glitter

Ibland börjar jag tänka ganska djupa tankar. Det behöver inte vara något speciellt som framkallar det, utan egentligen vad som helst. Som imorse, då började det med att jag stod och rörde runt i en kastrull med gröt.

För om jag skulle sluta röra, skulle det bildas en hinna högst upp på gröten. Och det som låg i botten skulle bli bränt. Gröten skulle inte smaka så gott längre, och det är svårt att göra något åt det när det väl har gått så långt. Så långt att ytan täckts av en tunn hinna och botten blivit bränd.

Och det är ju egentligen samma sak med allt här i livet. Så fort något slutar att utvecklas eller skötas om, så slutar det liksom att glänsa. Det går inte att få ut något av det längre. Som ett gammalt hus som blivit övergivet - snart täcks det av spindelnät, ogräs och damm. I det fallet kan man ju faktiskt rusta upp huset igen men med andra saker är det inte lika lätt.

Som min gamla bil. Den hade stått utomhus i två år, varav ett av åren varit vinter. Såklart började den rosta och gick tillslut inte att starta längre. I det fallet kunde vi inte göra något åt det.

Och vi människor fungerar ju exakt likadant! Om vi slutar utvecklas och om ingen bryr sig om oss, då tappar vi snart den där glöden. Vi börjar sluta kämpa. Slutar leva. Vi liksom bara slocknar. Precis som om någon täckt över oss med något så vi inte längre ser några färger, eller som om vi bara har slutat att fungera. Som om batteriet tagit slut och ingen orkar byta ut det.

Så djupt gick det imorse, när jag stod där och rörde om i min gröt. Och jag kom fram till en slutsats också. Att jag aldrig ska sluta utvecklas. Nu har jag så mycket fritid, som jag lika gärna kan göra något av. Istället för att kolla min facebook och ha tråkigt, kan jag ju faktiskt börja planera lite vad som egentligen ska hända efter nästa sommar.

Här ska minsann inga spindelnät börja växa! :)