblanketter nu btw, har glömt bort det hehe). Det var svettigt, galet varmt idag alltså! Har gått minst två timmar, go me!
Plus gymmat imorse. :) Ville bara va säker på att ni fick veta det. (4 gånger kvar!)
Men trots att jag fixat alla brev, även dom vi skulle faxa trots att faxarna inte fungerade, och skrivit upp allt jag kan komma på att skriva på inventory-listan så känns det som jag nästan varit ledig. ÅH! Det är därför jag inte gillar att det är så lugnt här, för varje gång jag inte har nåt att göra känner jag mig skyldig, som om jag fuskar. Får liksom hela tiden gå och förklara för mig själv att jag gör det jag kan och om det blir tid över har jag förtjänat det. Men börjar bli lite trött på att ständigt behöva lugna ner mig själv, nu räcker det!
Jag är i ett supervackert land med vita stränder bestående av fint smulad korallsten, palmer, vänliga människor, sjukt god mat och farligt bra shopping. Och nedräkningen är i full gång. Om 8 dagar åker vi!! Om 9 dagar får jag komma hem =) Och nu har jag fått datumet bekräftat - 1 maj åker jag till Turkiet.
Ta hand om er där hemma, cuidado! Och lyssna gärna på Colgando en tus manos med Marta Sanchez och Carlos Baute för den är galet bra.
Kärlek!
Tarkan, marabou mjölkchoklad och nytvättat hår.
Och en hungrig mage som snart ska mättas.
Dagarna är väldigt lugna. Vi gör saker men det går i ett långsamt tempo och inte mycket oväntat sker. Det mest händelserika idag var när ett par gäster skrev sms till oss att de ville träffa en av oss kl 15.00 på hotellet. Tre timmar senare var vi så inne i vad vi ordnade med på kontoret att vi inte förstått hur lång tid det hade gått. 15.10 tittade jag på klockan och OJ! Vad jag fick powerwalka. Vi får ju inte springa i uniform.
Min kollega kontaktade gästerna och skrev att jag var påväg, och sju minuter senare stod jag i receptionen och försökte hålla tillbaka svetten.
Supergulliga gäster, men de ville ingenting. De funderade på att åka med på en utflykt och skulle fortsätta fundera. Så jag satt kvar en stund och småpratade så det hela inte skulle kännas fullt så onödigt, innan jag lite snopet återvände till kontoret.
Men det gör inget, dom var som sagt väldigt söta och det är alltid skönt att komma ut lite.
Nej, men hejdå då! Eller HAAA DE! Som norrmännen säger. :)
Näst sista måndagskvällen i Mexiko.
Letade resväska idag, hittade en för bara lite mer än 1000 pesos alltså ca 600 sek. Men vet inte om den är tillräckligt stor. Fast å andra sidan, ju större jag köper, desto mer kommer jag packa ner! Köper jag en normal-stor måste jag faktiskt prioritera lite och kanske lämna något, eller åtminstone inte köpa mer. Så det kanske är det bästa för alla ändå.
MEN DET ÄR SÅ MYCKET JAG VILL KÖPA!!!!
Ah, var tvungen att avreagera mig lite, nu känns det lite bättre. :) Så sugen på ost, oliver och rött vin. Men kan liksom inte ta mig för att resa mig ur soffan. Ligger o kollar på 2½ men, kollar min facebook, bloggar och har huvudet i en väldigt obekväm vinkel som kommer göra min nacke ännu stelare än den redan är. Mysig måndagkväll alltså! Vi hade tänkt gå på bio men insåg att klockan var lite mer än vi trott så det blev inget Alice i underlandet. Har iofs redan sett den en gång, på spanska dock, så skulle nog behöva se den igen. Trots att jag ju är grym på spanska så kan det ha hänt att jag missade några ord här och där.
GODNATT! =)
Muy caliente. Cok sicak. Skitvarmt.
Har gått fram och tillbaka till och från kontoret fyra gånger idag, en halvtimme vardera väg, och efter detta inlägg ska jag faktiskt pallra mig iväg till gymmet! Eller ojdå, det var ju stängt idag, såg jag när jag gick förbi. Aj. Men jag kan gå dit och se om dom öppnat, så får jag göra yoga på rummet annars. GO KICKI GO!
Allt har faktiskt gått bra idag, har varit effektiv på kontoret trots att jag tagit det lugnt, har gjort nästan alla punkter på to-do-listan, iallafall alla jag hade möjlighet att göra. Alltså inte min privata to-do-lista här utan jobb-to-do-listan.
Eller så går jag ut nu och letar resväska, och svänger förbi gymmet påvägen för att se om det är öppet! Så kan jag gå dit sen (yes i will!). Papi skrev sms idag :) Att familjen snart ska boka resa till Kossodosso! <3 Åh längtar. Ska bara ta reda på vilket hotell som är bäst sen är det bara att vänta. Snart snart!
Har lite ont i magen. :( Tyckte jag gjorde en jättebra deal när jag köpte en gigantisk frappe för bara 20 svenska kronor på Bistro. Men jag glömde fråga om dom hade laktosfri mjölk.. Är ju inte allergisk eller intolerant eller nåt sånt, men blir liksom lite spänd och uppblåst i magen. :/ Ogilla.
Tror det försvinner om jag köper en resväska! För då kan jag börja packa ner allt jag inte behöver och så kommer jag känna mig så duktig att jag glömmer bort att tänka på magen. Mmmm så får det bli.
Testade solglassögonen igen imorse, bara för att se. Dom är fortfarande stora. Men hvad syns I drenger? Vad tycker ni, vill ni ha dom sen? :)
Now this...
SÅ!
Tänkte idag en stilla tanke att jag kanske skulle gå till gymmet på siestan. När vi kom hem kände jag mig så trött att jag ändrade denna tanke till att gå ut och ta en kaffe och skriva dagbok. Denna tanken försvann också när jag däckade på soffan och drömde vilda drömmar om vattenkrig och gömställen på hotellrum och toaletter.
Hm.
Vaknade helt omtumlad tio minuter innan det var dags att gå, efter att ha tryckt på snooz-knappen ungefär tio tusen gånger. Nu är jag faktiskt ganska energifylld, konstigt! Sitter med hårinpackning och mjukisbyxor, nyduschad och nyäten. Eller inte äten men ätad. You guys! You know what I mean.
Men ja justja, min tanke om gymmet, hade faktiskt en fortsättning på den. Tänkte i mitt stilla sinne att jag ska skriva en to-do-lista som alltid i slutet på säsongen och där skulle jag skriva med "gå till gymmet" X antal gånger. Sen insåg min smarta hjärna att jag lika gärna kunde strunta i den listan eftersom min självdiciplin är ungefär likamed 3 på en 50-skala så jag kom på en ultrasmart idé. Jag ska skriva min to-do-lista här! Då kan jag liksom inte fuska utan att få pikar från mina systrar (sisses, var jobbiga så jag följer den!). Tack. :)
TO DO:
Gå till gymmet minst 5 gånger till.
Äta på Tierra Espana.
Köpa maya-medicinen.
Köpa de sista presenterna (ja, det är några kvar, och nej, ni kan inte stoppa mig!)
Köpa resväskan (prio nummer ETT! Hittills har jag bara köpt saker att fylla den med...)
HM?
JOMEN VISST JA - BLI BRUN!! Mucho negra, mucho mucho y un poco más.
Men för det behövs ju att jag går ut i solen lite. Köpte by the way ett par nya solbrillor häromdan - FÖR STORA! Hjälp, jag ser ut som en fluga i dom. :( Spegeln i affären ljög. Den var iofs väldigt liten så jag såg väl inte ordentligt. Den spelade mig ett spratt. Ska skänka dom till er grabbar. <3
Föresten så skickar min mail ut spams till ALLA på min lista, med länkar till olika sidor där man kan köpa VIAGRA! Vilket är väldigt illa, eftersom det är min seriösa mail som gör det och där har jag faktiskt seriösa kontakter som jag nästan aldrig mailar vanligtvis, detta känns inte helt okej. Hoppas dom förstår att det inte är jag som skickar dom mailen på riktigt.
<3
Siesta!
AJ vad jag hatar den frågan. Iallafall här, och lite i Dominikanska också. I Turkiet och Egypten var det bara kul, att se hur respekten och förtroendet steg när jag svarade nio månader eller att jag bara varit här två månader nu men sju månader förra året.
Här kan jag ju faktiskt inte svara på frågan. För de första gästerna hade svaret blivit "en vecka längre än er!" men inte ens nu, när jag varit här en månad, är det riktigt okej. Säger istället att jag kom ner efter högsäsongen eftersom en av de gamla guiderna bytte destination, och så frågar de inte så mycket mer om det. De blir mer nyfikna på varför hon bytte destination och vart jag var innan.
Det ska ju egentligen inte spela någon roll. Gästerna får samma service av mig som varit här en månad som av mina kollegor som varit här ett halvår. Vet jag inte svaret tar jag reda på det och återkommer. Men det är något psykiskt, om de vet att jag inte varit här så länge försvinner lite av deras förtroende. Så vi är aldrig nya på jobbet! Vi har alltid arbetat minst en säsong innan och vi kör aldrig en utflykt för första gången.
Well well. Jag är likadan. Om jag var på en utflykt och fick veta att guiden var helt ny, skulle jag vara lite mer kritisk till vad han sa och jag skulle liksom lyssna med andra öron. Sen behöver det inte innebära att jag skulle tycka utflykten eller guiden var dålig, men det är så mycket lättare att döma, om man vet något sånt. Skulle han istället säga att han har kört samma utflykt under en sex månader lång period, hade jag inte tvivlat på mycket han sa.
På ett sätt är det skönt, att aldrig behöva säga när man är ny på något. På ett annat sätt är det svårt, för vi har aldrig en ursäkt för att inte veta svaret på alla frågor. Vi kan aldrig förklara varför vi inte hunnit se alla platser eller äta på alla restauranger. Det går aldrig att gömma sig bakom "förlåt, det är andra gången jag är här" om man glömmer bort vägen på en stadsrundtur, och om någon tycker man verkar inkompitent är det bara att bita ihop och ta ett par djupa andetag, och börja om.
Nej tjejer, nu blir det powernap på soffan innan eftermiddags-servicen! Skulle egentligen ha köpt den där resväskan men känner att mitt huvud inte orkar med att vara trevlig just nu, så jag håller mig inomhus idag igen. Aj aj aj!
PUSS!
You aint seen nothing like me yet.
Städa rummet - check.
Mindre än 2 veckor kvar - check check check.
Det är konstigt. Kommer ihåg när jag och Natta var på semester i Turkiet för ungefär trehundratjugo år sen, och jag ÄLSKADE att sola. Bara att ligga på stranden och svettas tills man var helt blöt, och jag ville inte ens gå och svalka mig i havet? Jag tyckte det var så skönt och jag var totalt avslappnad. Och blev såklart galet brun. Efter en vecka.
Och här är jag nu, efter 2 och ett halvt år utomlands är jag fortfarande lika vit. Och nu har jag haft ett par timmar ledigt mitt på dagen, solen lyser, det är 30 grader i skuggan och vi har pooler utanför lägenheten med tomma solstolar.
Och jag sitter här, inomhus framför datorn med ac på. Och känner ingen ånger, ingen oro, inget alls. Vet inte när jag började tröttna på att sola, men det bara inte avslappnande längre. Det är varmt, svettigt och tråkigt. Hur kunde detta hända? Att jag liksom blev mätt på solen.
Längtar till Sverige nu. Det brukar kännas starkare när jag inte har så mycket att göra, som det har varit här. Har hela tiden en känsla av att jag BORDE ha mycket att göra. Men jag HAR inte det. Vi hinner äta tre gånger om dagen, hinner gymma, hinner sola. Det är så sjukt lugnt, idag kommer jag (om inget oförutsett händer, peppar peppar) jobba..... SHIT! 4 timmar!?? Nej det kan ju faktiskt inte stämma, så lite har jag aldrig någonsin jobbat sen jag blev guide. FYRA!? Okej plus kanske 1-2 timmar på kontoret. Men ändå, sex timmar. Det är ingenting, vad händer!?
Haha, okej i know, jag har precis skrivit ett inlägg om hur jobbigt det är att sola och ha lite jobb. Det kom nog ut lite fel.. Men jag gillar ju att jobba, annars hade jag inte fortsatt såhär länge. Det är jätteskönt att kunna ta kaffepauser, snooza på morgonen och fortfarande ha energi på kvällen. Men längtar till Turkiet med lite mer action! :)
Och systrar, håll kvar våren, jag kommer! <3
I'd go hungry I'd go blind with you.
Tänkte ringa hem och lura familjen eftersom det fortfarande är 1 april här men 2 april hemma, så ni liksom tror att alla aprilskämt är över =) Men kom på att det också innebär att klockan är över midnatt och mitt aprilskämt nog inte skulle vara så uppskattat.
Går fortfarande på gymet och shoppar fortfarande alldeles för mycket. Idag sov jag i Cancun och när jag under dagen sen gick runt i Mercado 28 och Plaza Las Americas förde jag ständigt en inre diskussion med mig själv som löd ungefär såhär:
-Åh vilken fin väska...
-Kicki, titta inte!
-Men jag behöver faktiskt en ny väska (det är sant).
-Du överlever utan den, gå vidare!
-Men titta kostar ingenting.
-Jo för det slutar med att du köper det du tittar på.
-Jaja (går lite besviken vidare).
Klarade mig faktiskt ganska bra måste jag säga! Eller, nja, kanske inte när jag tänker efter. Mitt mest oroande köp var nog fyra STORA martiniglas, hur fina som helst, som jag ska ställa in i mitt köksskåp när jag någon gång i framtiden skaffar liv och fast lägenhet. Det skåpet kommer för övrigt vara väldigt fullt. Nu är jag hursomhelst lite orolig för hur jag ska få ner dessa fyra enorma glas i min redan ÖVERfulla väska. Men det ordnar sig, måste oavsett köpa en ny. Men gillar verkligen inte att man hela tiden ska packa ner sitt liv i små resväskor som inte får väga mer än 40 kilo. :/
Imorgon har vi vår sista ankomst hit. Sen är det exakt två veckor kvar tills vi åker härifrån. Alltså hjälp, det är så typiskt men nu börjar jag liksom komma in i det här och gilla det mer och mer. Och så hade vi en jättesöt fotograf på båtutflykten i förrgår som kan bli lite svår att lämna bakom sig... Men nej nu får jag ju faktiskt ta och sluta, det är bara att njuta och vara glad över vad som händer - inte ledsen över att det kommer ta slut.
Åh råkade snegla lite på martiniglasen i garderoben och ser att dom tar upp HALVA MIN RESVÄSKA! WTF liksom. Men jag får helt enkelt ta och köpa en gigantisk väska sen så kommer allt att lösa sig! Har slängt lite grejer också och kan lämna endel bakom mig när vi åker. Kanske. (Dont worry sisses, inga av era kläder!) (Tror jag) (Beror lite på hur det ser ut när jag ska packa.. Hehe).
Måste städa nu, mr fotograf kommer imorgon och hälsar på. :) Que tengo un bueno noches!
