Sandyland
Min resa till Egypten gick sådär. Överlag var den bra, men ett par små saker la till onödig stress.
Norwegian var perfekt! Cool bror såg till att jag fick fönsterplats på första raden, hur smidigt som helst. Gratis wifi under flygresan gjorde också sitt. Norwegian kommer jag definitivt flyga med igen!
Sen var det dags att byta till EasyJet i London. Jag reste med endast handbagage och skulle alltså bara ta mig till det där tåget som går mellan södra och norra terminalen. Hade drygt en timme på mig att byta flyg.
Först gick jag fel och nu är det inte EasyJets fel men oviljan att hjälpa till bland personalen jag stötte på bidrog till att jag blev lite mer stressad. Efter att ha stått och väntat på transport mot norra flygplatsen i 10-15 minuter visade det sig att det var någon sorts specialtransport och jag fick gå tillbaka igen.
När tjejen i incheckningsdisken sa att min gate snart skulle stänga och att jag fick springa för att hinna mer flyget, skapades också onödig stress. Jag skriver onödig, för bilden nedanför visar kön jag möttes av när jag äntligen, efter att ha springit genom flygplatsen, svettig kom fram till gaten. Som, by the way, inte ens hade öppnat.
Sen kom den sista pricken över i:et, gräddet på moset och droppen som fick hela badkaret att rinna över. När jag visat pass och boardingkort ber killen i gaten mig att lägga min (proppfulla) handväska i mitt (proppfulla) handbagage.
Vänta lite nu. Det här har ingen sagt något om innan. Samtidigt som jag försöker pressa ner mina ägodelar från handväskan i handbagaget kommer tre olika personer från personalen och skyndar på mig, säger att jag måste gå ombord NU. Får varken hjälp eller förklaring när jag sitter på golvet för att få ihop allt. Det hela slutar med att jag bär två böcker, en numera trasig påse med vätskor, en ipad och två mobiler i ena handen medan jag drar mitt nu ännu mer fullproppade handbagage i andra. Stressad? Något.
Kommer ombord på flyget 20 meter senare och min angedda plats 95 finns inte. Får till svar att det är fri placering. Frågar frustrerat en flygvärdinna vad jag ska göra med alla lösa saker nu när jag tydligen inte får använda min handväska längre. Får till svar att jag kan ta ut väskan igen.
Vet fortfarande inte vad meningen var med att jag skulle klämma ihop allt i en väska 20 meter innan jag boardade flyget, när det inte var något problem att ha två väskor ombord. När jag sa att "it makes no sence!" till flygvärden gick han bara därifrån utan att kommentera.
Under flygresan gjorde de reklam minst en gång i timmen om saker man kunde köpa. Överdriver inte. Och inget var gratis. Precis som i de tiotals mail jag fick under resan (och fortfarande får, fast jag tackade nej till erbjudanden via mail) verkade allt gå ut på att sälja så mycket som möjligt.
Vet att jag låter väldigt gnällig nu men efter att ha jobbat så länge inom service, inser jag mer och mer hur viktigt det är och hur enkelt små saker kan vända helhetsintrycket om de inte rättas till.
Visst, dom får en ny chans när jag flyger hem igen. Men som jag sa till pappa - EasyJet kändes inte som ett korrekt namn när jag stod i mittgången och försökte reda upp mina saker medan flygvärdinnan oförstående påpekade att jag måste sätta mig ner snart.
DifficultJet eller NotMakingSenceJet hade varit mer lämpliga namn.
Men men! Nu är jag här. Och bjuder på en bild från gaten som var "nästan stängd".
