glitter

Det finns så många underbara platser i världen. Verkligen. Just nu längtar jag tillbaka lite till Dominikanska Republiken, till Samaná-peninsulans outforskade stränder och vattenfall, till baren vid kontoret där vi åt pica pollo till lunch och lyssnade på bachata, till naturen som är så mycket vackrare i verklighten än på bild och där varje foto ser ut som ett vykort. Saknar de små stånden intill vägen där man kan stanna till med bilen och köpa fisk och kyckling för tre svenska kronor. Saknar till och med groparna i vägen, som fylldes med lerigt vatten under regnperioden i vintras och hur vi alltid tvekade innan vi körde ner i dom, eftersom vi inte visste hur djupt vattnet borrat sig ner, och om vi skulle fastna eller komma upp på andra sidan.

Men jag har drömt om Egypten också. Igen. Drömmar om pyramider och allt som finns kvar att lära inne på det egyptiska muséet. Om Kairos kaotiska gator med stillastående trafik och bilar som tutar mer än hundra gånger i minuten. Tro mig, jag har räknat. Och Khan el Khalilis glada försäljare och servitörer som skiner upp i hela kroppen när vi kommer gående med vår grupp.

Och nyss läste jag min systers blogg och fick Sverige-abstinens också. Svensk solig sommar med svala brisar, spela kort på stranden och äta glass vid Fyrisån. Sitta i gräste på tomten och läsa en bok. Gå till stan och glädjas över att man inte behöver ha jacka på sig!

Mest av allt saknar jag min familj. Har det jättebra här, och även fast Kusadasi är lite annorlunda än Marmaris och Alanya, är jag glad över att vara här. Oavsett vad som händer i framtiden, är jag övertygad om att jag kommer återvända till Turkiet fler gånger. Men familjen, ni fattas. :(