SÅ missförstådd
Herregud. Allting började så bra.
Jag fick tag på en taxi nästan direkt och han körde BRA! Långsamt, tryggt och säkert. Det var en gammal man och han pratade inte med mig alls under resan. HELT underbart. Han gick också med på priset 10 pund utan att krångla det minsta.
Jag var faktiskt så överväldigad att jag bestämde mig för att ge honom hela 20-lappen för resan, vilket är sjukt bra med tanke på hur länge man annars kan dividera om 5 pund av ren princip.
Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig för han tittade inte ens på 20-lappen utan tackade bara och sa hejdå. Först trodde jag att han tänkte lura mig vilket kändes väldigt snopet när jag tänkte va då snäll. Men jag tror faktiskt att han tog för givet att det var en 10-pundsedel han fick. Jaja. Pengarna kom ju fram och jag sa att han var en bra chaufför, så ingen större skada skedd.
Sen kom jag in på cafet i mysiga Il Mercato och sjukt sugen på varm choklad som jag är, försökte jag tappert ta reda på om de hade sojamjölk. Det gick inte. Det GÅR inte.
Den första servitören bara tittade på mig och sa "yes yes, soya" men man ser så tydligt i deras ögon när dom inte förstår. Den andra fattade ingenting. Tillslut kom deras chef fram och fattade kanske lite mer men jag är fortfarande inte säker på om de har sojamjölk eller ej. Han sa nämligen ja och visade sedan stolt upp ett paket vanlig mjölk speciellt framställd för att görs cappuchino.
Jag orkar inte. Och sen frågade han vad jag heter och jag sa Maria. Varför ska alla veta vad man heter för?
Jaja. Dom försöker bara va trevliga. Jag fick några extra kakor och servetter iallafall och sitter nu med en kopp grönt te.
Det är så mycket lättare att göra sig förstådd när man har en arab med sig. Då är det minsann ingen som frågar vad man heter.
Jag fick tag på en taxi nästan direkt och han körde BRA! Långsamt, tryggt och säkert. Det var en gammal man och han pratade inte med mig alls under resan. HELT underbart. Han gick också med på priset 10 pund utan att krångla det minsta.
Jag var faktiskt så överväldigad att jag bestämde mig för att ge honom hela 20-lappen för resan, vilket är sjukt bra med tanke på hur länge man annars kan dividera om 5 pund av ren princip.
Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig för han tittade inte ens på 20-lappen utan tackade bara och sa hejdå. Först trodde jag att han tänkte lura mig vilket kändes väldigt snopet när jag tänkte va då snäll. Men jag tror faktiskt att han tog för givet att det var en 10-pundsedel han fick. Jaja. Pengarna kom ju fram och jag sa att han var en bra chaufför, så ingen större skada skedd.
Sen kom jag in på cafet i mysiga Il Mercato och sjukt sugen på varm choklad som jag är, försökte jag tappert ta reda på om de hade sojamjölk. Det gick inte. Det GÅR inte.
Den första servitören bara tittade på mig och sa "yes yes, soya" men man ser så tydligt i deras ögon när dom inte förstår. Den andra fattade ingenting. Tillslut kom deras chef fram och fattade kanske lite mer men jag är fortfarande inte säker på om de har sojamjölk eller ej. Han sa nämligen ja och visade sedan stolt upp ett paket vanlig mjölk speciellt framställd för att görs cappuchino.
Jag orkar inte. Och sen frågade han vad jag heter och jag sa Maria. Varför ska alla veta vad man heter för?
Jaja. Dom försöker bara va trevliga. Jag fick några extra kakor och servetter iallafall och sitter nu med en kopp grönt te.
Det är så mycket lättare att göra sig förstådd när man har en arab med sig. Då är det minsann ingen som frågar vad man heter.
Kommentarer
Trackback
