Åh. Mätt.


Varför blir det alltid samma sak när vi ska äta?

Först sitter vi och klagar över hur hungriga vi är. Vi tycker att maten tar alldeles för lång tid på sig att komma in, och brödet de serverar äter vi upp på mindre än en minut. Vi är lite överaktiva för att vi är så hungriga och pratar konstant.

Sen kommer maten och en plötslig tystnad sprider sig över bordet. Ibland hörs lite MMMM men annars bara äter vi.

Och så börjar man se det komma. Man känner det först i midjan, speciellt när man har uniformen på sig. Kjolen och shortsen liksom klämmer åt och man vill knäppa upp dem men det får man inte. En efter en lutar sig tillbaka, tar en liten paus, för att sedan långsamt fortsätta kämpa med att äta upp vad som finns kvar på tallriken. Det är fortfarande ganska tyst, förutom några ÅH och UUUHH.

Sen håller vi på att somna. Vi är proppmätta, känner oss tjocka och så blir vi toktrötta.

Kom precis hem efter en middag på Saray och sängen kallar.

Hopp o hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0