glitter

.

Idag hade jag kakaoutflykten för första gången sen förra året, då min kollega har blivit sjuk. Vi har en liten sjukstuga här, bara Oscar kvar annars har vi alla varit på kliniken av olika anledningar. Men nu är vi okej!

.

Dom hade iallafall gjort om turen lite sen sist. Och jag ogillar starkt att inte ha koll under utflykter. Eller i något sammanhang överhuvudtaget. Det blev lite svårt i början när vi delade in gruppen i två med min lokalguide i ena och mig själv i den andra. Vi skulle gå en ny runda på kakaofabriken där jag aldrig varit och till min hjälp hade jag en spansktalande kvinna. När vi kom in i maskinrummet och hon gladeligen förklarade på spanska vad man använde alla maskiner till kände jag att nej. Nu vill jag gärna vakna upp i min säng och läsa en bok istället.

.

Men det gick, på något sätt löser det sig alltid. Och jag överlevde den här gången också! Gästerna var glada när vi åkte tillbaka till Samaná på eftermiddagen så någonstans gick det alltså rätt. Och jag är så stolt över mig själv, för jag förstod nästan allt dom sa på spanska under dagen. Så pass mycket att jag kunde översätta för våra gäster. Och believe me, dom sa en hel del på spanska.

.

Och medan jag varit ute och åkt båt och buss har Barret flygit tillbaka från Bangladesh - välkommen hem lilla Barr!! Ser fram emot att höra dina berättelser!

.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det tydligen var 23 minus i Sverige igår morse och 41 minus nånstans i Finland i förrgår. Och här står vi och fryser på balkongen när det kommer en bris och termometern visar 26 grader plus på kvällen. Tänkte bara att ni kanske ville veta det. Snart kommer mamma och pappa hit!

.