Que pasa liksom?

Ok snabb sammanfattning - missade white water rafting eftersom det tog en timme att öppna dören (de försökte med en machéte bland annat men gav tillslut upp och sparkade in den. Tur att Carro var med mig i telefonen och kunde översätta när vakten sa "gå bort från dörren, vänta i sängen" på spanska).

Vi åkte till El Limon vattenfallet istället, 52 meter högt o jättefint. Vi red häst dit och jag trodde dom skämtade när jag såg de smala nedförsbackarna med lera och sten som hästen skulle gå nerför med mig på ryggen. Men det var inget skämt och vi överlevde, med hjärtat i halsgropen, och jag fick sitta ner och hämta andan i femton minuter efter att vi gått upp hela vägen för stentrapporna efteråt. Ingen kondition what so ever!

Idag hade jag kakaoutflykten för första gången, tror första gången också som den någonsin var på skandinaviska. Det gick bra, jag och lokalguiden Wilson hade kul ihop och gästerna var supersöta. Är inte van att komma såhär nära gästerna och kommer verkligen sakna några när jag åker imorgon. Vet att det är sant, för jag saknar fortfarande några som har åkte för både en, två och tre veckor sedan.

Men imorgon bär det av mot islandet Sverige, där jag ska gå på kurs i Stockholm tre dagar och sedan återvända till hemstaden och min efterlängtade familj innan jag kommer tillbaka hit med nästa flyg tillbaka hit igen.

Nu har mina ögon stängts tillräckligt många gånger, sov gott. Puss! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0