glitter

Vi har liksom en galen hund utanför huset. Inne på vårt område. MED halsband. Den skäller som en tok och låter en inte gå förbi! Första gången jag såg den var jag själv och med mycket påtvingat lugn och många djupa andetag lyckades jag ta mig förbi den och sa till vakten. Ikväll när vi kom tillbaka efter middag på Era Ora (som btw är en skitbra italiensk restaurang!) så stod den där igen. Den här gången var vi tre stycken men inom två röda var vi inträngda på en liten toalett och stod där i flera minuter innan vi vågade smyga tillbaka upp till lägenheten.

Dios mio!

Annars går det bra, getting there. Har redan lite smått beslutsångest över vad jag ska göra nästa vinter, trots att denna vintersäsong inte ens är slut (tre veckor kvar...). Och samtidigt som jag börjar trivas mer och mer här, längtar jag hem till Sverige och känner någonstans ett sug efter att stabilisera mig och såklart, som alltid, efter att träffa min familj. SAMTIDIGT som jag längtar till Turkiet och efter att åka till Ikea i Izmir och fixa till min egna lägenhet som faktiskt kommer att vara min i ett halvår, utan destinationsbyte (insallah).

Och dessutom saknar jag Egypten, alla människor där, landet, Khan el Khalili och jag saknar att köra utflykter till Kairo. Mindes idag en speciell kväll i Kairo, vet inte varför jag kom att tänka på det. Men det var när min chef åkte med för att se utflykten, och jag skulle träffa min gamla kollega på kvällen eftersom båda vi hade tvådagarsturen. Jesper var så sjukt godissugen på kvällen så jag, han och Liselotte begav oss ut på godisjakt i mörka Kairo med galen trafik och ett os av föroreningar tillsammans med nattvakten utanför hotellet.

På vägen till godisaffären såg vi en familj. Jag tror det var en pappa och två barn som vi såg när vi gick förbi. De bodde som majoriteten av befolkningen under ett trätak. Inga väggar, och det var som normalt kyligt på natten. När vi gick förbi hade de tänt en liten eld på gatan utanför huset och satt där tillsammans vid elden för att få värme. Och jag kände att hjälp, vad mycket jag inte har sett. Och Gud, vad bra vi har det. Här är vi ute och köper godis för inga pengar alls, och sen ska vi tillbaka till Sofitel där vi kommer spendera kvällen framför teven i världens kanske skönaste sängar.

Vet som sagt inte varför detta minne kom till liv idag men det är något med Egypten alltså, och det tar ett bra tag att älska det landet men när man väl gör det är man fast.

Nu blir det filmkväll och imorgon kl 06.30 åker jag iväg för att ha utflykt för EN person för första gången i mitt liv!