glitter

Ikväll går internet i snigeltakt. Ungefär tre centimeter i timmen. Och för att ni ska få ett begrepp om hur snabbt det är, så kan jag avslöja för er att det har tagit nio minuter att logga in på mitt bloggkonto, kolla statistiken och öppna ett nytt inlägg.

Men detta till trots, tänkte jag pröva mitt tålamod och skriva ett väldigt viktigt inlägg om bananer. Och inte vilka bananer som helst, utan svennebananer.

(Föreställ er en bild på en gul banan, orkar inte ens försöka ladda upp)

Jag har många gånger fått höra att jag inte beter mig som en svensk. I Egypten beter jag mig som en egypt, i Dominikanska var jag som en dominikan och här i Turkiet, ja, här är jag turk. De säger att jag är sympatisk och rolig, att jag har ett varmt hjärta och inte är rädd för att lära känna folk. Antar att det beror på att jag tycker om att skämta med dem, och att jag helt enkelt har för kort tålamod för att gå runt och vänta på att någon annan ska ta kontakt med mig. Det gjorde jag under tillräckligt många år!

Men, ibland är jag jättesvensk. Och det är till exempel när de ryska magdansöserna på Yucca försöker dra upp mig för att dansa rysk magdans för hela restaurangen.

Det stavas N-E-J.

Vet inte vad det är jag är rädd för, antagligen samma sak som de flesta andra svennebananerna: att göra bort sig. Att göra fel och skämma ut sig för hela restaurangen. Men det är ju det som är det roliga! Hela grejen går ju ut på att man ska ha kul och göra fel!

Jag vet ju det, och ändå kan jag inte låta bli att stelna till i stolen när jag ser de rosa paljettkjolarna utanför entrén. Tayyar är världens sötaste som ställde upp en pall som en mur bredvid mig och bordet intill och jag drog beskyddande mitt eget bort ännu närmare, och tänkte att nu, nu är jag trygg. Nu kan de inte ta mig.

Men tror ni inte idioten glider förbi min mur, utan att fatta piken det minsta, och drar mig i armen?

Nej, jag vet inte vad det är. Det är inte så att jag bryr mig jättemycket om att jag skulle dansa fel, och vad de andra engelsmännen tycker om mig spelar mig inte någon större roll. Det är bara det att jag inte vill. Jag är för svensk helt enkelt.

Vi får skylla på det.