glitter

Idag har varit bättre men det är något som liksom ligger och mullrar under ytan. Någon som gör sig påmind och ena stunden känns det okej, faktiskt nästan bra, och jag tror att allt kommer ordna sig till det bästa. Andra stunden känns det skit igen. Tog en strandpromenad imorse och skrev dagbok, det hjälpte nog lite.

Gästerna verkar lugna igen. De som kom med första flyget åkte hem idag och de har varit riktigt söta, det känns redan tomt utan dom. Supergulliga nästan allihop faktiskt. Faktiskt alla utom en familj, vilket är riktigt bra. De som kom veckan efter har varit lite upp och ner men den här gången är alla trevliga hittills.

Och jag tycker inte att man är otrevlig om man kommer till mig med ett problem. Endel av de söta som åkte hem hade problem men vi löste det. Det jag ogillar är sättet vissa framför sina problem på. Man får inte mer om man skriker. Vi är här för att hjälpa och göra semestern så bra den bara kan bli, det är liksom vår arbetsuppgift. Så det räcker med att lugnt och fint förklara vad som är fel så får man hjälp. Och faktiskt lite därtill. Det där lilla extra kan man dock glömma om man skriker och hotar, då blir det den korta enkla vägen.

Jag menar, jag hjälper gärna snälla tanter över gatan. Men om en tant står och skriker åt mig att leda henne över vägen och göra det snabbt annars ser hon till att jag blir arbetslös - då kan hon gott stå kvar där ett tag. Tror att de flesta håller med mig. Sen är det ju självklart att jag hjälper henne över vägen för det hör till mitt jobb men det tar längre tid och det blir inte något småprat och ingen karamell efteråt.

Så tänk på det gott folk, skrika lönar sig INTE! Inte under semestern och inte efter.