Mustascher och välkomstmöten!
Hittade en tråd på Flashback där man diskuterar om tjejer är medvetna om att dom har mustasch. Killar skriver inlägg om hur äckligt det är när man ser små fjun på tjejernas överläpp och de tror inte att vi vet om detta.
När jag läser sånt där får jag bara en sån obeskrivlig lust att odla både skägg och mustasch. Kanske låta det gro riktigt ordentligt och sen göra en lång fläta av det.
Jag blev faktiskt så upprörd att jag blev medlem i Flashback för att svara på tråden, men det var tre dagar sen och fortfarande har jag inte aktiverats. Vilket är sjukt frustrerande, för nu börjar jag inse att det är dags att vaxa "mustaschen" och det kom ju helt olägligt. Vet inte om jag ska strunta i det i protest tills jag har skrivit mitt inlägg eller bara lägga den här ilskan bakom mig och gå vidare i livet.
Svårt val. Hmmm.
Annars då? Jo tack det knallar och går. Vi hade internutbildning (läs: den informativa delen av kickoffen) och satt i möte från kl 9 till kl 17. Halv fyra var jag dock tvungen att smita iväg, eftersom jag satt guiderna på både välkomstmöte och eftermiddagsservice kl 17. Eftersom de behövde informationen mer än jag, höll jag i välkomstmötet och gjorde mig redo att möta våra finska gäster på service. Det kom inga finnar. Lite synd, jag hade laddat upp med mina moi moi mitää koulo.
Hyvää.
Sen gjorde jag schemat och var redo att gå kl 21. När min kollega fick titta igenom det och påpekade att jag glömt lägga in vår kickoff (den roliga delen) på fredag. Aj. Så det blev lite längre tid på kontoret eftersom att ALLT skulle flyttas om pga den där kickoffen. Men men. Ska man ha roligt så ska man.
FÖRESTEN! Vet ni vad som väntade på mig i receptionen när jag kom till hotellet för att ha välkomstmöte? ETT BREV! TILL MIG! Det var ett grattis på födelsedagen-kort från Cissi. Tack igen!
Eldklot!
Drog undan gardinen för en liten stund sedan för att titta ut och såg ett ovanligt starkt sken på himlen. Först tänkte jag att det var konstigt att stjärnorna verkade lysa så starkt inatt. Men ju mer jag tittade insåg jag att det bara var ett ljus som lös så starkt.
Det konstiga var också att det här ljuset flyttade sig. Det blinkade inte och det var större än ett flygplan. Det lyste starkt i orange-gult med jättesvaga inslag av rött i kanterna och det rörde sig snabbt (så snabbt att man kunde se hur det flyttade sig) åt vänster. Funderade på att filma det och ångrar lite nu att jag inte gjorde det, men det hade nog ändå inte synts så bra.
Blev förvånad av att ingen annan var ute och tittade på det. Och så plötsligt blev det bara mindre och mindre, som om det släcktes ut och försvann. Och så var det borta.
Men på riktigt, vad var det? Har gått in på en massa nyhetssidor men ser ingenting. Kanske står det något imorgon, håll ögon och öron öppna folk! För detta var ingen stjärna.
Edit: det liknade precis bilden i en artikel jag hittade: http://www.sn.se/nyhter/nykoping/1.66120
Kan ni köpa en ipad till mig?
:)
Har nämligen hört ett rykte som säger att om man köper den här kan man inte använda den i något annat land. Det skulle kunna stämma, Turkiet är lite speciellt ibland. Men jag ska kolla upp det iallafall. Om det inte går återkommer jag! Hehe. Isåfall för jag över pengar till er.
Jajaja!
Alltså det är nästan lite kusligt, när man faktiskt kan gå från kontoret före klockan nio på kvällen. Visst det finns alltid saker kvar att göra, en massor, men det är också viktigt att inse att de här sakerna kan vänta. Och endel saker kommer aldrig att bli klara. Behöver de ens göras?
Har verkligen fått öva på att prioritera och det är nästan skrämmande hur smooth det går. Jag vet att det är lite töntigt att inte hitta ordet på svenska och skriva det på engelska istället men ni får bara leva med det.
Nu går jag ju till alla och säger att det går jättebra och att allt är så mycket lungnare än jag väntat mig - det låter faktiskt som att jag inte jobbar. Men som ni vet har jag jobbat hårt och gör fortfarande det, precis som mina kollegor. Skillnaden är nog att jag hade så galet läskiga förväntningar, att verkligheten framstår som att glida fram på bananskal och räkmackor. Och hamburgebröd med majonäs på, och kanske lite mozarellaost med olivolja. Vi glider helt enkelt. Men det tog ju också endel kraft och tid att göra den där räkmackan. Och nu får man bara hoppas på att vi inte glider rakt in i en vägg.
Eller ramlar ner över bordskanten.
HAHA! Jag är så bra på liknelser så det är helt sjukt. Tycker ni inte?
Godnatt!
Tanten ska sova!
Ja man känner sig lite gammal faktiskt. När man avböjer så simpla inbjudningar som att äta hamburgare med kollegorna från vårt systerbolag. När det plötsligt har flyttat in en katt i lägenheten och man inser att man packat ner ett paket torrfoder i kundvagnen.
När man avböjer ett glas vin med sig själv på balkongen för att man inte vet vad man ska göra med resten av flaskan. Och man orkar inte gå hela vägen bort till väninnan som bor 500m bort.
Men man får faktiskt unna sig en tidig kväll ibland. Speciellt de dagar man somnar på kontoret eftersom man stannat kvar där natten innan till klockan två. Och sedan kämpat sig upp till ett morgonmöte klockan åtta som man själv har planerat in.
Det är faktiskt okej att stanna hemma och inte göra något speciellt alls. Det är okej när man har haft säsongens första ankomst utan problem och plötsligt inser klockan sju på kvällen att man faktiskt kan gå hem för dagen. Det ligger inget brådskande ärende kvar och väntar på skrivbordet.
Tänkte nästan festa till det med middag vid gasspisen men det var innan min kollega skrämde upp mig med berättelser om läckande ledningar. Det blev tonfisksallad istället och lite torrfoder till katten.
Mjau!
Lite medicin fixar allt.
Plötsligt började min dusch bara rinna. Orkar inte gå upp och stänga av. Äh det behövdes ändå inte för nu slutade den. Men skitsamma det var ju inte det jag skulle skriva om!
Tänkte skriva om mina 21 hotellbesök idag (exklusive juvelbutiken och fyra restauranger). Inte så konstigt att jag inte alls hann med det jag skulle göra på kontoret och nu har skickat ett snälla snälla snälla mail till flygplatsavdelningen där jag lite snällt undrar om jag verkligen behövs imorgon på flygis. Har ju faktiskt satt två guider extra och behöver fixa en del annat.
Först - HAHAHA till min sköna bror som var utklädd till Super Mario på sin skiva! :D Och haha till Cissi, Samba Oalek är inte att leka med alltså, hoppas du överlevde soppan.
Sen - på ett av våra hotell används ordet medicin väldigt flitigt. Jag tror att det betyder rengörningsmedel i ungefär 99 procent av fallen. Dessa misstankar bildades bland annat när vi var inne i ett av sovrummen och han skulle förklara hur de rengjorde madrasserna.
- Every week our cleaninglady take them and give them medicine.
Sen kikade vi in på toaletten och jag påpekade att toalettsitsen inte var i renaste laget. Han instämde.
- Ooh. I think it need some medicine.
Ja, och en väldigt stark sådan. Godnatt pojkar!
Värdefull sömn.
Stockholm-flyget landade tre timmar tidigare än beräknat. Jag vet det är helt knäppt men fick inget riktigt svar på varför och ärligt talat spelar det ingen roll. Gästerna visste ju om det och vällde ut ur terminal 2 samtidigt som Oslo-flyget. Vissa fulla, andra trötta, barn kastade saker på marken, mäns fruar sprang på toaletten och tyskarna frågade oss vart deras bussar stod.
Och så var det plötsligt klart. Vi sände iväg bussarna och åkte hem. Tre timmar tidigare än beräknat. Framför mig ligger en hel natts sömn, utan alarm på morgonen, och en hel dag bara för mig själv.
Vad tror ni kommer ske imorgon? Känns som att hela världen ligger för mina fötter. Och det gör den ju faktiskt. För era också.
Smartphone!
Idag har jag jobbat sen kl 8.30 imorse och tvingade mig själv ut från kontoret tillslut trots att det finns mycket kvar att göra och jag är ledig imorgon. Tänker inte flytta min lediga dag igen. Tänker ha en ledig dag den här veckan. Och det jag inte hann klart har jag delegerat till mina duktiga kollegor.
Nu sitter jag här i cykelbyxor och linne, med en stark kopp kaffe och en uniform som väntar på att bli struken. Åker till flygplatsen om en timme och kommer tillbaka ca kl 5 imorgon bitti.
21 timmars arbetsdag, hepp hepp!
Skönt att vara ledig imorgon. Vill åka runt och upptäcka platser runtom men samtidigt vore det skönt att fixa lite i lägenheten, handla och träna. Och bara ni vet, ta det lugnt och njuta. Ja. Det låter bättre. Upptäcka kan man göra sen.
Min mobil stängdes förresten av igår eftersom man bara kan ha turkiskt simkort i utländsk mobil under en begränsad tid. Så jag panikköpte en ny igår eftersom vi inte fått våra från företaget än. Och den funkade, tills idag. Så jag panikbytte mobil imorse och den nya funkade perfekt, jag kunde ringa, folk kunde ringa mig - men så upptäckte jag att dom inte kunde höra vad jag sa.
Så sms är det nu som gäller, kanske fixar det imorgon. Kan iallafall se att folk försöker nå mig och höra vad dom säger, är det verkligen nödvändigt att dom hör mig då? Det är ju faktiskt ganska skönt, att bara sätta på högtalaren när folk ringer och lyssna på vad dom vill utan att behöva svara. Kanske skicka ett sms med svar sen om det behövs.
Ja, bra idé faktiskt. Bra tänkt mobilen.
Det här är min nya mobil. Fast bilden gör den ingen rättvisa. Den är jättetjock IRL.
4 dagar kvar.
Oj det var första gången jag insåg nu att det bara är fyra dagar kvar. Vet gott och väl om att gästerna kommer på lördag men fyra dagar. Oj.
Fast trots att det finns mycket kvar att göra och jag har ansvaret för att det blir klart och blir bra, känns det ganska lugnt. För jag har verkligen ett skitbra team som gör ett fantastiskt jobb. Sålänge dom gör sitt jobb och jag mitt kommer vi bli klara och fixa det fint. Inte bara fixa det fint, vi kommer va så sjukt bra! På riktigt, de gäster som reser med oss till Side i sommar kommer få så galet bra service alltså.
.=)
Orkar inte riktigt skriva om våra möten i Antalya, det var väldigt givande och kul men det känns som ganska länge sen nu. Tiden går fort när det är mycket som händer. Men en sak har jag lärt mig och blivit riktigt bra på sen jag kom hit - att gå från kontoret när jag inte längre får nåt gjort. Istället för att sitta kvar i timmar med tom hjärna går jag hem, sover, och tar upp tråden igen nästa morgon. Som norrmännen säger - nok är nok. Ett bra tips till alla er pojkar där ute!
En sak kan jag iallafall säga om Antalya, förutom att det är jättemysigt i de små gränderna vid hamnen där vi befann oss, och det är att det är svårt att hitta till Marina hotel. Vi frågade en taxichauffis som av ren slump stod bredvid oss vid trafikljuset och om vi inte följt efter honom hade vi fortfarande irrat runt där. Men han visade oss raka vägen genom branta kullerstensvägar och smala gränder fram till hotellet där vi skulle övernatta.
Nu börjar jag somna till snart, ya tu sabes. Idag kom jag inte ihåg om sal betyder salt på spanska eller turkiska men kom tillslut på att salt på turkiska är tüs så det löste sig också. Som det mesta andra. Insallah.
Ps. Min lediga dag som först var idag är flyttad till torsdag, AAAAH vilken njutning! Då får ni nog en spännande uppdatering. Ds.
Mot Antalya!
Det har varit väldigt mycket att göra klart idag och igår eftersom vi har kickoff i helgen (läs: möten i två dagar) i Antalya och inte är tillbaka i Side igen förrän på söndag kväll.
I torsdags jobbade jag intensivt (och effektivt) från 8 till 21.15, åkte till flygplatsen 21.45 och återvände först kl 3.30. Både Casper och alarmet ringde igår morse kl 7.30 som beställt och så började nästa möte i Alanya. Hade tänkt vara halvledig efteråt men det var vissa saker som inte kunde vänta till måndag, till exempel måste ju guiderna få lön och jag behövde bestämma vem som skulle vara på flygplatsen vilken dag och tid nästa vecka.
Åkte ganska sent till kontoret iallafall, tog en powernap på två timmar innan och hjälpte Casper att hitta vägen till kontorsbutiken i Manavgat. Vet inte hur stor hjälp jag var dock, vi körde nog runt i en halvtimme med rödblinkande bensinlampa innan vi hittade den. Men där var den tillslut och vi fick shoppat lite!
Kom hem från kontoret kl 2 inatt och har sovit som en gris sedan dess. Men, om en timme ungefär bär det alltså av mot Antalya och jag har absolut ingen aning om vad för kläder jag ska ha på mig! Högsta cheferna är där i två dagar och vi ska äta middag tillsammans. Jag har använt samma jeans i två veckor men det behöver ju inte dom veta och ärligt talat tror jag inte folk tänker på sånt.
Så, bara att hitta en tröja. Och justja, vi har ju en jätteviktig tillställning på söndag kväll där vissa av våra hotell får priser. Har aldrig varit på en sådan tillställning tidigare - hur uppklädd ska man vara? Uniform?
Okej dags att packa lite kanske. Men nu vet ni varför jag inte uppdaterar så mycket, och varför jag kanske inte gör det i helgen! Tror dock att följande inlägg kommer bli spännande så stay tuned.
;)
TACK! ♥
Glömde nästan bort att jag fyllde år imorse men så sjöng dom för mig på kontoret. När jag ordnat med alla sidor till hotellboken och kört ut med dom till Manavgat (körde runt i en timme och letade efter den där trähästen, tills jag tillslut såg en liten liten häst uppe på taket av en borg) tänkte jag ta en annan väg tillbaka istället för huvudvägen. Så jag följde skylten mot Manavgat upp i bergen och fortsatte utan att svänga av medan jag högljutt sjöng med i låtarna.
Efter tjugo minuter började jag undra varför det inte fanns fler skyltar mot Manavgat eller någon avfartsväg och efter ytterligare några minuter såg jag en skylt märkt "Konya 45 km" och beslutade mig för att vända om. Konya ligger GANSKA långt bort och det var inte rätt dag att åka dit kanske.
På vägen tillbaka körde jag förbi en turktant som satt ensam och sålde apelsiner så jag stannade och köpte några. Hon var helt översocial efter att ha suttit där ensam och bjöd mig på bröd och yugurt. Sen insisterade hon på att ta mitt nummer så att jag kunde hälsa på henne i den lilla turkbyn nedanför berget och dricka te. Detta erbjudande kom ganska lämpligt efter att hon frågat om jag var gift och nämnt att hon har en ogift son.
Well.
Jaja en jobbade jag mer och trodde jag gjort det perfekta schemat men orkade bara inte läsa igenom det efter att ha ändrat sex gånger. Nu visade det sig att jag satt flygplats morgon, dag och natt på en tjej och det är ju faktiskt lite väl tufft. Så ja, version sju here we go.
Men hursomhelst, så gick vi sen och åt på restaurang och jag fick en massa rosa presenter (varför rosa liksom?) och dessa presenter bestod bland annat av ett set med hink och spade. Börjar lite smått undra vad guiderna har fått för intryck av mig! Men kände mig betydligt yngre än 25 iallafall. Båda restaurangerna vi var på sköt med raketer och bjöd på chokladtårta, på Liman skrev dom mitt namn i laser på stenmuren ute i havet.
Sen visade det sig att Nathalie, min kompis från gymnasiet, satt på baren intill så det blev ett kärt återseende efter mer än 3 år ifrån varandra. Och strax därefter begav vi oss hemåt.
Väl hemma kollade jag min facebook och min systers blogg plus kommentarerna jag fick på förra inlägget och det jag egentligen ville säga ikväll, innan allt annat slank ur mig, var TACK. På riktigt. Bara tanken på att hela familjen stått samlad runt telefonen för att sjunga ja må hon leva och spela gitarr fick mig att börja gråta! Av glädje alltså, av att ha världens absolut bästa familj.
Tack för att ni finns och är dom ni är!
Och vad glor du på din gamla trähäst.
Idag hade vi möte i Alanya på morgonen. Det var så svårt att gå upp så ni anar inte, men iväg kom vi iallafall. Och iväg tillbaka till Side igen dessutom, innan mötet var avslutat, eftersom vi hade ett annat möte på kontoret här kl 12.
Så rakt in på nästa alltså och när det var slut vad det dags att hålla i säsongens första veckomöte. Jag och Casper har slagit ihop våra team lite i början men nu delade vi på oss och hjälp, vad få som blev kvar! Sex personer bara! Plus mig. Och så väntar vi på fyra till som insallah kommer i veckan.
Men anledningen till att inlägget är trähäst-inspirerat beror på vad som hände när jag suttit på kontoret ett tag, i full gång med att göra om schemat för tredje eller fjärde gången. Då ringer min kollega och meddelar att jag måste uppdatera hotellböckerna i Manavgat. Say what! Har inte ens ägnat dom en tanke sen jag kom hit. När jag fick veta att vi inte behövde åka ut dit på service blev jag så lättad att jag släppte området helt. Men nu studsade det tillbaka upp i näsan på mig. Skit också.
Det tog typ två timmar att uppdatera utflyktssidan och hemresetiderna för ungefär tjugo flyg men I did it och trotsade mörkret för att köra ut med sidorna. Har aldrig varit på hotellen men fick förklarat att jag skulle svänga höger vid den stora trähästen (som den i Troja). Troja ligger i Turkiet BTW, typ ingen som vet det.
Jaja, iallafall. Så hade det ju hunnit bli mörkt och hur jag än spanade och spejade hittade jag ingen trähäst. Och nu i skrivande stund inser jag att jag bara skrev ut de svenska sidorna, har inte ens börjat på de norska, danska eller finska.
Får nog åka in till kontoret lite tidigare imorgon. Hotellböcker borde verkligen avskaffas!
Ps. Grattis på födelsedagen Kicki om en halvtimme. Tack tack! Ds.
Yes she did.
Precis när jag lagt ner datorn på golvet och kurat ihop mig till en liten boll under täcket (fullt påklädd med oborstade tänder) ringde Casper.
- Jag är klar nu!
Skitalainen. Så det var bara att pallra sig upp ur sängen igen och köra in honom till stan. Påvägen piggnade jag till och bestämde mig för att stanna kvar en stund. Dom har bjudit in oss på påskmiddag imorgon, chefen för restaurangen har ingen aning om vad påsk är men hans turkiska servitör som bott i Sverige i 16 år vet. Så dom kom in med fyra okokta ägg sprayade i lila och rosa, jättestolta över sina verk.
Imorgon ska vi alltså tillbaka till Liman på påskmiddag, då kommer äggen vara kokta. Dagen efter har vi möte hela dagen verkligen och på tisdag kväll blir det teammiddag en gång till, för då fyller jag år! JIIHA!
Äh. Nu ska jag sova igen. Vill va så trött som jag var förut, det är så skönt att lägga sig i sängen då. Undrar om man kan spela angry birds på internet? Ska nog googla det. Godnatt!
Men vad hände?
Precis när jag började överväga att åka med Casper in till stan för att träffa våra team som firar för fullt, somnade jag. Ja nästan iallafall. Nu har jag fortfarande kvar lite av lusten att åka dit, samtidigt som jag inte ens orkar vrida på huvudet eftersom det ligger i ett sånt skönt läge. Att borsta tänderna eller lägga ner datorn på golvet får bli senare projekt.
Jag har intagit horisontalläge igen och planerar att behålla det så ett tag.
Nej. Om man skulle sova på riktigt kanske. Festa till det lite såhär kvällen före min första lediga dag. Gå lite wild and crazy och somna med alla kläder på. Det skulle va nåt det.
Nu börjar det.
Har varit sjukt effektiv idag och kanske är det därför jag har en så glad känsla ikväll. Brukar ha det när mycket har blivit uträttat nämligen. Älskar när det händer saker.
Vill ni veta hur min dag såg ut? SÅKLART att ni vill!
Snoozade som ni vet imorse och gick mycket riktigt till gymmet efter det. Där fann jag två löpband. Ja, punkt. Det fanns alltså ingenting mer. Och dessa två löpband fungerade inte, hur mycket jag än tryckte på on och drog i sladdarna.
Så jag köpte mig ett par billiga solglasögon och körde till kontoret istället. Solen sken hela dagen, du hade rätt Cissi om värmen! På kontoret blev jag smärtsamt medveten om min icke fungerande skrivare och alla dokument som måste skrivas ut. Blev kort därpå smärtsamt medveten om att alla har påskhelg hemma i Sverige, inklusive våra experter på IT-avdelningen.
Istället svarade jag på mail och försökte komma på i vilken ände av pusslet jag skulle börja. Pusslet heter att starta upp inför en säsong för första gången och en känsla som liksom följer med pusslet heter hjälp jag har nog glömt något jätteviktigt.
Såhär känner man sig då ungefär. Ni fattar vad jag menar va?
Sen frågade Casper om jag ätit frukost och fem minuter senare var vi påväg till Liman restaurang för att äta turkfrulle. Solen lyste, luften var varmare än den varit sen vi kom och vi parkerade precis intill de majestätiska ruinerna av tempel från tiden då romare och greker levde här.
Efter denna lilla paus hade jag krafter till att ge mig på skrivaren. Det tog sjumiljoner samtal till vår agents IT-avdelning (som gudskelov inte firar påsk), femton aarggh jag ger upp utbrott och många misslyckade installationer av drivers till olika HP-skrivare.
Sen åkte jag och chefen för agenten till närmsta databutik och köpte en ny. Som gjorde precis som det stod att den skulle göra i bruksanvisningen - ända tills jag skulle skriva ut. För att fatta det hela kort kunde jag inte skriva ut något på hela dagen men var helt galet effektiv ändå och städade kontoret, gjorde klart nästa veckas schema, rensade i mina papper och åt kebab.
Sen kom Casper tillbaka och det tog honom två minuter att hitta felet och få igång skrivaren. Som jag för övrigt är helt kär i, har skrivit ut så sjukt många papper ikväll. Bara längtar till imorgon när jag kan skriva ut fler!
Det är bara så irriterande när man som tjej inte kan fixa nån teknisk liten grej. Och så kommer en kille och klarar det direkt. Man vill ju bara gå i försvar och förklara att man visste precis hur man skulle göra men det kan man inte. Så det är bara att tacka och bocka. Och hoppas på lite bättre lycka nästa gång kanske.
JAHA sen har jag ju sagt att jag ska till flygplatsen inatt också och säga hejdå till 50 gäster som avslutar semestern och flyger tillbaka till Stockholm. Oj oj, har inte träffat gäster på en månad! Och har aldrig jobbat på den här flygplatsen förut. Sen finns ju också det faktum att det är midnatt och jag ska köra om två timmar för att komma hem igen runt sex på morgonkvisten.
Sova 4 timmar eller så och sen spendera dagen på kontoret och i Side för att bland annat signera alla kontrakt jag inte fick skickade till mig idag. Så nu har det alltså börjat. Guidelivet! Fast i en annan roll. Som jag faktiskt gillar idag.
GUTEN NACHT MEINEN FREUNDEN!
Vill ni veta hur min dag såg ut? SÅKLART att ni vill!
Snoozade som ni vet imorse och gick mycket riktigt till gymmet efter det. Där fann jag två löpband. Ja, punkt. Det fanns alltså ingenting mer. Och dessa två löpband fungerade inte, hur mycket jag än tryckte på on och drog i sladdarna.
Så jag köpte mig ett par billiga solglasögon och körde till kontoret istället. Solen sken hela dagen, du hade rätt Cissi om värmen! På kontoret blev jag smärtsamt medveten om min icke fungerande skrivare och alla dokument som måste skrivas ut. Blev kort därpå smärtsamt medveten om att alla har påskhelg hemma i Sverige, inklusive våra experter på IT-avdelningen.
Istället svarade jag på mail och försökte komma på i vilken ände av pusslet jag skulle börja. Pusslet heter att starta upp inför en säsong för första gången och en känsla som liksom följer med pusslet heter hjälp jag har nog glömt något jätteviktigt.
Såhär känner man sig då ungefär. Ni fattar vad jag menar va?
Sen frågade Casper om jag ätit frukost och fem minuter senare var vi påväg till Liman restaurang för att äta turkfrulle. Solen lyste, luften var varmare än den varit sen vi kom och vi parkerade precis intill de majestätiska ruinerna av tempel från tiden då romare och greker levde här.
Efter denna lilla paus hade jag krafter till att ge mig på skrivaren. Det tog sjumiljoner samtal till vår agents IT-avdelning (som gudskelov inte firar påsk), femton aarggh jag ger upp utbrott och många misslyckade installationer av drivers till olika HP-skrivare.
Sen åkte jag och chefen för agenten till närmsta databutik och köpte en ny. Som gjorde precis som det stod att den skulle göra i bruksanvisningen - ända tills jag skulle skriva ut. För att fatta det hela kort kunde jag inte skriva ut något på hela dagen men var helt galet effektiv ändå och städade kontoret, gjorde klart nästa veckas schema, rensade i mina papper och åt kebab.
Sen kom Casper tillbaka och det tog honom två minuter att hitta felet och få igång skrivaren. Som jag för övrigt är helt kär i, har skrivit ut så sjukt många papper ikväll. Bara längtar till imorgon när jag kan skriva ut fler!
Det är bara så irriterande när man som tjej inte kan fixa nån teknisk liten grej. Och så kommer en kille och klarar det direkt. Man vill ju bara gå i försvar och förklara att man visste precis hur man skulle göra men det kan man inte. Så det är bara att tacka och bocka. Och hoppas på lite bättre lycka nästa gång kanske.
JAHA sen har jag ju sagt att jag ska till flygplatsen inatt också och säga hejdå till 50 gäster som avslutar semestern och flyger tillbaka till Stockholm. Oj oj, har inte träffat gäster på en månad! Och har aldrig jobbat på den här flygplatsen förut. Sen finns ju också det faktum att det är midnatt och jag ska köra om två timmar för att komma hem igen runt sex på morgonkvisten.
Sova 4 timmar eller så och sen spendera dagen på kontoret och i Side för att bland annat signera alla kontrakt jag inte fick skickade till mig idag. Så nu har det alltså börjat. Guidelivet! Fast i en annan roll. Som jag faktiskt gillar idag.
GUTEN NACHT MEINEN FREUNDEN!
Ahhhh.
Har snoozat i två timmar och tänkte gå ner till gymmet nu. Alla guider är ute och studerar utflykt, tror jag tar min halvlediga dag istället för i onsdags eller när det nu var jag skulle haft den.
Och tack för kommentaren Anneli, när det kommer till kritan kan jag nog inte låta bli att va ett flumm. Det gör ju allting mycket roligare och det är ju inte meningen att man ska ha tråkigt! :) Det kommer säkert med tiden.
Nej pojkar, solen skiner och det är dags att gymma lite. Sen har jag en del planer för dagen, inte bara inom kontorets väggar faktiskt. Ska bland annat försöka få ihop ett samarbete med en av restaurangerna inne i stan och hälsa på några av våra samarbetspartners. Plus att två nya guider kommer ikväll! Woho!
And... Action!
Att byta bana.
Jag har älskat att vara guide. Har älskat det hela tiden och är nog den enda i hela företaget som fortfarande, efter 3,5 år, inte har något emot att ha servicetelefonen.
Att vara chef är annorlunda på många sätt. Jag kommer inte få den där adrenalinkicken som man får under en utflykt när allt bara flyter på och man har världens bästa grupp. Kommer inte längta efter att det nya schemat kommer ut eftersom det är jag själv som gör det och jag måste hela tiden tänka på vad jag säger och hur jag agerar och reagerar på olika saker.
Det gäller att ha tungan rätt i mun hela tiden, att ha stenkoll på saker jag tidigare inte brytt mig om och jag kan inte gå ut för att "ta en drink" och komma dansandes hem klockan fem på morgonen.
Mina arbetsuppgifter har bytts ut mot nya, mer ansvarsfulla uppdrag. Det är förvånandsvärt lätt att ta på sig och genomföra helt nya uppgifter. Men jag saknar frihetskänslan. Att bara kunna gå runt i stan och vara flummig med turkarna utan att bry sig om vad dom tycker eller vilka dom är. Har ingenting emot att arbeta 16 timmar i sträck sålänge det händer något och man har kul.
Men om man ser saken i ett annat ljus, har jag inte nödvändigtvis gått miste om guidelivets fina sidor. Jag kan åka till flygplatsen när jag vill och åka ut på service. Vill jag vara flummig och bara slappna av, kan jag ta bilen till en annan stad över dagen. Och servicemobilen har blivit ersatt med min vanliga mobil, med kollegor och hotellchefer som ringer istället för gäster.
En stor skillnad alltså och det mesta är fortfarande väldigt nytt, men jag tror att det blir en bra sommar. Det är faktiskt skitkul att lägga scheman och jag ser verkligen fram mot vårt första veckomöte. Det är lite konstigt att dem vi arbetar med inte riktigt slappnar av som jag är van att folk gör i min närhet, men antar att det kommer med tiden. Sen fick vi veta under kvällen att det finns ett gym 20 meter från våra lägenheter. PURE happiness.
Summan av kardemumman blir alltså att livet är bra, jag kommer bli fit for fight vilken dag som helst och det är fortfarande svinkallt i Turkiet.
Over and out!
Znarket!
För första gången sen vi kom hit (har ju inte varit här så länge men skitsamma) åt vi döner kebab. Kebabrulle alltså. Vi fick också en hel del gjort på kontoret, jag installerade nästan en skrivare (ni vet mitt expert-område) och så ringde Ali från utflyktsavdelningen kl 7 på kvällen:
- We will have a germanspeaking guide on the excursion tomorrow, is it possible todo it another day instead?
Ja absolut vi har bara planerat in allt in i minsta detalj. Men det löste sig och dom får engelsktalande guide, yes!
Vet ni jag har somnat till två gånger under det här inlägget såattehhhh.
Tre gånger.
GODNATT!
Två ord:
BRRRRRR och ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ.
Vi har precis kommit hem efter att ha tittat på en kvällshow. Dansarna var helt otroliga, alt var bra - förutom att det var sviiiinkallt ute. På riktigt, vi frös så att vi skakade. Och jag vet att det är jättekallt hemma men där är man förberedd. Här satt vi med en tunn tröja över linnen och trekvartsbyxor. Och frös asset av oss.
Känner att jag börjar bli rätt sugen på att titta en stund på insidan av mina ögonlock. Nu gjorde jag det visst ganska länge. Det är nog dags att avsluta här.
Godnatt, lingonbär!
Polis polis potatisgris.
Borde väl inte skriva det här när pappa läser ;) men igår blev jag stoppad på vägen från Alanya till Side för att jag körde för fort. Aj aj! Det var en lång sträcka utan bilar och jag sjöng för full hals inne i bilen. Kanske gick det lite snabbare än vad hastighetsbegränsningen låg på, men jag har blivit van vid att köra den hastighet som passar där man befinner sig och ser inte skyltarna med begränsningar längre.
Normalt kör jag faktiskt väldigt långsamt här, det kan min kollega intyga som brukar susa förbi och komma fram 10 minter innan mig när vi ska nånstans. Men den här gången gick det alltså lite fortare än vanligt. Och jag fick böter.
I Egypten är det ganska kul att få böter för jag vet exakt hur man gör för att slippa betala. Det är bara att va trevlig, lite diskret få fram att man arbetar med landets största företag inom turism och säga ett par ord på arabiska. Inte en chans att dom skriver klart din bot då. Här däremot är dom lite mer civiliserade och min turkiska och mina skämt var visserligen uppskattade men gjorde ingen skillnad. Damnit.
Fem minuter efter ringde min kollega som också blivit stoppad. Det var tydligen en lång kö till polisen när han kom, alla väntade på att få en bot (säger man bot?). Offf yaaa! Idag ska jag och chefen åka runt hela Side och träffa alla hotellchefer och restaurangägare vi har kontrakt med. Smell you later!
01.57
Och mitt alarm ringer kl 06.00. Ville bara uppdatera och berätta att fyra av guiderna är här nu, så planeringen har förändrats något. Enligt planen skulle ju den första komma imorgon, men det är faktiskt skönt att dom är här. Hoppas att resten kommer så fort som möjligt så vi kan köra igång på riktigt.
Det här kommer bli en så bra sommar!
