glitter

Jag har en stalker på gymmet. Första kvällen vi flyttade in i våra lägenheter såg vi honom från balkongen, nere på parkeringen. Då tyckte vi det var jättekul att kasta ner en jordgubbe på honom. Det tyckte tydligen han också var kul.

I veckan såg jag honom plötsligt på gymmet. Kul, tänkte jag först. Men när han dykt upp bredvid mig vid varenda maskin och tvingat mig att titta på honom när han gjorde benlyft, kändes det inte lika exhalterande längre. Jag och Sofie gick upp till stretchrummet för att fly unden men tror ni inte han kommer efter? När jag ligger på golvet och gör situps står han plötsligt ovanför och går lös på boxsäcken. Tillslut gick vi, jag var helt rädd att säcken skulle lossna och ramla ner i mitt huvud.

I förrgår såg vi dom igen, han och hans turkkompisar. Mr Stalk pratar bara turkiska och tror att jag förstår allt han säger men sist kom hans kompis fram också och sa att de var kollegor. Jag bara nickade artigt men Sofie var artigare än mig och frågade var de jobbar med (han har säkert sagt det på turkiska innan så jag vågade inte fråga "igen").

- We are models. säger han stolt. Och jag håller på att sätta proteindrinken i halsen. Dessa killar har vågigt halvlångt hår, ingen klädstil whatsoever, kläderna är helt random, och dom går runt på gymmet och spänner sig fast dom egentligen inte har nåt att spänna.

- What kind of models? frågar Sofie. Hairmodels?

- For leatherjackets.

Okej men that makes sence. Läderjackemodell har ju till och med jag varit, och min familj med. :) Remember?

Hur som helst är jag ledig idag och ska till gymmet nu - de är nämligen bara där på kvällen så jag slipper stary-eye, YESYESYESYESYES.