glitter

Vi har liksom en galen hund utanför huset. Inne på vårt område. MED halsband. Den skäller som en tok och låter en inte gå förbi! Första gången jag såg den var jag själv och med mycket påtvingat lugn och många djupa andetag lyckades jag ta mig förbi den och sa till vakten. Ikväll när vi kom tillbaka efter middag på Era Ora (som btw är en skitbra italiensk restaurang!) så stod den där igen. Den här gången var vi tre stycken men inom två röda var vi inträngda på en liten toalett och stod där i flera minuter innan vi vågade smyga tillbaka upp till lägenheten.

Dios mio!

Annars går det bra, getting there. Har redan lite smått beslutsångest över vad jag ska göra nästa vinter, trots att denna vintersäsong inte ens är slut (tre veckor kvar...). Och samtidigt som jag börjar trivas mer och mer här, längtar jag hem till Sverige och känner någonstans ett sug efter att stabilisera mig och såklart, som alltid, efter att träffa min familj. SAMTIDIGT som jag längtar till Turkiet och efter att åka till Ikea i Izmir och fixa till min egna lägenhet som faktiskt kommer att vara min i ett halvår, utan destinationsbyte (insallah).

Och dessutom saknar jag Egypten, alla människor där, landet, Khan el Khalili och jag saknar att köra utflykter till Kairo. Mindes idag en speciell kväll i Kairo, vet inte varför jag kom att tänka på det. Men det var när min chef åkte med för att se utflykten, och jag skulle träffa min gamla kollega på kvällen eftersom båda vi hade tvådagarsturen. Jesper var så sjukt godissugen på kvällen så jag, han och Liselotte begav oss ut på godisjakt i mörka Kairo med galen trafik och ett os av föroreningar tillsammans med nattvakten utanför hotellet.

På vägen till godisaffären såg vi en familj. Jag tror det var en pappa och två barn som vi såg när vi gick förbi. De bodde som majoriteten av befolkningen under ett trätak. Inga väggar, och det var som normalt kyligt på natten. När vi gick förbi hade de tänt en liten eld på gatan utanför huset och satt där tillsammans vid elden för att få värme. Och jag kände att hjälp, vad mycket jag inte har sett. Och Gud, vad bra vi har det. Här är vi ute och köper godis för inga pengar alls, och sen ska vi tillbaka till Sofitel där vi kommer spendera kvällen framför teven i världens kanske skönaste sängar.

Vet som sagt inte varför detta minne kom till liv idag men det är något med Egypten alltså, och det tar ett bra tag att älska det landet men när man väl gör det är man fast.

Nu blir det filmkväll och imorgon kl 06.30 åker jag iväg för att ha utflykt för EN person för första gången i mitt liv!

Välkomstmötet gick bra! Hade skrivit en lapp med stödord men tittade inte på den en enda gång, det bara flöt på, visste inte att jag kom ihåg alla årtalen och namnen förrän jag bara hörde mig själv rabbla upp dom. Gästerna skrattade åt mina skämt och verkade tycka det var givande också, så credit till mig! Tack tack.

Nu ska jag sätta fast den blå hjälmen på huvudet och cykla iväg på min blå cykel till eftermiddagens hotellbesök. Vet att det kommer vara lite problem på ett av hotellen eftersom vi har gäster där som förväntat sig något vi aldrig har lovat dom. Och nu är de arga för att det inte finns där, men det har det aldrig gjort och jag vet inte varför de trodde att det skulle göra det. Problemet är ju att vi lyckades ordna detta till en familj eftersom de behövde det, och nu vill alla andra familjer också ha det.

Det jobbigaste är att jag har visat dom svart på vitt, att det inte står någonstans att detta ska finnas. Men vissa människor tycker inte om att ha fel och ger sig inte, vilket gör att det kommer ta lite tid på ett av hotellen idag.

Men det är egentligen bra, hellre något att göra än ingenting, det är ju därför jag åker dit. Får helt enkelt prata med dom och se vad som är problemet - egentligen.

Jaha ja, då var det snart dags att trampa iväg! Lite ångest över mitt gymkort jag har köpt och bara använt en gång. Och då var jag där i ca en halvtimme. Tänkte att ikväll, då ska jag gå dit. Har ingen ursäkt än och hoppas inte att någon kommer upp längs med vägen!

Puss och hej skinka och leverpastej!

Har flyttat till Mexiko, woho! Bor numera i Playa del Carmen på Yucatán-halvön och njuter återigen av 30 graders värme och vita korallstränder. Och cyklar som går sönder påväg till hotellet, tyskar som frågar vart deras utflyktsbuss är, gäster som är arga på dig för att det regnar och EF+ gäster som blir arga för att bussen kör dem till Playa del Carmens centrum fast det står "transfer till Playa del Carmen centrum" på biljetten.

Och jag älskar det! Hade en liten svacka här i början när jag kände mig som helt ny eftersom jag kommit hit i slutet på säsongen och aldrig har varit här tidigare. Men nu har jag äntligen fått köra transfer, ha service och imorgon är det mitt första välkomstmöte här i Mexiko. Ska bli jättekul verkligen att börja köra igång, tror de här sista fyra veckorna kommer gå riktigt fort.

Saknar Dominikanska, saknar de supergulliga människorna jag lärde känna där och den naturliga skönheten, att vara så nära lokalbefolkningen och att kunna gå på några av världens vackraste stränder utan att möta en enda människa. Förutom en och annan dominikan som klättrar upp i palmerna för att ge dig en kokosnöt.

Men jag gillar verkligen Mexiko också, förstår folk som återvänder hit. Det finns ett enormt utbud här och centrum i Playa del Carmen är supermysigt, för att inte tala om de kriiitvita stränderna, alla cenotes som ligger helt klara och stilla och bara väntar på att utforskas, ruinerna av mayaindianernas tempel och alla coola djur som finns överallt. Apor, agoutis, quatlimundis, sköldpaddor, delfiner, flamingos och JAGUARER för att bara nämna några.

Och på söndag är det equinox i chichen itza! Jag vet, skulle inte heller ha fattat den meningen för två veckor sen, men det är ett fenomen som bara sker två gånger om året i en av de mest kända mayastäderna som man upptäckt. Exakt när solen står rakt ovanför ekvatorn bildas det soltreanglar vid sidan av pyramidens trappsteg och detta liknar precis kroppen på en 34 meter lång orm som slingrar sig ner till ett stort ormhuvud uthugget i kalksten i botten på templet. Och kanske, kanske, ska jag med mina kollegor dit på söndag och guida på utflykten. För första gången i mitt liv ska jag guida i en mayaby och jag är så galet sugen!! Helt vilt alltså. Måste läsa på som en galning och det är bara imorgon kväll egentligen som jag kan göra det men är inte orolig, inte än, tack vare att jag kört så många utflykter innan känns det relativt lugnt.

Nej tjejer och grabbar (låtsas att det är fler än mina systrar <3 som läser detta) (välj själva om ni är tjejer eller grabbar) (har redan valt åt er så dont bother!) nu är det dags att förbereda välkomstmötet imorgon.

Buenas noches para todos y uno beso grande!