Evde gidiyor musun?


Ska du gå hem?

Ja, vi ska gå hem. Och det känns väldigt bra, tackar som frågar. Sitter just nu i min lägenhet i Kusadasi påväg att sova och undrar lite över varför våra gäster inte läser vad som står på sina biljetter. Är det för att de har missförstått och struntat i att läsa eftersom de tror att de vet vad som står där? Är det för att de känner att det inte spelar någon roll vad de bokar, förrän de sitter där i sin källarlägenhet och längtar efter poolutsikt?

Eller är det verkligen så att de tror att de har bokat det de vill boka? Att de tror att de läst det de vill läsa? Att det faktiskt inte spelar någon roll vad vi skriver på biljetten, för de kommer ändå se precis vad de vill se.

Oavsett vad som faktiskt står.

Hur som helst, verkade våra gäster med källarrum utan havsutsikt ganska nöjda igår, trots att de skrek åt mig i telefonen kvällen innan. Antagligen berodde detta på att jag lyssnade på deras problem och visade sympati, vilket jag själv skulle ha önskat i deras situation. Förhoppningsvis kan de byta rum snart, även fast de har fått precis vad de har önskat. Och förhoppningsvis ger de oss en femma i betyg när de kommer hem. Åh, vad det betyder mycket, den där femman.

Nej nu är det nog dags att sova. Dagen har mest bestått av service - jag har träffat många gäster av olika nationaliteter och diskuterat och förklarat både det ena och det andra, från Jungfru Marias hus till Millipark, och så har dagen avslutats med middag på Saray och drinkar på Yucca innan vi for vidare till barsteet och sedan tillbaka till lägenheterna för att sova lite.

Innan nästa arbetsdag börjar liksom.

Och imorgon kväll kör jag och Therese till Cesme, åh vad kul det ska bli!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0