glitter

Tillbaka från båtutflykten, det gick bra. Underhöll mig med att prata med gästerna som satt i skuggan, hämta dricka åt de som satt i solen och när ingen hade behov av oss, prata med Johanna och göra mitt bästa för att ignorera kaptenens son som envisades med att stå väldigt nära mig och säga I love you. De enda orden han kunde på engelska.

Jag och Johanna har hunnit prata lite om livet. Under båtutflykter ser vi guider inte ut att arbeta så hårt. Vilket vi heller inte gör, även när vi försöker. Och flera av gästerna tog kort på oss.

- Working hard! ropade jag åt en finsk gäst som precis förevigat mig och Johanna på bild.
- Or hardly working? fick jag till svar över axeln.

Well, vi bjuder på det.



Och så var det det här med att fundera över livet.

Man kan ju bara gå runt och vara på den säkra sidan jämt om man vill. Aldrig gå runt det där hörnet som man så gärna vill runda, aldrig skicka iväg det där sms:et och aldrig någonsin vara så dum och hoppa från en klippa.

För tänk om det visar sig att man inte kan flyga? Tänk om ingen står där nere för att fånga en?

Eller så bara kör man. Springer runt hörnet och rakt in i en vägg. Skickar iväg ett sms utan att få svar. Och hoppar med alla sina krafter över kanten på klippan.

För kanske, kanske står det någon där nere och tar emot.