...
Vet inte vad jag ska ha för rubrik, vart jag ska börja eller hur jag ska avsluta detta inlägg. Men med tanke på att jag nyss kommit hem från en överrumplande bussresa genom Europa på 41 timmar och behöver röra på mig för att inte somna, så ska jag nog fatta mig ganska kort.
Vet inte vad vi trodde exakt, men ingen av oss fyra guider som sagt upp oss eller var påväg hem för att ha lite semester innan nästa destination hade sett detta komma. Vi hade alla föreställt oss att vi skulle sitta som resenärer i dessa bussar som skulle ta oss från Barcelona till Sverige och vi hoppades på att få komma i samma buss så att det skulle bli lite roligare.
Istället satt vi en guide längst fram i varje buss och under de första 25 timmarna var det vi som skulle informera och planera resan mot Hannover där nya danska bussar väntade på oss. Jag har åkt buss från Sverige till Frankrike en gång när jag gick i gymnasiet, men kan inte direkt påstå att jag vet vart alla restauranger och bra toalettstop ligger längs med vägen. Hade heller inte förväntat mig att chaufförerna i fyra av våra bussar skulle bestämma sig för att åka iväg på egen hand med mina kollegor och lämna mig själv med min buss plus två bussar utan guider. Jag hade alltså själv hand om ca 150 trötta och hungriga gäster under 25 timmar genom Spanien, Frankrike och Tyskland.
Ska inte gå in på för mycket detaljer, men det är fortfarande helt otroligt hur fullt vuxna människor plötsligt kan bete sig som dagisbarn och hur svårt det är att få fram rätt information när folk bara hör vad de vill höra. Kände mig flera gånger ganska hjälplös där i guidesätet på bussen utan mobiltelefon och utan täckning på mina chaufförers mobiler. Visste att vi skulle möta de danska chaufförerna på flygplatsen i Hannover men inget mer. Och när man inte vet får man improvisera, och hoppas på det bästa.
Som tur var hade jag också väldigt söta gäster på bussarna och trots att även de blev trötta och kände sig uppgivna, förstod de att vi befann oss i en extrem situation och att detta var vårt enda alternativ. Och jag har fått många kramar och värmande ord från dessa underbara människor.
Kommer sent att glömma ögonblicket när vi mötte de danska chaufförerna i Hannover. Jag hade tidigare bett alla gäster att vänta i bussen medan jag fick mer information som jag sedan skulle ge till dom. Hade alltså tänkt fortsätta vara guide hela vägen till Sverige. Och känslan av lättnad går nästan inte att beskriva, när den danska chaufförern tog mikrofonen i bussen och själv gav all info till gästerna. Och hur de hade organiserat alltihop och hur de tog över ansvaret från oss.
Det var helt otroligt skönt att sitta på ett riktigt bussäte och faktiskt kunna börja slappna av. Visst fortsatte vi att få frågor, men nu kunde vi hänvisa till chaufförerna eftersom de faktiskt hade koll på läget. Och det hade varit svårt att sova på guidesätet eftersom det inte fanns något att luta sig mot. Varje gång jag nickade till höll jag på att ramla ner på golvet!
Är så otroligt tacksam för mina kollegor från mitt eget och två av näst största resebolagen i Sverige, utan oss hade bussresan mellan Barcelona och Hannover inte fungerat. Den hade verkligen inte fungerat. Och jag är så tacksam för alla gäster som visade tålamod och förståelse under resan, trots att det var så tufft för alla.
Ännu något man inte trodde man skulle få uppleva som guide. Och jag minns ännu ett par som frågade mig om jag fick bra OB för det här. Kunde inte låta bli att skratta. Har väldigt svårt att tänka mig att dessa två dygn ens kommer räknas som arbetsdagar. Troligtvis blir det inte mer än två semesterdagar som försvann. Men det gör inget, för trots att jag är galet trött och sliten med värk i de flesta delar av kroppen, så är jag glad. För vi hade ett bra team, och många underbara gäster. De andra kommer nog inse vikten av vad vi gjort för dom om några dagar. Och nu i efterhand känns det faktiskt nästan värt det.
Dags för en promenad ute i solen och den friska svenska vårluften. Kan inte fatta att jag är hemma.
Vet inte vad vi trodde exakt, men ingen av oss fyra guider som sagt upp oss eller var påväg hem för att ha lite semester innan nästa destination hade sett detta komma. Vi hade alla föreställt oss att vi skulle sitta som resenärer i dessa bussar som skulle ta oss från Barcelona till Sverige och vi hoppades på att få komma i samma buss så att det skulle bli lite roligare.
Istället satt vi en guide längst fram i varje buss och under de första 25 timmarna var det vi som skulle informera och planera resan mot Hannover där nya danska bussar väntade på oss. Jag har åkt buss från Sverige till Frankrike en gång när jag gick i gymnasiet, men kan inte direkt påstå att jag vet vart alla restauranger och bra toalettstop ligger längs med vägen. Hade heller inte förväntat mig att chaufförerna i fyra av våra bussar skulle bestämma sig för att åka iväg på egen hand med mina kollegor och lämna mig själv med min buss plus två bussar utan guider. Jag hade alltså själv hand om ca 150 trötta och hungriga gäster under 25 timmar genom Spanien, Frankrike och Tyskland.
Ska inte gå in på för mycket detaljer, men det är fortfarande helt otroligt hur fullt vuxna människor plötsligt kan bete sig som dagisbarn och hur svårt det är att få fram rätt information när folk bara hör vad de vill höra. Kände mig flera gånger ganska hjälplös där i guidesätet på bussen utan mobiltelefon och utan täckning på mina chaufförers mobiler. Visste att vi skulle möta de danska chaufförerna på flygplatsen i Hannover men inget mer. Och när man inte vet får man improvisera, och hoppas på det bästa.
Som tur var hade jag också väldigt söta gäster på bussarna och trots att även de blev trötta och kände sig uppgivna, förstod de att vi befann oss i en extrem situation och att detta var vårt enda alternativ. Och jag har fått många kramar och värmande ord från dessa underbara människor.
Kommer sent att glömma ögonblicket när vi mötte de danska chaufförerna i Hannover. Jag hade tidigare bett alla gäster att vänta i bussen medan jag fick mer information som jag sedan skulle ge till dom. Hade alltså tänkt fortsätta vara guide hela vägen till Sverige. Och känslan av lättnad går nästan inte att beskriva, när den danska chaufförern tog mikrofonen i bussen och själv gav all info till gästerna. Och hur de hade organiserat alltihop och hur de tog över ansvaret från oss.
Det var helt otroligt skönt att sitta på ett riktigt bussäte och faktiskt kunna börja slappna av. Visst fortsatte vi att få frågor, men nu kunde vi hänvisa till chaufförerna eftersom de faktiskt hade koll på läget. Och det hade varit svårt att sova på guidesätet eftersom det inte fanns något att luta sig mot. Varje gång jag nickade till höll jag på att ramla ner på golvet!
Är så otroligt tacksam för mina kollegor från mitt eget och två av näst största resebolagen i Sverige, utan oss hade bussresan mellan Barcelona och Hannover inte fungerat. Den hade verkligen inte fungerat. Och jag är så tacksam för alla gäster som visade tålamod och förståelse under resan, trots att det var så tufft för alla.
Ännu något man inte trodde man skulle få uppleva som guide. Och jag minns ännu ett par som frågade mig om jag fick bra OB för det här. Kunde inte låta bli att skratta. Har väldigt svårt att tänka mig att dessa två dygn ens kommer räknas som arbetsdagar. Troligtvis blir det inte mer än två semesterdagar som försvann. Men det gör inget, för trots att jag är galet trött och sliten med värk i de flesta delar av kroppen, så är jag glad. För vi hade ett bra team, och många underbara gäster. De andra kommer nog inse vikten av vad vi gjort för dom om några dagar. Och nu i efterhand känns det faktiskt nästan värt det.
Dags för en promenad ute i solen och den friska svenska vårluften. Kan inte fatta att jag är hemma.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bra skrivet!!! :)
Trackback
