glitter

Nu har jag äntligen satt mig ner här för att uppdatera bloggen. Inget internet på hotellet (om man inte vill bli ruinerad och det vill jag inte) och det vanliga internetcafét hade de plötsligt ersatt med sand och byggarbetare. Vet inte vad som hände där. Så jag tog en taxi till Il Mercato och här sitter jag nu. Redo att uppa.

Fast det blir nog ganska kort. Vill hem och sova, bekväm som man blivit.

Izmir - Istanbul
Satt bredvid en tysk gubbe som verkade flygrädd. Han gnuggade händerna, gjorde konstiga läten och började i slutet på flygresan att gunga fram och tillbaka, likt ett psykobarn i en skräckfilm. När vi hade landat var han helt uppspelt varje gång han såg ett flygplan som var påväg att lyfta från landningsbanan. Han petade på mig och visade flyget. Yes, sa jag vänligt. Its flying. Kanske borde sagt nåt på tyska istället. Jaaa klaar, das ist einen flugen maskinen. Jaa jaa. Sehr gut.

Istanbul - Cairo
Här var det lite sorgligare, eftersom jag lämnade Turkiet. Men araberna i gaten var mycket tystare och stiligare än förra gången jag flög den här rutten. Bara en av kvinnorna bar slöja och jag var överlag väldigt imponerad. Satt bredvid en egyptisk man som bodde i Frankrike. Han försökte göra upp roadtrip-planer med mig men tror jag lyckades backa ur. Kul man iallafall, han sa att han hade flytt från Kairo men var nu tvingad att stanna tre dagar pga jobb. Sen skulle han fly tillbaka till Frankrike. Kairo var för kaotiskt sa han. Jag kikade ut ur fönstret och såg flera kilometer av stillastående trafik, och kunde inte riktigt ifrågasätta hans åsikt.

Cairo - Sharm el Sheikh
Än en gång positivt överaskad av servicekänslan bland egyptierna. De jag mötte på flygplatsen hade självdistans, kunde skämta om sig själva och var allmänt trevliga och tillmötesgående. Flygplatsen såg ut som förra året och jag blev snart hämtad av mina chefer för transport till hotellet där jag nu bor.

Morgonen pratade jag på bussen från flygplatsen inför våra nyankomna gäster och ungefär hundra guider som var med för att studera vad man ska säga på en ankomstbuss i Sharm el Sheikh. Sen hade jag välkomstmöte men där fick jag med mig en kollega som hjälp. Fler guider som lyssnade än gäster.

Igår hade vi service på hotellen och därefter cityturen, vilken faktiskt gick jättebra. Återigen hade jag ungefär fem guider med som antecknade och lyssnade tålmodigt. Vi hade en liten miss dock, det var vårt stopp vid Sadiki café där vi skulle se solnedgången. Kl 16.10 frågade jag min lokalguide när solen skulle gå ner. Halv, svarade han då. Okej bra, sa jag, då kan vi åka dit nu så kommer vi i perfekt tid.

Bara att han menade halv sex, inte halv fem. Var han vänlig att påpeka för mig efter att vi väntat i 35 minuter.

Idag var jag ledig och låg vid poolen hela dagen! Nu har jag träffat på ett par av de egyptier som man faktiskt blir irriterad på. Började undra om jag kanske inbillat mig att de fanns. När någon frågar vad man heter och vart man kommer ifrån, är det inte så svårt att svara. När den tredje personen i rad frågar, är det fortfarande okej. Men efter femton gånger får man pröva sitt tålamod något.

Återkommer med mer spännande händelser från den Egyptiska vardagen.

KRAM PÅ ER!