9 ½ timme kvar...

Nu har gästerna suttit på planet i en halvtimme och här sitter jag i min säng, har precis loggat ut från facebook och kan bara inte ta mig för att stryka min uniform.

Det känns som att det är så mycket kvar att förbereda, men vet inte var jag ska börja. Tänka ut vad jag ska säga på mina fyra välkomstmöten imorgon? Öva på hur man skriver biljetter i våra nya biljettblock eller tar en manuell visabetalning med de nya visasliparna? Kanske läsa på lite om Santo Domingo utflykten som jag ska ha för första gången på onsdag med två guider som studd.. Eller så stryker jag bara min skjorta, packar väskan och sover.

Har ju trots allt pick up klockan fem imorgon bitti...

Fågelkvitter!

Det är vad jag ligger och lyssnar på just nu. Igår natt var det engelsk karaoke från hotellet intill, en liten unge som sjöng Single Ladys för fulla halsar. Måste säga att jag föredrar fågelkvittret!

Tänkte nu för tredje morgonen i rad gå ut på en långpromenad längs stranden före frukosten. Måste ha kass självdiciplin för det har hittills inte hänt! Men idag ska bli vändpunkten i mitt liv, när jag är klar med detta inlägg ska jag dra på mig shorts och linne och gå den 50 meter långa vägen ner till stranden.

Nu börjar mitt hälsosamma liv! (haha)

Igår kom våra finska gäster hit till DR och jag kände igen dom DIREKT, blev nästan bländad vid poolen, hoppas verkligen dom får lite färg snart! Shit man glömmer hur kallt det är hemma, minus 15 hörde jag nånstans? Eller det kanske var Köpenhamn. Oavsett verkar det bli en vit jul, hoppas på det, allt blir så mycket vackrare då.

Idag har vi möte 14.30 på kontoret i Samaná och intill dess ska jag (efter min morgonpromenad, eventuella situps och lite tropisk frukt till frukost) försöka avsluta mitt hittills 17 sidor långa Santo Domingo kompendium, läsa igenom de nya papprena vi fick på kontoret i förrgår och skriva en to do-lista till efter mötet. När allt är klart där, tar jag och Carro afsted till Rio San Juan där vi parkerar bilen och åker vidare med Anna-Karin och kanske Jossan och Nikolay till Cabarete där vi ska studera nattlivet! WOHO! Och dagen efter ska vi STEEKA på stranden och visa våra kommande gäster att det faktiskt ÄR sol i Samaná. Dom kommer ju bli dunderoroliga annars när dom ser oss, inte lika vita som finnarna men snäppet under skulle jag tro. Och så ska vi testa på vindsurfing!

Jajamen. Och på söndag ska vi studda safari som inte heter jeepsafari längre eftersom vi åker i nån sorts truck. Och på måndag.. Ja på måndag kommer dom. Jag körde ut med hotellböckerna igår och kollade checklistorna med receptionerna så att allt ska vara i ordning. So far, so good.

OCH jag fixade mina naglar igår! Fransk manikyr med akryltoppar och hon var verkligen bra. Så bra att jag gav 25% mer betalt än det kostade. Och trots denna generösa dricks kostade det inte mer än 100 svenska kronor. I love DR säger jag bara.

Nej om man skulle ta sig ut på den där promenaden kanske...

Puss och hej! Hasta luego!

Med marenge i högtalarna.

Ligger i min säng i mitt nya hotellrum i Las Terrenas. Hotellet är 2+ men väldigt mysigt och söt personal. Istället för fönster har jag myggnät (som jag misstänker INTE fungerar då mina ben är TÄCKTA av myggbett), spolan i toaletten fungerar inte och de har trängt in en fåtölj mellan sängen och väggen av någon outgrundlig anledning. Men jag har gratis trådlöst internet (som ni ser, ni som sett mig på facebook), halvpension men snart all inclusive och en vit palmklädd strand precis utanför lobbyn.

Idag har vi skrivit kompendium (nästan klar med Santo Domingo, den vill liksom aldrig bli färdig), uppdaterat info till hotellböckerna och leaflets och försökt lugna ner finnarna som börjar bli riktigt stressade för att deras första gäster kommer på torsdag.

Vilket egentligen är helt sjukt. Här har vi haft tid att studera, lära känna varandra, skriva nya kompendium och testamenten och nu helt plötsligt så KOMMER dom. Nu är det snart dags! Dags att inse att vi lärt oss svar på frågor som inte kommer ställas, målat vägbeskrivningar till butiker som aldrig kommer besökas och arbetat med att formulera texter i material som inte ens kommer läsas.

Det är en ny säsong, mitt i vintern, och den kortaste säsongen vi alla varit med om. Men vi kommer vara så galet BRA! För vi vet faktiskt helt vilt mycket och vi alla är störtsköna människor, för att inte nämna att vi lever i ett paradis med gröna tropiska skogar och vita sandstränder på en halvö som stolterar med mer än sju miljoner palmer. Jag menar, vad finns det att klaga på?

(Peeeppar peppar)

Nu ska Kicki sova, buenes noches! Hasta la vista!

Bland kokosnotspalmer och bananplantor.

Idag har vi studerat Rio San Juan och Cabarete, surfparadisen som ligger 4 timmar nordvast fran Samana. Vilket innebar att vi suttit i bussen storre delen av dagen men sett vackra vita strander med hoga vagor, hotell med fina poolomraden och allt annat som hor hotellen till plus en liten sightseeing i Cabaretes centrum dar pengarna rok direkt. Jag kopte bland annat tva DVD-filmer for 60sek o lite kokosnotsljus med doft av vanilj.

MEN vi har rad att shoppa for vi bor pa all inclusive-hotell och ater oss matta varje dag plus alla mojliga drycker i baren nar helst vi vill. Forutsatt att vi ar pa hotellet da. Vi har ocksa borjat trana pa gymet, tror vi ar uppe i tre ganger nu och imorgon ska jag och Maria aka ivag till hemlig ort for att forbereda kickoffen pa torsdag.

Trivs jattebra har, det ar mycket vackrare an pa bilderna och vi har ett bra team. Det sorgliga ar att vi kommer mer eller mindre splittras pa sondag nar vi checkar ut fran vart lyxiga hotell och delas upp pa de mindre ortena som hor Samana till. Far se vart vi hamnar nagonstans, jag ar glad bara det finns gym och en trevlig kollega.

Men det spelar ingen roll hur gratis allting ar, det kanns anda inte bra alls att lamna mat pa tallriken nar jag vet att fem minuter harifran bor lokalbefolkningen i hemmagjorda hus av tra och plast, inte alltid med vatten och el tillgangligt. Kan bara inte ga forbi de sma pojkara pa gatan i Samana som tigger pengar eller saljer snackskal som dom hittat pa stranden. Den forsta gav jag en dollar och honom sag vi senare utanfor en glassbar med en stor kulglass i handen och ett jattestort leende pa lapparna, det var helt klart vart det. Den andra fick fem dollar och han blev sa glad att han gav mig tva snackor fast jag sa att jag inte behovde nagot tillbaka.

Manniskorna har ar otroligt fattiga men alltid glada, oavsett hur trotta de ser ut skiner de upp i ett brett leende varenda gang du vinkar fran bussfonstret eller bara ler och sager hola. Och hur hemskt det an kan lata, skulle jag hellre leva fattig omgiven av folk jag alskar an att vara rik och ensam. De ser sa lyckliga ut, sittandes pa trasiga plaststolar med sju barn som leker med en trasig plastboll och har knappt rad med riset de precis atit till middag. Anda sjunger de och dansar och oroar sig inte for morgondagen utan njuter av det som finns har och nu.

Verkligen ett beundransvart land med otroligt vacker natur och manga djur jag inte trodde fanns har, som pelikaner, myrslokar och krokodiler. Det har varit en spannande vecka och manga spannande dagar ligger framfor oss, inbaddade i skummande vagor, surfbrador, bergsklattring, vattenfall och stadsliv. Om exakt en vecka imorgon landar det forsta flyget med vara gaster pa den narmsta av de atta internationella flygplatserna och var illussion av semester suddas ut.

Hasta la vista baby!


WOW!

Det ar helt otroligt vad vackert det ar har. Bilderna kan inte beskriva det, allt ar bara precis som ett paradis. Idag var vi lediga och lag pa stranden till vart All Inclusive-hotell for att fa lite farg. Vagorna skoljde in mot vara solstolar, solen stekte och barn pa semester fran Kuba badade i Atlanten precis framfor oss.

Har bara en minut kvar av internettiden sa jag hinner inte beratta mer men aterkommer snart igen!


Frankfurts flygplats...

Hade världens gulligaste taxichauffis till Arlanda och när planet lyfte över Sverige liknade alla lysen guld och rubiner utströdda över svart sammet. Jättevackert, och trots min ledsna känsla över att lämna familjen igen kände jag mig fortfarande förväntansfull.

Denna förväntansfulla känsla har dock lagt sig lite nu, efter att ha väntat tre timmar i Frankfurts flygplats (vet att det heter pa men kan inte skriva det eftersom a med en ring oöver inte finns pa det har tzyska tangentbordet! Och bokstaven y sitter pa helt fel plats!!!!)

Behöll dock mitt lugn tills jag för tio minuter sen fick veta att HELA FLYGPLATSEN STÄNGER KLOCKAN TIO!!!!! Skojar dom med mig liksom! Och nu har jag betalt 2euro fpör 7,5 minuts internet och hinner inte ens kolla min facebook.

Luuugn Kicki, djupa andetag. GRRRRRR.

Vi ses i Dominikanska (som jag för övrigt vet ALLT om nu, eftersom det inte funnits nagot annat att göra än läsa och dricka svindyrt kaffe).

Morr.


Kristaller.

Måste erkänna att jag glömt ur kallt Sverige blir på vintern. Visste att det var vackert, men så KALLT?! Att hela världen fryser till is över natten, det är ju helt otroligt. Trädet utanför altanen är täckt av frostkristaller och klänningen jag hängde ut på tork igår frös till is.

Om sju timmar sitter jag på flyget till Frankfurt påväg bort från istid mot varmare breddgrader. Vrida tillbaka klockan fem timmar och vädra rummet för att undvika mögel pga den höga luftfuktigheten. Det kändes konstigt att packa ner flipflops när termometern visade på 0 grader och jag känner inte riktigt för att använda mina strandklänningar på några månader.

Till Barret:

Hello Saferide - Long Lost Penpal
Hello Saferide - Loneliness is better when you're not alone


RSS 2.0