Hej fran Istanbul!
Hej fran Istanbul och fran Orkun som jag bor hos har! Ingen anledning till oro kara vanner, han ar en gemensam van till mig och Johanna (som jag aven namnde i vykortet jag skickade till er idag, sluta tjata!).
Har iallafall hunnit med jattemycket pa bara en natt och en dag. Har besokt Besiktas, Orkuns jobb, Sultanahmet igen, Taksim igen och faktiskt inte kopt sa mycket alls med tanke pa vilket utbud det finns. Det jag kopt kommer jag behova i Egypten.
Okej slutforsvarat, allt ar bra och jag ville bara tala om det ifall ni undrar varfor jag inte uppdaterar sa ofta :) Hoppas ni mar bra allihopa hemma i Sverige och vart ni nu haller hus! Imorgon kvall aker jag tillbaka till Kusadasi, pa lordag ska jag pa hotellservice, sondag utflykt till Efesos och pa mandag bar det alltsa av till Egypten.
Men nu ska jag fortsatta njuta av Istanboooool!
KARLEK TILL ER!
Hallå hallå!
Kollar flygbiljetter till Istanbul, ska nog åka dit imorgon kväll lite såhär hippt som happt i sista minuten. Det ändrar ju mina packningsplaner lite (ja, jag hade packningsplaner) men det går. Kan packa ikväll och på.. söndag. Hm.
På måndag flyger jag från Izmir till Istanbul och vidare till Kairo för att slutligen landa i Sharm el Sheikh. Tillbaka till mina kära araber. Åh, har faktiskt saknat dom.
Annars är allt bra, ville bara uppdatera och visa att jag lever, har faktiskt haft saker att göra nu och det är därför det är lite tyst här. :)
Hasta la vista baby!
Förföljd!
Jepp! Jag har fått en stalker.
Det började med att jag var ute på morgonpromenad. Efter ungefär halva vägen kommer en man joggandes emot mig, svettig med blå tröja. Eller röd. Jag minns faktiskt inte, eftersom det var hunden bakom honom jag tittade på. Påminn mig att aldrig mer titta på en hund!!!
Tyckte den var söt, sa nååå hej lilla vovven och log. Hunden stannade då upp, såg mig i ögonen, tittade efter den joggande gubben och efter mindre än en sekunds tveksamhet vände den och skuttade glatt efter mig istället.
Och trots att jag flera gånger sa till den att gå tillbaka, och trots att minst tio olika galna hundar skällde på den att lämna deras revir, skuttade den efter mig hela vägen hem.
Fick jättedåligt samvete när jag bad receptionisten att ta bort den och hunden skrämt sprang iväg med svansen mellan benen. Vi hade nästan blivit kompisar där och den var faktiskt jättesöt. Lugn och snäll med stora bruna ögon. Undrar hur den kom hem sen.
:(
Men nästa gång jag möter en hund på vägen, ska jag inte titta den i ögonen. Och ännu mindre säga att den är söt.
Lägg på luren!!
Försöker ringa hem men det är upptaget. Och har varit det i tio minuter. Och om det är den jag tror att det är som pratar i telefonen (barret) så kommer det vara upptaget i minst tjugo minuter till.
Jaja. Skriver väl lite i mitt Kairo-kompendium istället. Det är ju faktiskt inte så långt kvar tills jag ska ha utflykt dit!
Nilen. Världens längsta och troligtvis äckligaste flod.
Alltså jag har tänkt på det där. Om man skulle tömma Nilen, och få se allt som ligger dolt under vattenytan. Det hade faktiskt varit rätt coolt. Förutom alla döda djur och sopor skulle man ju hitta delar av sjunkna skepp och skelett från faraonernas tid! Tänk bara Cleopatras bror och alla andra som drunknat i den här floden, och hur stor roll den spelat genom tiden. De antika egypternas motorväg, dricksvatten och livskälla.
Det är svårt att föreställa sig att det en gång levt flodhästar och krokodiler här. Kanske inte för er som aldrig sett Nilen på riktigt och bara tittar på den här bilden nu. Men när man tittar lite närmre, ser man bruna moln som hela tiden liksom väller upp mot ytan. Trots att floden på många ställen är ganska djup, är sopbergen där i så höga att de sticker upp som små öar på flera platser och det är ju faktiskt ganska otroligt, att folk fortfarande tvättar sina kläder och fiskar i samma vatten som det flyter döda hästar.
Och efter den här beskrivningen känner jag inte riktigt att jag kan motivera längre varför jag älskar Egypten så mycket. Men jag gör det, och trots att det är sorgligt att lämna Turkiet längtar jag som en galning tills det är dags att hoppa på den där bussen som tar oss tillbaka till Kairo!
Update: Det var inte min kära syster som pratade i telefon, som jag trodde. Det var mami ♥.
Update 2: Sovgott familjen! ♥ Jag hörde er hela tiden men det blev väldigt dålig mottagning i slutet. Barret jag hörde allt du sa iaf. :) Ringer hem igen en annan dag!
Eh. . Svett.
Jag satt längst fram i bussen idag med våra nya söta gäster från Arlanda. Shit vad varmt det var. Jag pratade och pratade nästan konstant i en och en halv timme och när vi kom fram till första stoppet sa jag till väskbärarkillen att shit, det är varmt idag. Tycker du? undrade han, eftersom det faktiskt inte var varmare än vanligt men längst fram i bussen är det sjukt svettigt.
Utan att svara lyfte jag på armen lite för att klia mig själv i nacken. Och ser hur väskbärarkillen ryggar tillbaka. Och efter att ha kastat en snabb blick under min egen arm förstår jag varför. HELT GENOMBLÖT AV SVETT!!!!
Alltså det var verkligen inte okej, så svettig har jag inte ens varit inuti Bamse i år. Så på följande två hotellstopp koncentrerade jag mig djupt på att hålla armarna tätt intill kroppen och gå i sidled.
Som en blöt krabba.
MISSEN! ♥
Åh, tycker så synd om vår katt där hemma som går runt med strut på huvudet och kissar på sig efter att ha varit hos veterinären. ♥
Hang in there kitty!
Anklet - håll mig uppdaterad! :) annnelis.blogg.se.
Tillbaka från Izmir!
WOHO vi hade en jättebra kickdown i Izmir, bodde på ett megacoolt hotell med golvbelysning i olika färger beroende på vilken våning man var på. Kari hade röd våning, alltså röd belysning från golvet i korridoren och på rummet. Pau och Johanna hade gyllene belysning och vi andra hade grön. Alltså grönt är ju en jättefin färg och allt, men man ser inte helt frisk ut i det ljuset kan jag tala om för er.
Sen var vi ute och åt på en italiensk/fransk jättemysig restaurang innan vi upptäckte de olika bargatorna i staden. Massor av mysiga uteserveringar i nya kvarter med gamla hus och med växter klättrande uppmed väggarna och hängande mellan byggnaderna som ett grönt tak.
Mys!
Gillar verkligen Izmir, tror att jag åker dit igen på fredag eller lördag. Vi skulle shoppa lite sen vid Ikea, de har Sarah, Mango och en massa andra butiker där utanför. Och jag köpte faktiskt ingenting! Hittade världens säkert snyggaste skor men de enda som fanns i rätt storlek var trasiga. :(
Som sagt. I helgen blir det ett nytt försök!
Kameran fungarar ju inte, linsen fastnade när jag startade den förut, så det blev inga bilder från min sida. Däremot kommer nog mina kollegors bilder in på facebook vilken minut som helst. Ska ta med kameran dit i helgen och fixa lins-problemet!
Imorgon är det Efesos igen, och den danska säljgruppen ska inte med eftersom deras flyg blev ombokat från Grekland så de kommer imorgon kväll istället.
Pussnatt söta skatt!
Omskärning på G!
Det tutar och tutar här utanför, tror att det är tre karavaner hittills som åkt förbi. Vet inte varför alla ska omskära sig just idag?
I bilen längst fram står en pojke mellan 6 och 10 år i prinskläder, med krona och allt. Han vinkar glatt till alla och bakom honom följer minst tio bilar - alla tutar som galningar. Pojken kommer få godis, pengar och presenter hela dagen, att omskäras är bättre än att fylla år och föräldrar och släkt har förberett honom länge på den här dagen som han kommit att se fram emot.
Nu är han där. På flaket till den första bilen. Vinkar glatt i sin vita dräkt och kanske har han glömt vad hela dagen handlar om. Men hela uppståndelsen går ju alltså ut på att han ska omskäras. Och festen pågår i flera dagar efter, så högljudd som möjligt, för att han ska glömma av smärtan.
Så nu vet ni vad som pågår utanför min balkong! Vad händer hos er?
3 uppdateringar!
1. Tömde allt innehåll i väskan på golvet utanför lägenheten. Letade innanför fodret och tömde mina fickor. Jag har tappat nyckeln på fruktmarknaden, tänkte jag och undrade om jag nu måste betala för en ny. När jag plötsligt upptäcker att jag haft nyckeln i handen hela tiden. Är det inte sånt man gör när man är typ... 80?
2. Vi har en säljgrupp här från Danmark. De säljer alltså våra resor och vi ska få dem att älska Kusadasi och sälja massor av resor hit nästa år. Fick precis veta att denna säljgrupp ska åka med på min utflykt till Efesos på måndag. Aj.
3. Kari kom tillbaka från Stockholm där de haft en slags kurs. Och ser en massa paket ligga inne på flygplatsen. Till oss. Alla våra paket som vi har väntat på i tre veckor. De har legat inne på flygplatsen - i två veckors tid. Bra jobbat Deniz, bra jobbat.
Det var ungefär allt jag hade att säga, pusshej!
4. Vi ska inte åka till Bodrum på vår kickdown, vi ska till Izmir. Och vi åker imorgon.
Going deep.
Ibland börjar jag tänka ganska djupa tankar. Det behöver inte vara något speciellt som framkallar det, utan egentligen vad som helst. Som imorse, då började det med att jag stod och rörde runt i en kastrull med gröt.
För om jag skulle sluta röra, skulle det bildas en hinna högst upp på gröten. Och det som låg i botten skulle bli bränt. Gröten skulle inte smaka så gott längre, och det är svårt att göra något åt det när det väl har gått så långt. Så långt att ytan täckts av en tunn hinna och botten blivit bränd.
Och det är ju egentligen samma sak med allt här i livet. Så fort något slutar att utvecklas eller skötas om, så slutar det liksom att glänsa. Det går inte att få ut något av det längre. Som ett gammalt hus som blivit övergivet - snart täcks det av spindelnät, ogräs och damm. I det fallet kan man ju faktiskt rusta upp huset igen men med andra saker är det inte lika lätt.
Som min gamla bil. Den hade stått utomhus i två år, varav ett av åren varit vinter. Såklart började den rosta och gick tillslut inte att starta längre. I det fallet kunde vi inte göra något åt det.
Och vi människor fungerar ju exakt likadant! Om vi slutar utvecklas och om ingen bryr sig om oss, då tappar vi snart den där glöden. Vi börjar sluta kämpa. Slutar leva. Vi liksom bara slocknar. Precis som om någon täckt över oss med något så vi inte längre ser några färger, eller som om vi bara har slutat att fungera. Som om batteriet tagit slut och ingen orkar byta ut det.
Så djupt gick det imorse, när jag stod där och rörde om i min gröt. Och jag kom fram till en slutsats också. Att jag aldrig ska sluta utvecklas. Nu har jag så mycket fritid, som jag lika gärna kan göra något av. Istället för att kolla min facebook och ha tråkigt, kan jag ju faktiskt börja planera lite vad som egentligen ska hända efter nästa sommar.
Här ska minsann inga spindelnät börja växa! :)
But why?
När man kommenterar bloggar måste man ju ofta skriva in en kod som visas i konstig skrift. Och det brukar ju ofta vara något som faktiskt betyder något, typ "galen fiskmås" eller "röd luva". Men när jag ska kommentera min systers inlägg, måste jag skriva av ord som inte ens existerar! Jättekonstiga ord och det är väldigt ofta man inte ens kan läsa vad det står.
Nyss skrev jag kommentar och fick upp dessa ord i rutan:
Tschudin. pxplart
Liksom. Say what?
Har jag också såna konstiga ord när ni kommenterar?
Kurr kurr i magen!
Alltså jag är konstant hungrig idag, min mage känns tom oavsett om jag ätit eller inte. Hann inte med frukost imorse eftersom jag hade pickup halv åtta och snoozade för länge. Men så åt jag en liten macka på flygis och det kändes helt okej. I ungefär en kvart. Nu när jag kom hem åt jag sallad vid poolen. Somnade i solstolen och gick upp på rummet en timme senare. Vrålhungrig!
Så jag åt en sallad till för den var så god. Och tre timmar senare kurrade min mage, höll på att bli tokig, så hungrig var jag! Och har ingen mat hemma alls, och egentligen inga pengar heller (återkommer om det hehe..) men de hade lite turkisk billig mat i köket som jag beställde upp på rummet.
Detta åt jag upp för ungefär en kvart sen, var proppmätt när jag ställde undan tallriken men nu kurrar magen igen! Den känns helt tom, alltså vad händer mannen?
Nu ska jag upp till Therese för hennes kille har äntligen åkt. JIIHA! Alltså om du läser det här så var du jättetrevlig och allt men nu vill jag ha min kompis tillbaka, tack.
Undrar om hon har nån mat hemma...
Edit: Inlägget skrevs för tre timmar sedan. Men internet somnade och jag ville inte låta Therese eller min mage vänta.
Jag älskar departure.
Departure = avgång. Idag hade vi den sista hemresan för oslo, hejdå norrmän, haa de! Men jag körde köpenhamnsbussarna. Jättebra gick det. Har ju berättat om mina misstankar om dålig karma tidigare - dessa misstankar förstärktes idag.
Det började med att min buss var trettio minuter sen. Chauffören hade försovit sig. Det gick ju bra på de första två stoppen, eftersom vi beställer bussarna en halvtimme före första upphämtningen. Men på tredje och fjärde stoppet, som har samma upphämtningstid som de två första (jag vet, jättedumt) så var vi ju inte lika punktliga. Till femte stoppet var vi 45 minuter sena och jag mötte oslo-gästerna som hade upphämtning en timme senare.
Förutom det så gick ju allt bra. Tills jag skulle byta buss. Efter dessa stopp var bussen full och jag skulle byta till en annan och hämta upp fler gäster. På den plats vi beställt bussarna till väntade två bussar. En liten och en stor. För att vara säker ringde jag kontoret och de försäkrade att jag skulle ta den stora bussen.
Så fortsatte upphämtningen och allt gick bra, gästerna var okej med att vi kom sent för jag hade ringt och talat om det för dem. Chauffören var ju en annan historia, honom ska jag skriva raport på imorgon så vi inte behöver han honom igen. Men så kom vi till sista stoppet, hämtade upp den sista familjen och började köra ut mot huvudvägen. Jag hade precis tagit mikrofonen när chauffören stannade bussen och gick ut för att röka.
Han pratade såklart ingen engelska men berättade korthugget för mig att vi skulle vänta på en bil. Vadå för bil, och varför ska vi vänta på den? Vi var redan en timme sena och jag hade ingen lust att låta gästerna vänta längre. Efter några samtal till kontoret visade det sig att jag tagit fel buss ändå - minibussen var min och nu behövde de den stora. Det fanns ingen annan stor de kunde ta och alltså inget alternativ, gästerna fick snällt hoppa ur bussen (som för en gångs skull hade säkerhetsbälten på alla säten och en jättebra mikrofon) och vänta på att byta till en minibuss.
Det blev rätt trångt eftersom vi fick ha bagage inne i bussen när det inte fick plats i det lilla bagageutrymmet och mikrofonen fungerade sådär. Vi hade iallafall en bra chaufför och alla hann med planet, fick förmodligen gott om tid i taxfreen också.
Puha! Älskar flygplatsdagar.
Svett och tårar!
Tror jag ska våga mig på att se The Duchess ikväll. Sist jag såg den filmen var jag i Kairo och minnet gör att jag tvekar en smula...
Det var på tvådagarsturen. Jag hade tappat rösten nästan helt. Hade så ont i halsen att jag hostade tills ögonen tårades och kunde för mitt liv inte förstå, hur jag skulle klara av att guida i två timmar på det Egyptiska muséet morgonen efter. Där man dessutom behöver höja rösten ganska rejält för att höras bland de andra hundratals besökarna och deras guider.
Var kort sagt livrädd.
Men jag hade hört att varmt vatten med honung och citron i skulle hjälpa så där bäddade jag upp mig i sängen på Sofitel och ringde roomservice. Igen. Och igen. Under större delen av natten lyfte jag otaliga gånger på telefonluren och bad om ännu en bricka fylld med små burkar honung, en tallrik citronskivor och en kanna rykande hett vatten.
Och så zappade jag på TV:n. Och fastnade vid The Duchess. Filmen hade redan pågått ett tag men jag minns att det inte dröjde länge tills jag var helt fast. Och inte så mycket längre tills jag började gråta. Med täppt näsa och svidande hals, satt jag där i världens mjukaste säng och grät som ett barn. Minns att den filmen är så sjukt vacker, och så fruktansvärt sorglig på flera ställen.
Men tro det eller ej, mirakelmedicinen hjälpte! Dagen efter hade jag rösten tillbaka och kunde utan problem guida i muséet och överrösta försäljarna i Khan el Khalili. Kanske med något svullna ögon och röd näsa.
Den som väntar på nåt gott..
Väntar faktiskt alltid för länge.
För tre veckor sen beställde vi en massa saker från huvudkontoret i Sverige. Broschyrer till välkomstmaterialet som gästerna får på bussen, nya busskyltar och mycket mycket mer. För tre veckor sedan. En kille på kontoret har haft ansvar för att ta reda på när paketet kommit fram och efter en vecka tyckte vi det var konstigt att ingenting kommit, eftersom de hade skickat iväg det hemifrån.
Gång på gång frågade vi honom och fick hela tiden till svar att nej, det finns inget paket på flygplatsen till er. Efter tre veckor hade vi redan haft en hel del problem pga att det här fattades och jag ringde upp killen igen. Han var då Bayram-ledig men eftersom han nästan alltid är ledig tog jag väldigt liten notis om det. Var vid det laget måttligt irriterad på att paketet aldrig dök upp och frågade hur det kunde komma sig, när det som sagt skickades för nästan tre veckor sedan.
Han sa att han skulle kolla på tisdag men jag sa att då var det ju försent, då kommer våra svenska gäster och då behöver vi broschyrerna. Det slutade med att han mer eller mindre la på i mitt öra och jag kokade lite inombords. Efter fem minuter ringer han upp igen och meddelar att han frågat sin chef, som berättat för honom att paketet finns i Izmir. Och har funnits där i två veckor.
Efter några frågor om hur i hela friden han inte har kunnat ta reda på det under dessa tre veckor som gått, och utan att ha fått något svar på dessa frågor, försökte jag få honom att planera in en tid när vi kunde hämta ut paketet. Vilket inte gick så bra. Så jag ringde istället till de andra killarna på kontoret som sa att självklart hämtar vi ut det på måndag när de öppnar igen efter helgen.
JIPPI! tänker vi. Äntligen får vi våra paket! Men när så måndagen kommer och jag ringer till killarna, får jag till svar att paketet blivit sänt tillbaka till Sverige. Eftersom ingen hämtade ut det. Efter att vi allihop har kokat tillsammans av ilska i två dagar, gick jag idag upp till killen som hade och fortfarande har ansvaret för våra paket. Han sitter som vanligt i sin stol och gör absolut ingenting.
- So where is our package? frågar jag honom.
- Wait I will check, svarar han och tar upp sin mobil.
Och ringer till Burger King för att beställa en cheeseburgare. Åh gode Gud jag kanske inte kan flytande turkiska men jag är inte dum i huvudet. Kan ju meddela att den killen inte kommer ha mycket ansvar efter det här.
Så jag är ledsen svenska gäster, att ni fick ett kopierat informationsblad istället för en välkomstbroschyr. Och för att de finska busskyltarna är lite tejpade. Men ni vet vad de säger... Den som väntar på något gott!
Och så kan ni själva välja hur den meningen ska avslutas. :)
Kan sköldpaddor flyga?
För två dagar sen gick jag ut på gården utanför kontoret och hittade Erdal från utflyktsavdelningen sittandes på knä på marken, lutandes över något. Jag gick närmare och tyckte det såg ut som om han pratade med någon. Och upptäckte en stor sköldpadda på marken.
Jag och Lars såg massor av sköldpaddor när vi trackade i Marmaris och en gång hittade jag till och med en i botten av en soptunna påväg från kontoret! Vad tänker folk med !? Men det här var första gången jag såg en i Kusadasi. Vi gav den mat och vatten men idag var den borta. Ingen vet vart den är. Och till saken hör, att för att fly från den här lilla gården måste sköldpaddan göra en av dessa saker:
1, hoppa upp på den ca 1,5 m höga muren och sedan dyka ner därifrån.
2, klättra upp för trappan till huvudvägen bakom.
3, krypa in på kontoret, gå obemärkt genom hela utflyktsavdelningen och därefter klättra upp för trappan till utgången.
Så nu undrar jag. Kan sköldpaddor flyga? Och ännu viktigare: Hur kom den till gården från första början??!
När jag gick i högstadiet hade jag en sköldpadda som hette Turbo-Per. Nej, det var inte jag som kom på namnet och ja, de är sjukt snabba när man tittar bort. Hur som helst, så frågade min klasskompis en gång om de kunde klättra på väggar. Ja, svarade jag. Han klättrar på väggarna hela tiden. Ibland går han runt uppe i taket.
Det var så kul, för hon trodde mig! Haha!
Fast nu börjar jag iofs bli lite osäker...
Oh lala, kexchokla!
Börjar på riktigt tröttna på all denna fritid. Brukar gå ut och underhålla mig själv på egen hand, men har helt enkelt blivit för lat så jag har ju bara mig själv att skylla nu. Och imorgon har de kickdown i Marmaris så vi har alla deras skandinaviska samtal kopplade till vår servicetelefon. Som jag har. Och det ska bli så sjukt kul!!!!
BRING IT ON liksom!!!
(detta innebär alltså att när någon av deras ca 1500 gäster ringer till deras servicetelefon, så kommer samtalen vidarekopplas till mig. LOVE it.)
Simply the best!
Förra månadens resultat har kommit - vi är återigen den destinationen som har högst serviceresultat av alla inom företaget. Vi är bäst helt enkelt!! Och jag har precis skrivit en mall till vad man kan säga på ankomstbussen, en liten manual till guiderna nästa år. Den blev nio sidor lång... Helt seriöst, undrar om någon kommer använda den. Men den är så bra! Vi har toppbetyg på transfern varje vecka!
I helgen har vi kickdown. Det är alltid så hemligt vad vi ska göra, ofta får man inte veta det förrän man är påväg dit. Förra sommaren i Marmaris åkte vi till Kos. Vi höll på att gissa hela vägen till Bodrum. Ett tag var vi helt säkra på att vi skulle till Kusadasi. Kanske till Samos. Först trodde vi Rhodos men det ändrades ju snabbt. Sen var vi helt bombsäkra på att vi skulle till flygplatsen i Bodrum och flyga till Istanbul. Och så blev det Kos, en supermysig grekisk ö utanför Bodrum.
Och nu är vi alltså där igen. Jag tror på Bodrum i år, trots att de säger att vi helt säkert inte ska dit. Tror att de ljuger. Vi ska till Bodrum i helgen!! WOHOO!
Borde verkligen inte skriva nu..
Eftersom jag ska stå redo i receptionen om en kvart, iklädd uniform, duschad och med borstade tänder. Ligger just nu i soffan med mjukisbyxor och läser bloggar.
Och vet ni vad det omogna i den här situationen är? Min kollega sa till mig igår: kom i tid! Vilket jag faktiskt brukar göra i det här jobbet, men bara för att hon sa så blir jag liksom upprorisk och ligger kvar här fast jag borde stå i duschen.
Åh man, i will never grow up. 8-)
HAHAHAHA! :'D
Åh, det här är så roligt.
Jag ringde hem igår som sagt, och min syster svarade. Började prata med en annan röst och sa att jag ringde från Coop Forum. Trodde att hon skulle förstå att det var jag, men det var ju ett tag sen jag ringde hem så..
Siss: Hallå?
Jag: Ja hallå.
Siss: Eh.. Hej?
Jag: Hej. Jag ringer från Coop Forum.
Siss: Okej, hej.
Jag: Ja.. Du har ju handlat lite mycket från oss på sista tiden.
Siss: Eh.. Jaha, okej.
Jag: Ja... Och du har ju inte riktigt betalat.. Men HALLÅ, hör du inte vem det är??
Siss: ... Kicki?
Kom ju av mig lite när hon faktiskt gick på det :D Men så idag, faktiskt för tre minuter sedan, ringde jag hem igen för att gratta papi. Och så svarade min andra syster.
Lilsis: Hallå?
Jag: Hej.
Lilsis: Hej?
Jag: Ja hej, jag ringer från Coop Forum.
Lilsis: Jaha.. Hej.
Jag: Jo.. Du har ju handlat lite mycket från oss på sista tiden.
Lilsis: Eh... Okej...
Jag: MEN ALLTSÅ!! Hör du inte vem jag är!??
Lilsis: ÅH! Är det Kicki?
Åh, det är bara så roligt. Två gånger i rad också. :') Nu ska jag ringa igen och va med och sjunga Jamåhanleva för pappa när de väcker honom.
GRATTIS PAPI!! ♥
RIIISPEKT!
Åh, blev så uppspelt nu att jag skrev in fel lösenord. Gjorde precis ett IQ-test på mensas hemsida (nej, jag har inget att göra och ja, super mario har slutat fungera) och fick 133! Mensa-nivå!
Wow. Är helt imponerad av mig själv. Nu ska jag kolla på film som belöning.
Seriöst alltså.
Googlar på tatueringar. Hittade lite fina bilder.
Folk är ju dumma på riktigt.
Fast den här var ganska cool.
Spidey!!
Vill ha tårta!!!
Jag vill ha tårta heter pasta istiyorum på turkiska. Vet att ni vill veta det och kommer använda den meningen jättemycket.
Anledningen till att jag är så tårtsugen är för att jag ringde hem för en stund sen och eftersom Papi fyller år imorgon och Moffa var där på finbesök, så firade de redan idag med att äta tårta. Själv fick jag ligga på bordet med högtalaren på och fråga om det smakade gott.
DUMT av mig att googla tårta när jag är jättesugen! Nu vill jag ha en ännu mer.
Arab-attack!
Hade tio nya vänförfrågningar på facebook idag. De kommer lite då och då. Nästan alla heter Ahmed eller Muhamed och bor i Egypten, eller så heter de Mehmet och bor i Turkiet. Och antagligen vet jag vilka de flesta är, för vi har gemensamma vänner och har bott på samma ställen. Men de heter ju alla samma sak, och profilbilderna säger inte speciellt mycket.
Alltid ett dilemma. Acceptera utan att veta vem det är, ignorera fast man kanske hade accepterat om man visste vem det var - eller maila och fråga hur man känner personen? Vilket föresten inte alltid uppskattas.
Livet är fullt av svåra val.
JIIHA!
Är tillbaka från utflykten. Vi åkte till Isa Beys moské istället, kan ju inte säga att jag vet så mycket om den men improviserade och det gick fint. Hade världens sötaste grupp, hälften svenskar och hälften danskar. Fick kram från alla danskar när de gick av, åh gull!
Danskar är så mycket mer öppna och avslappnade än vi är. Sen blir de ju galet arga, när något går fel. De kan liksom inte dölja det på samma sätt som vi svenskar ofta gör. Men då vet man å andra sidan precis var man har dom. Man kan alltid se om de är glada eller arga.
Sirince var mysigt som alltid, men massor av folk nu när det är Bayram-tider. Och jag hade en creepy lokalguide. Han var lite sista alternativet-guide eftersom de flesta firar Bayram och inte jobbar i helgen. Tror han var lite retarderad alltså, för han sa om allting fyra gånger och hade ingen aning om hur många vi var i bussen, trots att jag sagt tjugo gånger att vi var tretton gäster och totalt femton med honom och mig.
- So we are fifteen?
- Yes, totally fifteen.
- Without me?
- No, with you.
- How many guests?
- Thirteen.
- So how many are we totally?
Ja, ni ser ju själva. Men det var ganska kul, han var underhållande. Speciellt när han flera gånger, efter att ha stått blickstilla och tyst i en kvart, plötsligt sprätter till och börjar ropa till alla gäster att det finns en jättebra läderväskebutik runt hörnet. Kom med, kom med, ni kan bara titta, jättebra pris här borta. Och sen skulle han prata med mig om sin komis i butiken under hela bussresan därifrån.
- Yes he has four children.
- Okej.
- And he is a very good man.
- Okej thats good.
- Yes and he has very nice shop, did you see the shop?
- Yes I saw the shop.
- Four children.
- Mm.
- This gentleman in the shop, he has four children. He is very nice.
Åh. Nu ska jag starta en film och slappna av! Men det har varit en jättebra dag, gästerna var verkligen söta. Meeega dejligt!
Hjälp!
De skulle ringa mig med en backup-plan men nu är det tjugo minuter tills jag blir hämtad och ingen har ringt. Det blir improvision helt enkelt. Försöker desperat komma på något som kan ersätta marknaden. Hmm.
Wish me luck!
Åh nej!
Har utflykt till Sirince och Selcuk idag och blir hämtad om en timme. Vi skulle prova vin i Sirince och gå på marknad i Selcuk. Och jag vet att flera av gästerna åker på utflykten för att de vill gå på marknaden.
Och jag fick precis veta att den är stängd. Gillar inte Bayram längre. Inte alls.
Orkar inte gå till poolen.
Det har gått ganska långt, när man är för lat för att gå ner och sola vid poolen. Och kan inte skylla på att jag är trött, för det är jag verkligen inte. Har bara blivit så van vid att ligga här i soffan med mitt mystäcke framför datorn att jag inte vill byta ut dessa bekvämligheter mot en solstol vid poolen.
Och ja, jag tänker skriva om det här för detta är förmodligen den enda säsongen i mitt guideliv som jag kan ha så mycket fritid att jag inte vet var jag ska göra av den.
Kommer ihåg en kväll i Marmaris förra sommaren, när jag levde ett normalt guideliv. Hade haft en fjorton timmar lång utflykt till Efesos och när jag kom tillbaka var jag tvungen att gå förbi kontoret och två hotell för att lämna meddelanden till gäster.
Och när jag slutligen var påväg hem ringde min kollega, som då jobbade i Italien, och under detta samtal kom det fram att de arbetade i snitt fem timmar om dagen FEM! tänkte jag. Det är ju helt sjukt!
Och här är jag nu. Okej vi jobbar mer än fem timmar. Minst 7-8 per dag. Men det känns faktiskt som ingenting, jämfört med 10-12 som man är van vid. Plus att det är väldigt lugnt på hotellen nu, folk frågar saker och har problem som alltid, men allt går snabbt att svara på och lösa, så man blir nästan lite besviken när de tackar och går därifrån.
KOM TILLBAKA! vill jag ropa ibland. Ge mig nåt att göra!
Och jag borde bara vara tyst, för snart ska jag till Sharm el Sheikh och kommer få äta upp de här orden.
Ramadanturk + finskt vodkagodis
Kari har dukat upp finskt godis på kontoret. Det är chokladkarameller som legat i en glasburk i snart en vecka. Först var alla väldigt ivriga att smaka men det visade sig ganska snabbt, att turkar inte direkt älskar när chokladbiten är fylld med vodka.
Kari har försökte att varna, men antingen har de bara skrattat och inte trott på honom eller så har de hört fel. Baris från Yucca kom förbi kontoret i förrgår och tog upp en. Det var sista dagen på Ramadan, och Kari sa som vanligt; its vodka inside!
Baris trodde att han sa något helt annat, nickade artigt och tuggade på chokladen. Och sprang in på toaletten.
Det är ju tydligen helt okej att äta godis under Ramadan, men inte att dricka vodka.
Min movienight blev flyttad.
Såg precis Dear John, jättebra film. Och precis när det blev som mest sorgligt och tårarna började rinna, kommer städtanterna och knackar på dörren. Försökte tappert ignorera dom i fem minuter, sen ringde jag receptionen och bad dem ta bort tanterna. Ville inte öppna, försökte att vara kvar i samma sinnesstämning men tillslut fick jag helt enkelt bita i det sura äpplet och ropa NO CLEANING, BYE BYE!
Och se om scenen från början.
Var lite bitter men det börjar gå över nu. Och Sofies pojkvän har åkt, JIPPI! Min kompis är tillbaka! No more facebook-night!
Iyi bayramlar arkadeslar!
Idag är första Bayram-dagen. Bayram är den tre dagar långa festen som följer Ramadan. Ramadan är en av de största högtiderna inom islam, som går ut på att man fastar under 30 dagar. Sålänge solen är uppe på himlen får man som troende muslim varken äta, dricka, röka eller "tänka smutsiga tankar". Fast det sista struntar dom i här, de är ganska flexibla här i västturkiet med vilka regler som egentligen gäller.
Hursomhelst, strongt av de som verkligen genomförde Ramadan och inte drack en enda droppe vatten trots 40 graders hetta i skuggan. Varje kväll när solen gått ner har de skjutit upp fyrverkerier och turkarna har sprungit ner till hamnen där man delar ut gratis mat. Detta är något man gör till minne av profeten Muhammed, när han var tvungen att fly från Mekka och hade väldigt svårt att hitta mat. Också för att tänka på hur andra människor har det i fattigare länder, och att inte ta mat och dryck som en självklarhet.
Nu är den som sagt över och alla är glada. Min chaufför Willy hade godis fram i bussen och vid nästan alla hotellstop kom receptionisterna utspringande med choklad. Gillar Bayram. Det borde va Bayram varje dag. Iallafall varje flygplatsdag eftersom man är så hungrig där.
För övrigt hade jag två gäster som försov sig imorse. De hade ställt alarmet på norsk tid och väcktes tredje gången vi ringde till deras rum imorse, med tjugo gäster väntandes i bussen och fyra hotellstop till to go. Hade egentligen tänkt åka och förklarade just för receptionisten att de kunde ta taxi till vårt sista hotellstop om de hann, när de kom ner för trappan.
Men jag bara undrar. Har de alltså haft norsk tid under hela semestern då? Bara en timme iofs men ändå. Jobbigt om de åker till Thailand och gör likadant.
Fast då kanske de reagerar på att det är ljust ute klockan tre på natten. Eller tvärtom. Eller hur det nu är. Orkar inte tänka, har hamnat i matkoma och ska ta en powernap. PUSS!
Kan bli dyrt i längden.
Här i Kusadasi finns föresten inte så många snygga turkar. De flesta är korta och ja, rätt neutrala. Men idag i basaren var det en som såg ganska bra ut. Och bara för att det är så ovanligt var jag tvungen att stanna till lite och se vad de sålde.
Kom ut med tio nya DVD-filmer. Men det gör inget, de kostade femton kronor styck.
NU BLIR DET FILMKVÄLL!!
Mjau!
HALLÅ ELLER! Kom precis hem från middag med mina finska kollegor och två fotografer som är här för att ta bilder till sommarkatalogen. På Yucca OFC!
Var aldrig i grottan, funderar på att åka dit på söndag men den var tydligen inte så spännande. Var nere i stan istället, åt sallad, drack kaffe och skrev dagbok. Har skrivit mer eller mindre oavbrutet sedan jag var sju år gammal, undrar om någon någonsin kommer läsa dom. Inte helt säker på att jag vill det!
BTW så har jag beställt almanackan nu så den borde komma hem snart. Och kom på idag att den kanske kommer till Oket istället för i brevlådan. Isåfall blir det kanske lite tricky att hämta ut? Säg till mig isåfall. Räkningen betalar jag snart online så den behöver ni inte bry er om.
Visst är det kul att läsa mina interna meddelanden till familjen! Och även om flyget ännu inte är bokat, har jag fått bekräftat idag att jag flyger till Sharm el Sheikh den 4 oktober.
SMELL YA!
Så mycket kärlek!
Har tittat igenom mina fotoalbum från när päronen ♥ var hos mig i Dominikanska. Ni är så gulliga!! Och sen från när hela familjen kom till Sharm el Sheikh förra vintern. ♥♥♥ Vad lyckligt lottad jag känner mig som har en sån underbar familj som ni. Vet inte om alla andra håller med, men vår humor är ju dessutom så sjukt bra.
Kissar alltid på mig av skratt när jag är med er.
Oj tror jag börjat få lite hemlängtan alltså! Det blir lätt så när man får tid att tänka. Händer det mycket runtomkring hinner man liksom inte känna efter, men nu. Jag saknar er nu.
I really lost the grip, must aband the ship.
Im still breathing. But we've been there for a while. This sickness has no cure, we're going down for sure.
Lyssnar på Katy Perry - Still breathing. ♥
Ska gå och handla frukost och lunch nu, äta lite bananer och dricka kaffe. Gå till gymmet, lägga mig vid poolen och vänta på att Therese slutar jobba. Sounds good? Yes? Yes?
I leave the gas on, walk the alleys in the dark. Sleep with candles burning, i leave the door unlocked. Im weaving a rope and running all the red lights.
Did i get your attention? Cause Im sending all the signs.
Guten morgen!
Är ledig idag och funderar på när gymmet öppnar. De har blivit så lata på sista tiden! Stängt på söndagar liksom, what? Tror det öppnar klockan tio, en timme to go.
I eftermiddag ska jag Therese och hennes lover åka till Millipark. I utkanten av nationalparken beryktas det finnas en grotta (Zeus grotta heter den - Zeus var ju den största guden i den grekiska mytologin). Ska googla lite på grottan nu men har för mig att den var typ 118m lång och 30 eller 40m djup?
Hep beraber! COOOOOOOL.
Var nere i stan och framkallade fina bilder igår. En på varje familjemedlem och tre bilder på våra kissar. Killarna såg ut som om de tyckte jag var en galen kattkvinna men log artigt och framkallade mina bilder ändå.
Sen gick jag och åt sallad vid ett ställe där jag halvkänner en av servitörerna. Eller nja, vi har pratat endel och jag brukar äta där ibland. Som alltid, när man är ärlig och säger att man inte har pojkvän och samtidigt är trevlig mot en turkisk man, tror denna turkiska man att man är påväg att bli ihop.
Jag brukar ignorera detta glasklara faktum tills han blir tvungen att fråga något rakt ut eller på annat sätt visar lite för tydligt att han vill mer. Då spelar jag förvånad och säger att jag ju bara vill vara kompis. Och det tror han aldrig skulle fungera och så förlorar man sin turkkompis. Inatt fick jag ett sådant rakt ut-sms från min servitör-kompis. Ska svara på det nu och kommer därmed troligtvis inte gå tillbaka dit igen. Synd!
Kan ju faktiskt bara säga att jag har pojkvän, så slipper man hela den där biten av falska förväntningar från ena hållet och väntan från det andra. Men gillar inte att ljuga. Ska nog göra det ändå för att spara lite tid. Fast eftersom det är turkar vi talar om, gör det sällan någon skillnad om man har pojkvän eller inte.
Nu kurrar magen och jag har tömt kylen igen. Vad att göra? Gå och handla kanske.
MEN VET NI VAD!
Jag ska ner på stan nu! Mina skandinaviska kollegor har sina pojkvänner här, därför jag inte hängt med dom på sistone. Min ena finska kollega har flyttat in till chefen och den andra har haft sina kompisar här och hennes familj kommer på torsdag. Så, thats why facebook har tagit upp way to much time.
Nu har jag hursomhelst tröttnat på detta och tänker pallra mig ner till centrum. Ska framkalla kort på min familj som jag tog i april (hehe. långsam som en hniigel) att ha i plånboken. Vill fixa min kamera också men det verkar som om jag måste till Istanbul för att göra det :/
Och det känns väldigt onödigt om jag skulle köpa en ny kamera igen. Linsen har nämligen fastnat halvägs ut och ingen normal kamerabutik vågar laga den, de säger att jag måste till återförsäljaren. Rolleibutik i Izmir, någon?
Nejmen. HA DET!
Godnatt people!
Vet att jag kommer ångra mig så hårt, men jag måste få spela en sista gång innan jag sover. Kom ju faktiskt ända till bossen, hur svårt kan det vara att klara första världen?
Och känner jag mig själv rätt kommer jag snart vara väldigt arg, så jag skonar er och förklarar härmed min blogg stängd för ikväll.
GODNATT! Och grattis igen Plutten! ♥
Abstinens.
Jag ska aldrig mer spela Super Mario. Det är det jobbigaste spelet man kan bli beroende av! Så sjukt frustrerande när han bara hoppar rakt in i elden som bossen sprutar ut, men vad skulle jag göra då när jag hade blivit träffad av ett eldklot om jag stod kvar.
Hade glömt hur upprörd man blir av det här spelet. Först blev jag helt överlycklig när jag hittade det på facebook, men nu. Herregud. Take it away!!
Annars mår jag bra. Sitter på balkongen och har precis stängt ner allt som har med mr Mario att göra. Tror inte grannarna uppskattade mina små utrop (NEJ! MEN SKIT! VA, jag hoppade ju! SEEEEEEEPE!).
Nej. Här får ni något roligare att titta på!
Hihihihi.
Okej känner mig som en RIKTIG datanörd nu. Men det är ju nästan alla i familjen så jag får skylla på generna. ♥ Ingen fri vilja här inte.
Åh. Nej. Det är inte sant.
Okej, vet att jag bad om tips men nej. Inte Super Mario. Har spelat i tio minuter och är redan beroende igen.
Inte okej Anneli. Inte okej alls.
No puedo, tengo noveo!
Lyssnar på Aventura och får flashbacks från Domi, som Barret ♥ kallar det. Dominikanska Republiken är ju så galet långt! Tänk bara när man har en utflykt. Här är det lätt att säga "Här i Turkiet blablabla och de som bor i Turkiet blobloblo". Men det känns mer som en störande upprepning när man säger "Här i Dominikanska Republiken så blabla och de som bor i Dominikanska Republiken blibliblö". Ska nog säga Domi i vinter. Eller Domrep. Eller varför inte bara DR? Här i dr är det väldigt vackert. Drrr sitter ihop med Haiti och som ni ser finns det otroligt många palmer i drr".
Kom för övrigt precis tillbaka från gymmet, JIHA! Det gjorde jag bra. Ska nu ta en nianarintehurvälbehövlig dusch och sen titta in på facebook för att se hur det gick för bruur ♥ på hans teoriprov!
Och Anklet ♥, om du hittar något annat jag kan göra nu när almenackan är klar så säg gärna till? Ni andra också! :)
Kommer få en chock i vinter!
Så lite som vi jobbar här. Alltså vi gör allt vi ska göra och mer därtill, ändå har vi så mycket fritid. Helt otroligt! Idag slutade vi klockan två och då hade vi en hel del extra tid på kontoret som egentligen inte behövdes.
Fast. I Dominikanska ska jag vara själv i Las Terrenas, så då lägger jag nog också upp mitt eget schema. Inte för att jag tänker vara ledig hela tiden. Snarare tvärtom - det är skönt och kul med fritid men nu har jag hamnat i en såndär lat period. Ligger i soffan framför datorn i flera timmar och känner att jag borde göra något. Då är det ju faktiskt bättre att göra något.
Håller på att göra min egen almanacka för vintern, våren och sommaren. Tack http://annnelis.blogg.se/! Är inne på http://www.personligalmanacka.se/ hela tiden nu, helt beroende. Är klar, men ska vänta lite med att beställa. Har nämligen en bestämd känsla av att jag glömt skriva in någons födelsedag. HMM.
Och de har hittat ett flyg till Sharm el Sheikh nu! Det är ännu inte bokat men troligtvis flyger jag till Egypten morgonen den 4 oktober.
Bara en månad kvar. Borde inte ligga här!
She used to be a pearl.
shε υsεδ τo rυιe τhe ωorιδ.
Lyssnar på soundtracket till happy feet och på katy perry. Svettas som vanligt, tror jag håller på att komma in i klimakteriet nu. Mina kollegor svettas inte såhär mycket. Någonting står inte rätt till alltså, men jag vägrar starta ac:n. Den är farlig. Hellre svett än host, om jag får säga det själv.
Och det får jag, HAHA!
Snälla spärra facebook från min dator.
Den här kvällen känns inte 100% okej måste jag säga.
Det är okej att jag somnade efter Efesos. Däckade totalt och hade inte kunnat stoppa det. Och det är okej att jag var inne på facebook efter att jag vaknat för att kolla mail och ladda upp bilder.
Men det är inte okej att jag sedan dess legat kvar framför datorn och att klockan nu är tjugo över tio. Det är inte okej att gymmet plötsligt har stängt på söndagar och ännu mindre okej att jag använde detta som en ursäkt att inte göra någonting överhuvudtaget.
Inte okej Kicki. Inte okej nånstans.
HEJ PÅ ER SMÅ HALLON!
Nu är jag tillbaka i Kossodosso! Somnade som en sten efter lunchen/frukosten nu när jag kom hem från Efesos. Drömde massa konstigt, i den sista drömmen var jag med familjen i Röda Havet och snorklade och så hade vi någon frågesport samtidigt. Och plötsligt sögs jag ut av en jättestark ström - och vaknade. Jaha.
Har haft det jättemysigt i Dalyan men missade sista bussen från Aydin och fick åka till Söke istället när jag skulle hem igår. Från Söke är det fortfarande en timme till Kusadasi och sedan fick jag åka taxi hit för bara tvåhundrafemti kronor mer än det hade kostat om jag inte missat bussen. Men men. Fick ju hotell, mat och utflykter gratis så det gör ingenting!
Dalyan är verkligen hur mysigt som helst. Floden är nästan grön eftersom växterna på bergen omkring speglar sig i vattnet och det finns två naturliga lerbad man kan åka till med båt. Första dagen åkte jag med vår utflykt till sköldpaddstranden och igår tog jag en båt åt andra hållet till den sjunkna staden som legat där för fyratusen år sedan. Vi badade vid en ö där ruinerna från staden fortfarande finns kvar och besökte ett annat lerbad där nästan bara turkar går, mycket lugnare.
Så om det stämmer att man blir tio år yngre av att bada lerbad, är jag alltså fyra år nu.
De kariska klippgravarna utanför Kaunos.
GAGA!
Hei jeg snakker ikke norsk.
Innan jag blev reseledare gjorde jag ganska många videodagböcker på engelska (nej inte ett ljud från er syskon om vad som hände med dom...). Det var iallafall för att öva upp min engelska som gått minus under de tre år i gymnasiet då vi knappt pratat engelska alls under lektionerna. Funderar nu på att göra en videodagbok på norska (nej, jag lär inte av mina misstag). Vissa norska dialekter är nämligen svårare att förstå än danska. Om de kommer från norra norge och säger KAAA och ISCHE, istället för vad och icke, så är det kört.
Idag träffade jag två norrmän från norra norge. Tycker ändå att jag har behärskat det skandinaviska språket väldigt bra nu under mina år som skandinavisktalande guide men nord-norska hör man ju inte varje dag så nej, tydligen inte ändå. Detta söta par pratade med mig i säkert en kvart och jag förstod kanske totalt femton ord av vad de sa. De pratade tyst, snabbt, med väldigt nordnorsk dialekt och dessutom var det musik på i bakgrunden. HELDIGVIS var det inget viktigt vi pratade om (vi och vi..) så det räckte gott och väl med att jag skrattade på rätt ställen, sa jaha, ja och nej nej då och då och sedan la in någon mening på svenska när det blev tyst.
Helt otroligt. Tror faktiskt de tror att jag förstod vad de sa.
Inte alla gafflar i lådan.
Idag kom ett par gäster som ska bila genom Turkiet och vi hade ett välkomstkuvert till dem med vägbeskrivning till hotellen osv. Jag hade kuvertet men i sista stund bytte jag och Therese buss med varandra, det blev väldigt stressigt och jag hade redan åkt ungefär en halvtimme från flygplatsen när vi kommer ihåg kuvertet.
Så nu ska jag snart sätta mig i bilen och köra till deras hotell i Selcuk med det. Sen gymma. SEN Marmaris! :)
Och pappa, jag skickade in blanketten igår.
GODMORGON!
Godmorgon på er sjöstjärnor!
Inatt blev jag lite arg. En gäst ringde tidigare igår och ville eventuellt stanna kvar en vecka längre, trots att hon ska åka hem idag egentligen. Jag kollade priser och möjligheter och ringde tillbaka. Hon sa att hon skulle höra av sig inom en timme om hon ville stanna kvar.
KLOCKAN HALV TVÅ INATT ringer hon och säger att hon bestämt sig för att stanna!
Liksom okej. Jag sover. Bokningsavdelningen är stängd, jag vet inte om rummet finns kvar. Och - jag sover.
Men annars var det en helt okej tid att ringa på.
Sometimes I call your number and hang up,
just to pretend you're there.
ÅH! Har bestämt vad jag ska göra på mina två lediga dagar fredag & lördag. Imorgon efter flygis åker jag till Marmaris (wait for it!) sover där en natt och sen, fredag morgon, åker jag med utflyktsbussen till Dalyan!! Åh älskade den utflykten förra sommaren och nu ska jag åka med som turist! Hihi! Har ringt Teifik som äger hotellet där och han erbjöd mig gratis boende så jag sover där en natt och kommer tillbaka hit på lördag kväll igen.
GUD VAD JAG ÄLSKAR TURKIET!
Tänkte bara berätta det, om jag inte nämnt det tidigare.
Jonté: Ser jag död ut nu?
Jag: Alltså.. du skrattar väldigt mycket för att vara död.
