glitter

Klockan sju på morgonen brukar det vara lite kyligt, även här i Turkiet. Åtminstone i juni månad.

Imorse var det varmt. När vi stod vid Artemistemplet svettades vi. Och efter två timmar i Efesos var vi helt slut. Det är juni men det är samma temperatur som i juli. Varmaste sommaren på 60 år, jo man tackar.

Men det var så vackert. Vi var helt själva vid Artemistemplet och kunde beskåda storkmamman som matade sina storkbarn uppe i nästet på toppen av pelaren - den enda hela återstående av de ursprungliga 127. Vi såg sköldpaddor som kravlat sig upp ur sumpmarken och vilade på en stock. Blommor och grönskande buskar speglade sig i våtmarkerna, Johannesbasilikan och Isabey moskén stolterade stilla framför Selcuks slott och det var bara helt tyst.

I Efesos var det nästan lika lugnt, och det är helt otroligt vad känslan förstärks när man går på marmorvägen helt själv. Så annorlunda jämfört med när man måste trängas med ryska, kinesiska och tyska grupper som alla pressar sig fram samtidigt i värmen. Idag var Efesos vårt och jag var inte ensam om att gå och föreställa mig hur efeserna gått där, på precis samma trappsteg, för tvåtusen år sedan. Hur de kommit ut ur sina lyxiga terassvillor och besökt den stora marknaden för att köpa guld eller slavar. Hur den antika teatern var full av liv när 25.000 människor trängdes där under bar himmel och hur natten lystes upp av elden som brann på vägen ner mot sjukhuset och Domitians tempel.

Häftigt, säger jag bara.