glitter

Gick tillbaka in från balkongen. Jonte och mr Turk som vi hämtat hit från Istanbul satt där ute och lyssnade på deppmusik. Kände att jag lika gärna kunde gå tillbaka in och skriva lite till.

Fast nu glömde jag vad jag skulle skriva.

Ville väl iallafall berätta igen om hur vackert Marmaris och Icmeler är. Verkligen. Jag har varit på många vackra platser, flera vackrare än mitt älskade Marmaris, men det är något med stämningen i luften när man kommer dit. Människorna som bor där, havet, öarna, grönskan. Love it.

Men det är galet varmt. Fuktigheten är så mycket högre än här i Kussodusso. En kväll när vi gick ut för att äta middag vid nio-tiden på kvällen var det vattendroppar på tallrikarna eftersom det var så hög luftfuktighet. Jonté sa att hon kände sig som en fisk som simmade när vi gick till marinan för att äta.

Det är också en kille som jobbar på en frisörsalong, eftersom han har turkiets vanligaste namn så kallar vi honom för hästen. För att han ser ut som en häst. Såklart vet han inte om detta, det är bara ett smeknamn för att vi ska veta vilken Mehmet vi talar om. Men en kväll när vi var påväg till hotellet i baksätet på bilen till en av våra kompisar som äger frisörsalongen, frågade Jonté plötsligt honom:

- At nerede?

Vilket betyder var är hästen? Åh, jag ville bara sjunka ner genom sätet och försvinna. De fattade såklart inte vem vi menade, så hon förklarade glatt att vi brukar kalla Mehmet för hästen. Dagen efter körde hästen oss på sin moppe in till stan och både Jonté och Ahmed började gnägga som galningar.

Som tur var har de inte berättat detta för honom, så han tyckte nog bara vi var ännu mer knäppa än han gjorde innan.

Snel hest!