glitter

Men det går snart över.

Det jag älskar med Marmaris är turkarna. Naturen. Att allt är så vackert att det tar andan ur mig. Stämningen.

Mest känslan egentligen. Har inte upplevt den på samma sätt någon annanstans.

Har varit där en kväll och två dagar. Och det känns som en vecka.

Kvällen

Checkade in på hotellet på stranden och gick till kontoret. Träffade Hasan och fick en hård kram. Hälsade på Onur på Kaptan, åt räksallad på Maymi, samtalade med Kemal som äger hotellet där jag bodde och försökte få en full svensk gäst att gå till sitt hotellrum och sova.

Sov.

Dag 1

Var på hamam. Har aldrig varit så smutsig på ett hamam förut, SKOJA INTE vad mycket hud som lossnade. Sen gigantisk frukost på Cans café, stranden en timme och tacka nej till att få numret av en turk, för att avsluta med en ayran på charmiga Café del Mar.

Sen tog jag dolmus till Ozy där jag fixade naglar och hår. Varmvattnet var slut så det blev iskall hårtvättning men det var det värt. Åh det är så skönt när någon masserar ens hårbotten.

Sen middag på Golden Plate, träffade gamla kompisar påvägen längs marinan och vi ville döda ryssarna som spelade rysstechno och dansade framför teven. Det är en restaurang, ingen bargata. Idioter. Vi hörde nog inte en enda hel låt under hela eurovision men lite av danska och turkiska hörde vi iallafall.

Var det föresten bara jag som tyckte det såg ut som en vulkan bakom Islands representant när de gav poäng?

Sen barstreet, där det mesta var gratis under kvällen och vi avrundade med att stifta bekantskap med två transvestiter och gå ombord på en båt där vi tänkte sova. Okej vår kompis från kontoret kände ägaren så det var inte så wild and crazy som det låter.

Dag 2

Låg på stranden och strandkillen tyckte det var jättekul att gå förbi min solstol hela tiden och kalla mig för vit kyckling. Vattnet var iskallt och det var jätteskönt för i solen var det stek. Sen lämna tillbaka Onurs tröja som jag lånat, tappa 50 lira på strandpromenaden, ta dolmus till Icmeler och säga hejdå till Mahmut. Träffa guiderna på Prince restaurang och dricka soda.

Sen var det bara tillbaka till hotellet, checka ut, äta gratis lunch och få skjuts av ägaren till busstationen.

När jag skulle byta i Aydin till en dolmus mot Kusadasi fick jag hjälp av tre olika personer. En söt tjej som suttit bredvid mig på bussen tog mig i handen och frågade om jag visste vart jag skulle. Det visste jag. Bara för att jag inte pratar flytande turkiska är jag inte helt lost men gulligt av henne ändå. Sen drog chauffören min väska till rätt buss och så var det ännu en kille som tittade in tre gånger i bussen bara för att kolla att allt var bra och jag var okej.


Nu är jag som sagt tillbaka och börjar äntligen bli trött.

Tror det är dags att ringa hem snart.