glitter

Det är onsdag kväll, klockan är snart nio och jag ska snart ta en varm dusch och sova. Regnet vräker ner över Dominikanska Republiken och jag tycker riktigt synd om mina gäster som just nu sitter och äter middag i restaurangen nedanför. De har betalat så sjukligt mycket pengar för att komma hit till värmen och visst, det är varmt, och det är fortfarande vackert, men jiiiises vad det regnar. Dag som natt. Problemen jag hade har börjat blekna däremot så inom mig skiner solen igen, och jag gör så gott jag kan för att lysa upp alla gästers semester också men trots att de håller humöret ovanligt högt uppe ser jag besvikelsen och oron i deras ögon och jag HOPPAS SÅ INNERLIGT att det blir sol imorgon. Försöker förtränga satelitbilden jag såg där man tydligt såg molnen dundra in utan nåd flera dagar framöver. Vinden kan byta rikting, det kan ändras. De stackarna som bara bokat en vecka har fortfarande chans att vila under kokosnötspalmernas skugga på en torr vit sandstrand och promenera i solskenet eller åka båt på öppet hav. Åh Gud, folk ska åka katamaran imorgon, SNÄLLA låt solen lysa åtminstone över Samaná. Jaja. Väder är iallafall något som vi inte kan göra något åt. Det är bara att göra det bästa av situationen, och det gör de flesta. Det blir nog bra ska vi se. Pussnatt!