glitter

Nu ska vi allt se vilka av er som är trogna läsare och fortfarande finns kvar. Moahahaha.

Nej men på riktigt hade jag nästan glömt att jag hade en blogg. Det här blir ju typ som att prata med sig själv för det känns som att ni har gett upp om att få se fler inlägg vid det här laget. Men å andra sidan har jag skrivit dagbok (=pratat med mig själv) sen jag var sju så whats the difference.

Jaha nej men eftersom bloggens tema har varit resor kan jag ju säga att jag varit i Kenya och det var helt galet coolt. Får på riktigt fortfarande en liten adrenalinkick när jag tänker på leoparderna som helt plötsligt smög fram ur gräset och gick precis bredvid vår jeep.

Nu hittade jag ingen leopardbild i mobilen bara därför men elefanterna var inte så skitfula dom heller.

Ni är ju galet tappra och lojala om ni läser detta efter alla långa uppehåll. Tänkte lägga ner den här bloggen men ibland kommer jag ändå på att jag vill skriva. Som nu.

Sitter på tåget från Stockholm efter jobb, trevlig lunch och mysmiddag med Lars. Sen blev vår mysrestaurang invarderad av 500 ungdomar och vi FLYDDE därifrån. I de ögonblicken då vi PANIKSLAGET trängde oss fram mellan alla dessa främmande ungdomar för att komma ut kände vi oss plötsligt lite gamla. När slutade vi klassas som ungdomar liksom? Vart gick gränsen?

Nu sitter jag hursomhelst på tåget mot Uppsala och kan inte låta bli att lyssna på en kvinnas monolog om allt som hänt henne de senaste veckorna. En sak jag reagerade på var när hon berättade om sin "mardrömsresa" när tåget var försenat och det kändes som att hon aldrig kom fram. Det var tydligen någon som hoppat slash på anmat sätt hamnat framför tåget och dött, och hon menade att detta var en mardrömsresa för henne och TÄNK sen när hon var tvungen att gå och leta cigaretter när hon kom fram.

Perspektiv kvinna. Ville jag säga. Men jag har blivit så pass svensk att jag bara sitter tyst och skriver det i min blogg istället.

Puss och hej!

Hallå små kissemissar, har inte uppdaterat på länge men har hunnit med både Kreta, Hälsingland och Gotland.

Sitter just nu på tåget mot Stockholm för min första riktiga dag på nya jobbet! Nästa resa blir till Rom i slutet på september, borde hinna berätta lite om Kreta och så tills dess.

Här får ni en bild sålänge på när vi åkte runt på branta slingriga vägar i bergen på jakt efter ett jättefint ställe som visst inte var så jättefint.

Det sista inlägget är en dag försenat, tog en stund att ladda upp. Nu har jag redan varit hemma och vänt, sitter just nu på Skavstas pyttelilla flygplats för att åka mot Kreta.

I Köpenhamn tog vi en guidad båttur och guiden sa allt först på danska, sedan engelska och så sist (ibland) på tyska. Vi tyckte lite synd om tyskarna som inte fick ta del av de roliga detaljerna som hon la till i slutet på danska och engelska. Den tyska guidningen bestod bara av datum och fakta.

Sen hoppade hon helt över säkerheten för de stackars tyskarna som inte fick veta att det fanns flytvästar ombord och att de skulle sitta ner under turen. När vi skulle under en låg bro uppmanade hon alla att ta kort på ett torn till vänster, men att sedan snabbt sätta sig ner igen eftersom bron var så låg. På tyska hoppade hon dock över uppmaningen att hålla huvudet lågt. Som tur var höll dom sig lugna och ingen slog i huvet!

Dom gillar tyskar i Danmark. Nu ska vi se hur dom har det i Grekland!

Sa, er jeg paveg tilbage mod landet Falukorv. Har haft tre fina dagar i Köpenhamn!

Det är en riktigt charmig lille by med många spännande små ideer. På gatorna såg vi massor med spännande folk, allt från svävande män, magiker, Tut-ankh-amon, en man som spelade musik på glasflaskor och en allmänt läskig person i silverdräkt och mask.

Har lärt mig ett nytt ord också. Flödebollsmil (gräddbulls-leende). Ska om jag förstod rätt betyda ett falskt leende.

Jaha nähä här sitter jag nu på flyget tillbaka mot Arlanda där pappa hämtar mig och imorgon bär det av mot Kreta.

Dejligt!

Sitter på bussen mot Arlanda, lagom sömnig. Ska flyga till Köpenhamn och träffa Therese och Sofie som jag jobbade med i Kusadasi, om ni minns dom å trogna läsare. Hade tänkt cykla till stationen imorse (kul att jag skriver imorse fast klockan fortfarande bara är fem), men bytte till buss i sista stund. Det var när jag stod klar med hjälm och cykelnyckel som jag tittade på min kabinväska och insåg att I did NOT think that through. Det var lite lättare att få plats med väskan i bussen än på pakethållaren och eftersom ingen verkade vilja åka buss klockan halv fem på morgonen så hann jag med den bussen jag tänkte ta ändå. Alles gut, danke schön, guten nacht.

Blogg-appen funkar igen, det firar vi med en bild på min chokladkaka idag!

Har inte känt något direkt behov av att skriva nu när jag är hemma men fick ett plötsligt infall nu att hålla bloggen vid liv.

Så hej! Detta har hänt sen sista inlägget:

Har haft semester i Sharm, den var ganska chill med båtutflykt, packning och bara full njutning av att ha en telefon som inte ringer.

Efter några dagar åkte vi till Alexandria, Egyptens mest europeiska stad. Så europeisk är den ju inte, nästan inte alls faktiskt. Det är väldigt fint vid medelhavskusten och det finns endel gamla byggnader och mysiga cafeer men går man in i någon av gränderna skulle man lika gärna kunna befinna sog i Kairo. Tutande bilar, höga 13-våningshus med små korgar nedhissade från balkongerna till den lokala livsmedelsaffären. Försäljare som ropar ut i en mikrofon med samma volym som moskens böneutrop att de har billiga tomater, bananer och morötter gör sitt bästa för att överrösta ljudet av mopeder, högljudda samtal och bilmottorer. ALLA tider på dygnet. Vi bodde på sjunde våningen och hade svårt att koppla bort ljudet från försäljaren av gasbehållare som slog på dessa med en metallpinne för att ingen skulle missa att han kom.

Kort sagt, en intensiv stad med många intryck. Tyvärr var jag sjuk de första dagarna och tyckte att allt det intensiva blev lite för mycket, men blev väl omhändertagen och vi spenderade många timmar på det lokala cafet drickandes honungste och i lägenheten tittandes på film.

Nu är jag alltså hemma i Sverige igen och det är alltid svårt att ställa om sig från att vara i en värld full av liv och rörelse till att plötsligt befinna sig i ett tyst land med frisk luft.

Det tog nog två dagar att ställa om sig, nu är jag så glad att vara här. Luften är så ren, naturen så grönskande vacker och min familj är den bästa som finns.

Dock har jag inte slutat med att flyga runt - snart bär det av mot Egypten igen, och därefter kanske tillbaka till Turkiet, till Kreta, Köpenhamn och Italien.

Stay tuned! ;)