glitter

Tror jag ska våga mig på att se The Duchess ikväll. Sist jag såg den filmen var jag i Kairo och minnet gör att jag tvekar en smula...

Det var på tvådagarsturen. Jag hade tappat rösten nästan helt. Hade så ont i halsen att jag hostade tills ögonen tårades och kunde för mitt liv inte förstå, hur jag skulle klara av att guida i två timmar på det Egyptiska muséet morgonen efter. Där man dessutom behöver höja rösten ganska rejält för att höras bland de andra hundratals besökarna och deras guider.

Var kort sagt livrädd.

Men jag hade hört att varmt vatten med honung och citron i skulle hjälpa så där bäddade jag upp mig i sängen på Sofitel och ringde roomservice. Igen. Och igen. Under större delen av natten lyfte jag otaliga gånger på telefonluren och bad om ännu en bricka fylld med små burkar honung, en tallrik citronskivor och en kanna rykande hett vatten.

Och så zappade jag på TV:n. Och fastnade vid The Duchess. Filmen hade redan pågått ett tag men jag minns att det inte dröjde länge tills jag var helt fast. Och inte så mycket längre tills jag började gråta. Med täppt näsa och svidande hals, satt jag där i världens mjukaste säng och grät som ett barn. Minns att den filmen är så sjukt vacker, och så fruktansvärt sorglig på flera ställen.

Men tro det eller ej, mirakelmedicinen hjälpte! Dagen efter hade jag rösten tillbaka och kunde utan problem guida i muséet och överrösta försäljarna i Khan el Khalili. Kanske med något svullna ögon och röd näsa.