glitter

Ni som känner mig (troligtvis alla ni som läser) vet att jag är ett stort fan av Mia Törnblom. Hennes sätt att tänka har hjälpt mig jättemycket. Tyvärr tappar man lite av självkänslan när man inte tränar den varje dag och det märks. Jag märker det på sättet jag reagerar inför olika situationer och på val jag gör av fel anledningar (av rädsla istället för tillit).

Det där EasyJet-inlägget kändes skönt att skriva men nu i efterhand känns det lite konstigt. Det var länge sen jag var irriterad på något och lät det hålla i sig i flera dagar. Och såvitt jag vet, var det länge sen jag gnällde.

När man blir arg över något håller den ilskan i sig i 90 sekunder. Det är så lång tid det tar för känslan att pumpa genom kroppen. Efter 90 sekunder, om man fortfarande är arg, betyder det att man har valt att låta ilskan bo kvar.

Såsom jag valde att låta min irritation över EasyJets hanterande stanna kvar hos mig. Vad jag inte tänkte på då var att jag faktiskt hade en egen del i händelsen - jag hade kunnat fråga personalen vid gaten varför jag behövde packa ner väskan i bagaget. Jag hade kunnat be dom om hjälp. Istället valde jag att känna mig kränkt och orättvist behandlad. Jag lät min stolthet stå ivägen.

Vilket när man tänker efter är ganska onödigt. Därför lägger jag nu det här bakom mig och väljer att känna glädje över att det är varmt och skönt ute, att jag får åka runt på utflykter helt gratis, att det finns toffefe i kylen och att jag har världens bästa familj hemma som jag får träffa igen om tre veckor!

Jag väljer glädje. För det blir man så mycket gladare av!

Min resa till Egypten gick sådär. Överlag var den bra, men ett par små saker la till onödig stress.

Norwegian var perfekt! Cool bror såg till att jag fick fönsterplats på första raden, hur smidigt som helst. Gratis wifi under flygresan gjorde också sitt. Norwegian kommer jag definitivt flyga med igen!

Sen var det dags att byta till EasyJet i London. Jag reste med endast handbagage och skulle alltså bara ta mig till det där tåget som går mellan södra och norra terminalen. Hade drygt en timme på mig att byta flyg.

Först gick jag fel och nu är det inte EasyJets fel men oviljan att hjälpa till bland personalen jag stötte på bidrog till att jag blev lite mer stressad. Efter att ha stått och väntat på transport mot norra flygplatsen i 10-15 minuter visade det sig att det var någon sorts specialtransport och jag fick gå tillbaka igen.

När tjejen i incheckningsdisken sa att min gate snart skulle stänga och att jag fick springa för att hinna mer flyget, skapades också onödig stress. Jag skriver onödig, för bilden nedanför visar kön jag möttes av när jag äntligen, efter att ha springit genom flygplatsen, svettig kom fram till gaten. Som, by the way, inte ens hade öppnat.

Sen kom den sista pricken över i:et, gräddet på moset och droppen som fick hela badkaret att rinna över. När jag visat pass och boardingkort ber killen i gaten mig att lägga min (proppfulla) handväska i mitt (proppfulla) handbagage.

Vänta lite nu. Det här har ingen sagt något om innan. Samtidigt som jag försöker pressa ner mina ägodelar från handväskan i handbagaget kommer tre olika personer från personalen och skyndar på mig, säger att jag måste gå ombord NU. Får varken hjälp eller förklaring när jag sitter på golvet för att få ihop allt. Det hela slutar med att jag bär två böcker, en numera trasig påse med vätskor, en ipad och två mobiler i ena handen medan jag drar mitt nu ännu mer fullproppade handbagage i andra. Stressad? Något.

Kommer ombord på flyget 20 meter senare och min angedda plats 95 finns inte. Får till svar att det är fri placering. Frågar frustrerat en flygvärdinna vad jag ska göra med alla lösa saker nu när jag tydligen inte får använda min handväska längre. Får till svar att jag kan ta ut väskan igen.

Vet fortfarande inte vad meningen var med att jag skulle klämma ihop allt i en väska 20 meter innan jag boardade flyget, när det inte var något problem att ha två väskor ombord. När jag sa att "it makes no sence!" till flygvärden gick han bara därifrån utan att kommentera.

Under flygresan gjorde de reklam minst en gång i timmen om saker man kunde köpa. Överdriver inte. Och inget var gratis. Precis som i de tiotals mail jag fick under resan (och fortfarande får, fast jag tackade nej till erbjudanden via mail) verkade allt gå ut på att sälja så mycket som möjligt.

Vet att jag låter väldigt gnällig nu men efter att ha jobbat så länge inom service, inser jag mer och mer hur viktigt det är och hur enkelt små saker kan vända helhetsintrycket om de inte rättas till.

Visst, dom får en ny chans när jag flyger hem igen. Men som jag sa till pappa - EasyJet kändes inte som ett korrekt namn när jag stod i mittgången och försökte reda upp mina saker medan flygvärdinnan oförstående påpekade att jag måste sätta mig ner snart.

DifficultJet eller NotMakingSenceJet hade varit mer lämpliga namn.

Men men! Nu är jag här. Och bjuder på en bild från gaten som var "nästan stängd".

Måste erkänna att det var en underlig känsla/fölelse (fick en kraftig impuls att översätta till norska) när jag sänt iväg det sista lasset norrmän från hotellet.

Kvar stod jag, ensam representant för vårt företag i hela Sharm el Sheikh.

Och just det - jag är arbetslös också.

Hade nog kunnat fortsätta med det här länge till men jag behöver en paus. Och när jag plötsligt känner ett styng av irritation över att höra "Unskyld! När kommer bussen?" från en gäst som mycket väl vet att bussen kommer klockan ett men ändå måste få det bekräftat, då vet jag att jag gjorde rätt val. Och att allt har sin tid.

Nu har semester/ferie, jag och min arab. Vi har hittills spenderat den på aqua park (han är livrädd för vattenrutchbanor) och i nationalparken under vatten, Ras Muhammed, där vi snorklade och bara slappnade av (tillsammans med 35 ryssar vilket var ganska underhållande).

Jag som helt kommit in i turiststämning glömde mitt pass men lyckades omedvetet gå på toa när turistpolisen kom ombord och klarade mig.

Idag ska vi till stranden, packa och städa och inatt åker vi till Kairo och därifrån till Alexandria för att spendera de sista feriedagarna.

Sen gott folk kommer jag hem!

Äntligen får jag uppleva en sandstorm! Hade faktiskt blivit lite besviken om jag fått lämna Egypten utan den upplevelsen. Himlen var så tjock av sand att man kunde titta rakt in i solen idag, den liksom hängde uppe i himlen som en vit glaskula.

Har lagat skärmen på mobilen och börjat packa ihop kontoret. De näst sista gästerna lämnade Sharm el Sheikh idag tillsammans med fyra av våra kollegor. Nu är vi totalt fem kvar i Sharm, uppdelade i två team med bara ett flyg norrmän kvar att ta hand om.

Sitter just nu i restaurangen som hör till ett av hotellen i vårt resort, men eftersom vi inte har några gäster kvar på det här hotellet kan jag verkligen slappna av, fast jag har uniform på. Jag behöver inte sitta med rak rygg, redo att le åt alla som passerar. Jag kan se lite uttråkad ut och luta hakan i handen.
Jag kan till och med låta bli att titta på folk som går förbi mitt bord!

Idag blev jag filmad också. Det var jättesvårt att bete sig naturligt och låtsas att man inte har en stor kamera en decimeter från huvudet. Skulle aldrig klara av att va skådis.

Nej nu får ni sluta distrahera mig, jag ska äta kyckling med pesto.

Det blir lite fel när man försvenskar ordet liquidating. Men okej, jag genomför en ekonomisk redovisning. För det är så mycket lättare att säga...

Och så har jag tappat min, eller nej, FÖRETAGETS iphone i stentrappan utanför lägenheten. Skärmen är HELT sprucken. Jag tror jag får pyttesmå glasflisor i fingrarna när jag skriver och måste erkänna att jag inte ser hela texten.

Fick panik i några sekunder, men jag älskar min egen förmåga att lugna mig själv. Det värsta hade ju redan hänt så varför hetsa upp sig över det? Nu är det bara att göra det bästa av situationen.

Och faktiskt så har jag redan fått ett hett tips om ett ställe i gamla marknaden som kan laga skärmar för 250 pund. Kör direkt dit när jag har likviderat klart.

Lägenheten i Alexandria är näst intill bokad och klar och jag räknar med att beställa flygbiljett hem ikväll.

Här får ni en liten teaser från när jag åt sushi i öknen häromdagen.

En vecka och två dagar kvar till sista norska flyget lyfter för säsongen (passande nog sker detta på min födelsedag!) (blir sjukt gammal, insåg det precis nu).

Nilenkryssningen är inställd. :( först var jag jätteledsen men börjar bli okej nu. Jag kan alltid åka senare. Anledningen är för att vi inte får dela kabin när vi inte har ett registrerat äktenskap (något som först bekräftades inte vara något problem). Tydligen är det inte ens tillåtet för en man och en kvinna att boka två singelrum med incheckning samma dag!

Det är ett sjukt land jag lever i.

Nu är planen att jag bor kvar i lägenheten tills kontraktet går ut sista april och sen kommer jag hem antingen direkt efter eller om vi lyckas hyra en lägenhet i Alexandria två-tre dagar (eftersom vi inte får bo på hotell) (....) så flyger jag därifrån istället och är hemma runt 3 maj som var planen från början.

Bara så ni vet vad som händer liksom.

Men jag längtar jättemycket till att komma hem! <3 vi ses snart korvar!!

Min bil är helt dammig av sand efter att ha stått här på bensinmacken i en vecka. Men nu står jag äntligen i kö för att få bensin som kom hit tidigt i morse.

Alla egyptier står duktigt uppradade i kö, helt otroligt. Förutom en taxichaufför som helt oförskämt körde förbi hela kön och smet före. Det var flera chaufförer som började tuta och gå fram till honom men han vek inte undan.

Det är nog det lättaste sättet att reta upp en svensk. Att tränga sig före i kön.

Grattis syster som fyller år idag! <3

Nu är det bara 16 dagar kvar tills de sista gästerna lämnar Sharm el Sheikh. De sista finnarna för säsongen åkte igår. Nilenkryssningen är bokad 28 april - 2 maj och så snart vi fått klarhet i hur vi lättast tar oss till Abo Simbel och så snart tågbiljetten till Kairo är bokad ska jag beställa flygbiljett hem.

Det borde bli 3 eller 4 maj. Så planera velkommen hem fest Anneli! :D

Distanskurser för hösten är sökta och CV inskickat. Har stått i kö till Uppsalahem i 9 år och sparkontot är laddat.

Laktosfri mellanmjölk, prinsesstårta, semlor, fika på stan, artigt kallprat, SNÖ, färgglada höstlöv och tjocka katter - snart kommer jag tillbaka!

Det funkar! Vet inte hur länge till men låt oss avsluta med ett gladeligt godnatt-inlägg.

Hm. Godnatt!

Visa ord i nattetid.

Jag kan ladda upp inlägg direkt från sängen! Hur länge har jag kunnat göra det liksom?

Ska testa med en bild också, nu kryssar vi fingrarna!

Ni får en bild på Annelis teckning. Tog ett bra tag innan jag kom på att "ägg" var ordet hon sökte. Ni som träffat Tistel förstår.

Tänkte testa att ladda upp ett inlägg från sängen igen men denna gång utan bild. Tror ni det lyckas?

Det har blivit galet varmt i Sharm på bara några dagar. Hörde ryktas om ek värmebölja som var påväg in med 35 graders värme... Hujedamig.

Bilen står för övrigt kvar på Esso som verkar vara den lägst prioriterade bensinmacken i stan, alla får bensin utom den. Bra val där!

Tiden går sjukt fort, är det 6 april idag? Det är exakt 20 dagar kvar till vår sista avgång från Sharm el Sheikh till Oslo. Därefter blir den 4 nätters kryssning på Nilen, betalt och klart. Av ren nyfikenhet googlade vi bilder på båten och insåg att det är en femstjärnig deluxe båt vi ska på!

Bevare mig väl.

Håll i er pojkar för snart ses vi igen!!! <3

Beduiner har blockerat vägen till Sharm så bensintransporten inte kom fram. Igår kväll fick två bensinmacker äntligen bensin men jag valde att inte ställa mig i kön efter att ha noterat att det stod, utan att överdriva, minst HUNDRA bilar där redan.

Nu har bensinlampan lyst sen igår kväll och jag överväger om jag ska lämna bilen på den tomma bensinmacken jag står vid nu och fortsätta med taxi, eller chansa på att kön till nästa mack har minskat sen igår och tanka där.

För säkerhets skull har jag bett min arab höra med chaufförerna hur kön ser ut och jag väntar nu på återkoppling från honom. Min bil är parkerad i solen och det är stekhett men vågar inte flytta den. Sk spara varje droppe bensin jag har kvar.

Jättedum fråga men kan man tanka bilen med diesel? Vågar inte fråga nån här och antar att svaret är nej men nu är jag desperat. Ska fråga pappa.

Till och med Makani har slutat leverera sushi eftersom de har slut på bensin. Bara så att ni förstår hur allvarlig situationen har blivit.

Får-appen fanns och funkade fint! Däremot fick jag lära mig nu att det är skitsvårt att ta kort på fåret när det hoppar!

Men jag lyckades tillsist.

Har försökt ladda upp det sista inlägget i över en vecka, blev helt förvånad när det äntligen gick.

Tänkte ringa hem igår från Skype men kom aldrig till något ställe med tillräckligt hög uppkoppling. Planerar att ringa hem idag iallafall, om jag kan ta mig till ett bra wifi-ställe.

Idag går allting väldigt långsamt. Bad Gabban om hjälp att hitta motivationen igen och då tvingade hon mig att spela fotboll klockan ett. Vilket jag verkligen inte har lust med (även fast jag innerst inne vet att hon har rätt i att det skulle ge mig mer energi).

Så för att undvika fotbollen började jag göra alla de där sakerna jag skjutit upp hela morgonen. Plötsligt känner jag att det är riktigt kul att planera för nästa vecka och analysera gästers kommentarer!

Kanske inte fungerade helt som förväntat, men huvudsaken är att det funkade. Och att jag inte behöver spela fotboll. Det kommer jag göra vecka 10.

Nu har vi mött våra sena gäster som kom med nattflyget istället för på dagen pga strejk.

Och imorgon blir väldigt intensiv då vi har både sjuklingar och folk på semester för tillfället. Borde sova de timmar jag har till godo men nu är jag helt upp i varv efter ankomsten och vet inte hur jag ska kunna somna.

Nu fick jag en ide. Ska ladda ner en räkna får-app. Det sägs ju att det ska hjälpa att räkna får såhär på småtimmarna. Och det finns ju appar för allt.

Det vekar dessutom som att jag har tillräcklig med mottagning här från sängen för att faktiskt ladda upp inlägget.

Det firar vi med en torkad fisk mitt i öknen.

Godnatt!

Edit: nej. Det fungerade inte att ladda upp. När ni än läser detta är den en annan dag. Hoppas att får-appen funkar bättre!

Fryser strumpbyxorna av mig. Men dont worry, det kommer bli varmare redan nästa vecka (insallah) och när ni är på plats här (ja familjen jag talar till er) kommer det vara megavarmt.

Eller, sådär varmt så både mamma och pappa trivs om ni förstår vad jag menar.

Snart får ni träffa den här!

Vodafone har den absolut långsammaste servicen i stan. Så medan jag väntat har jag filosoferat.

Nyss satt jag nämligen på mc donalds och åt pommes frites med fingrarna, efter att ha räknat egyptiska pengar större delen av eftermiddagen.

Och så kom jag fram till att man gör vissa misstag om och om igen (typ solar utan solkräm och tror att man inte ska bränna sig). Och den enda skillnaden mellan de olika gångerna är att man tror man är mer förberedd, världsvan och stark nog att klara det bättre än förra gången. Men så faller man alltid handlöst och inser att man är lika mänsklig som man var förra gången.

Får väl hoppas på lite superkrafter nu då.

Vår utsikt från hotellrummet på 15:e våningen. Marriot hotel, Zamelek, Kairo.

(även detta inlägg skrevs för ett bra tag sen men det går inte alltid så snabbt att ladda upp...)

Nu var det länge sen jag skrev igen, hallå läsare finns ni kvar?

Nathalie är här på semester och vi har spenderat tre dagar i Kairo på den lyxiga ön Zamelek i Nilen (och i museet, vid pyramiderna i Giza och i Sakkara, i Khan el Khalili och på Citystars där jag shoppade för typ 2000 på H&M - så blir det efter 4 månader omgiven av galabeyor och kamel T-shirts).

Nu har vi snorklat i Röda Havet, shoppat i gamla marknaden och är äntligen parkerade i soffan på Makani för att äta middag och dämpa min sushi-abstinens.

Vet att ni hört mycket illa om Egypten på sista tiden - bankrån, jordbävning och kidnappning - men jag har inte märkt av något av detta. Inte ens när vi hade Tahrir torget på andra sidan Nilen från vårt hotell märkte vi av några oroligheter.

Så familjen, Egypten är lugnt och fint och jag ser fram emot att spendera mina semesterdagar här tillsammans med er! :)

Detta inlägg skrevs igår kväll.

Sitter i taxin påväg tillbaka till mitt hem Nabq efter en visit i Hadaba.

Är halvledig och vet inte riktigt vad jag ska göra. Men nu kör taxin iallafall till La Strada och Starbucks där jag kan skriva lite dagbok. Det var typ två månader sen sist.

Har haft en mysig lunch med Ellan och Kappan och känner mig annars ganska nöjd med dagen so far. Men en kaffe och powernap på det skulle nog sitta fint. Om man nu kan powernapa efter en kaffe.

Nu har jag inte uppat på ett tag så jag sitter här nu och tänkte skriva en rad eller två.

Så nu när jag har gjort det går jag på lunch! Snart. Insallah.