glitter

Det bästa med mitt jobb (förutom att man får betalt för att bo i exotiska och coola länder, lära sig allt om kulturen, historian och besöka alla häftiga platser som alla andra måste betala dyra pengar för att se) är att man kan göra folk så glada. Att kunna vända en arg eller förvirrad gäst till att bli glad eller intresserad är en skön känsla. Att överträffa folks förväntingar, att ge lite mer än de tror att de ska få.

På guideskolan sa dom att vi skulle se på gäster som klagade som att de gav oss ett litet rött paket. För när de klagar ger dom oss möjligheten att lösa problemet. Och jag känner verkligen så, jag blir på riktigt glad när någon kommer till mig med ett problem. Inte glad över att problemet har uppstått, men glad att de säger till och ger oss en chans att lösa det.

Men ibland är problemen lite svåra att lösa. Ibland har man svaret men gästen vill inte höra på eller förstå. Ibland gör det ingen skillnad om man lyckas ordna upp det som gått fel, för något kommer alltid att vara fel. Det kommer aldrig att bli riktigt bra eftersom problemet sitter djupare.

Idag kom en kvinna till mig och var djupt besviken på vår valsafari. Hon hade inte sett några valar. Det står klart och tydligt att vi inte kan garantera att man ser valar, då dessa djur lever fria i öppet hav och vi åker ut för att leta efter dom. Men nu var själva problemet inte att de inte hittat valar. Valarna fanns där, de hoppade och simmade på båtens vänstra sida i ungefär en halvtimme. Men eftersom kvinnan satt på den högra sidan i båten kunde hon inte se dom.

För det går ju absolut inte att resa sig upp och gå till den vänstra sidan.

Ibland är det bara lite svårt att hitta svar.